Gästkrönika Trots att det bara är några dagar kvar tills den saudiske människorättsförsvararen Mohammad Fahad al-Qahtani ska släppas från fängelse har vi fortfarande inte hört något livstecken. Det är oroande, skriver Bitte Hammargren.
Det är gastkramande att följa vad Maha al-Qahtani, en saudisk kvinna som lever i exil i USA, skriver. I tre veckor har hon vädjat om ett livstecken från sin man, den kände saudiske människorättsförsvararen Mohammad Fahad al-Qahtani. Men ännu har hon inte fått det – fastän det bara är några dagar kvar tills han ska släppas från straffanstalten al-Hayer i Riyad.
I tio år har han suttit fängslad, dömd efter en politiserad dom, avsedd att tysta en fredlig reformist. Den 21 november ska han bli fri från fängelset – även om ett tioårigt utreseförbud väntar. Nu gnager ovissheten. Senast Maha al-Qahtani hade kontakt med sin man i fängelset var den 23 oktober. Saudiska myndigheter ger henne inget svar på vad som har hänt sedan dess.
Parets yngsta dotter Layla föddes medan rättegången mot honom pågick för tio år sedan. ”Jag har hopp om att min lilla dotter Layla en dag ska kunna rösta om vem som ska bli premiärminister i Saudiarabien”, skrev hennes pappa en kort tid efter hennes födelse.
När han sattes i fängelse växte respekten för honom ytterligare bland saudiska reformvänner. Många såg honom som en ledargestalt den dag han skulle släppas fri.
Hustrun Maha al-Qahtani, som gick i exil med de fem barnen, säger att hennes man aldrig har svikit sitt pappaansvar under alla år i fängelse. Varje morgon innan Layla går till skolan brukar han ringa henne från fängelset i Saudiarabien och önska god morgon. ”Om han inte ringer på hennes födelsedag betyder det att något inte står rätt till”, skrev Maha till mig för några dagar sedan. I söndags fyllde Layla tio år. Hon fick inget telefonsamtal från sin pappa.
”Mohammads kropp sitter i fängelse, men hans tankar och övertygelser är en fri mans. För tio år sedan lärde han oss betydelsen av tålamod, att inte ge upp och fortsätta med våra liv”, fortsätter Maha al-Qahtani, som jag lärde känna när hon tog emot Right Livelihoodpriset i Stockholm i sin makes namn 2018. På sitt twitterkonto har hon ett citat från Martin Luther King: ”I have a dream ..to stand up for freedom together, knowing that we will be free one day”.
Den oförklarliga tystnaden kring Mohammad al-Qahtani fick FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare, Mary Lawlor, att uppmana saudiska myndigheter att ge familjen besked och meddela hur det är ställt med hans hälsa. Inte heller hon har fått svar.
Det tar emot att jämföra med Jamal Khashoggis öde, den saudiske journalisten som styckmördades på sitt lands konsulat i Istanbul i oktober 2018. Men det är också känt att kungarikets kronprins Mohammed bin Salman, som samlat all makt i sin hand, med olika medel har försökt tysta oliktänkande. I saudiska fängelser sitter många människorättsaktivister och 2017 sattes prinsar, oligarker och höga ämbetsmän i hotellarrest i Riyad av MBS. De släpptes först när de var medgörliga och åtskilliga miljarder fattigare.
Ekonomiprofessorn Mohammad al-Qahtani deltog tidigare i utbildningen av saudiska diplomater. Han är också medgrundare av en saudisk människorättsorganisation, APCRA, Saudi Civil and Political Rights Association. Right Livelihood-priset delade han med två andra fängslade människorättsförsvarare, Abdullah al-Hamid och Waleed Abu al-Khair.
Professorn och poeten Abdullah al-Hamid avled för några år sedan i fängelset, enligt medfångar för att han inte fått adekvat vård. Advokaten Waleed Abu al-Khair, som fick Palmepriset 2013 – då han hade utreseförbud och inte fick ta emot priset personligen i Stockholm – fängslades 2014 och dömdes till femton års fängelse.
Jag träffade Mohammad Fahad al-Qahtani i Riyad i mars 2011, när den arabiska våren fått marken att gunga under arabiska autokrater. Dessa skakningar kändes även i det saudiska kungariket. Qahtani kom ledigt klädd i en collegetröja från det universitet i USA där han studerat och förklarade att det inte går att stoppa saudiska medborgares längtan efter förändring. Han var medveten om att han kunde bli näste man i fängelse, men det fick honom inte att hålla tyst.
– Människor här längtar efter reformer och efter att få bli delaktiga i beslutsprocesserna, sade han i min intervju som publicerades i Svenska Dagbladet och som jag återgav i boken Gulfen: En framtida krutdurk (Leopard förlag, 2015).
– Samma familj har styrt det här landet i 80 år. De har ruinerat landet, politiskt, socialt och ekonomiskt. De har utarmat vårt humankapital. Det här landet saknar ett rättssystem, fortsatte den orädde professorn.
Han dömdes för att ha spritt ”falsk information” till utomstående källor (kanske de intervjuer han gett utländska journalister), för att ha upprättat en illegal människorättsorganisation och ”underminerat den nationella säkerheten”. Påståendena var grundlösa. Han var öppen i sin plädering för konstitutionella reformer. När han sattes i fängelse växte respekten för honom ytterligare bland saudiska reformvänner. Många såg honom som en ledargestalt den dag han skulle släppas fri.
Det ger ytterligare anledning att frukta vad tystnaden kan bero på, när det bara är dagar kvar tills fängelsedomen löper ut.
Bitte Hammargren
Frilansjournalist och oberoende Mellanösternanalytiker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
