Krönika Billström lovar Erdoğan enorma inskränkningar i svensk yttrandefrihet, men Kristersson säger att vi inte ska gå med på alla Erdoğans krav. Är inte det en allt för låg ambition för Sverige?
Under rikskonferensen Folk och försvar sade statsminister Ulf Kristersson att Turkiet kräver saker av Sverige som regeringen varken kan eller vill ge. Han förtydligade senare med att det främst handlar om ett antal utlämningar av personer som Erdoğan vill sätta i fängelse. Sverige måste följa svenska lagar.
Det var på tiden att regeringen sade något som över huvud taget handlade om något annat än att Sverige tänker följa minsta vink från Ankaras sida. Så har det nämligen låtit ända sedan regeringsskiftet i höstas.
En av de främsta uppgifterna för landets utrikesminister är att hålla tungan rätt i mun
Redan första dagen på jobbet sade utrikesminister Tobias Billström att Turkiet ”tveklöst” är en demokrati. Ett uttalande som, milt uttryckt, möttes av massiva protester, bland annat från Turkietkännare och demokratiforskare. Nyligen följde Billström upp detta rent orwellska sätt att beskriva den stat Erdoğan skapat under sin tid vid makten med att vid ett möte i Ankara lova att det ska bli förbjudet att vifta med PKK-flaggor i Sverige. När den statliga turkiska propagandan gjorde en stor sak av detta hävdade Billström att han aldrig sagt så, men ganska snart kom det fram en bandupptagning som visade att jo, det hade han visst det.
För att smöra för Erdoğan lovade han alltså en grov inskränkning i den svenska yttrandefriheten. I så fall en av de värre formerna av repression som svensk lagstiftning haft att hantera under hela efterkrigstiden. Och när han konfronterades med sitt uttalande hävdade han alltså att han var felciterad.
Regeringen har sedan korrigerat och sagt att i den nya terrorlagstiftning som förbereds kan flaggviftande användas som bevisning. Billström har också stått på sig och sagt att det var detta han menade, trots att citaten från hans möte i Ankara är tydliga: han säger att flaggviftning ska förbjudas.
Billström har återigen mötts av stenhård kritik, bland annat av Erik Helmerson i DN och Karin Pettersson i Aftonbladet. Den senare krävde Billströms avgång med anledning av uttalandet. Det är inte något orimligt krav. En av de främsta uppgifterna för landets utrikesminister är att hålla tungan rätt i mun. Ingen annan ministerpost är lika beroende av att varje formulering landar rätt eftersom utrikespolitiken i så hög grad handlar om just ord.
Billström har istället gjort det till något av en favoritgren att sätta foten i munnen.
Och nu har alltså statsministern gjort en smärre korrigering. Sverige ska inte gå med på allt Turkiet kräver.
Ska vi verkligen vara glada och nöjda då? Även med Natoansökan i beaktande är det väl ändå att sätta ribban väl lågt för svensk utrikespolitik?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
