Ledare Staten borde göra ett omtag för att se vad som verkligen är värt att värna i lågkonjunkturen. Är det verkligen skattesubventionerad städning?
Januari brukar kallas årets fattigaste månad. I år blir oxveckorna fattigare än på länge. Inflationen har inte varit såhär hög sedan 1990-talets mitt och räntekostnaderna har ökat i snabb takt. Hushållens reala inkomster, det vill säga inkomster justerat för den allmänna prisutvecklingen, har redan minskat rejält och kommer att fortsätta minska 2022–2023.
Det märkts inte minst av att hushållen är rekordpessimistiska inför framtiden.
Utsatta grupper drabbas först i en lågkonjunktur. Men inflationen och de räntehöjningar som Riksbanken använt för att bekämpa den innebär också att medelklassen får det sämre. En genomsnittlig bolånetagare med rörlig boränta har på mindre än ett år fått dubbelt så höga boendekostnader till följd av räntehöjningarna.
När köksluckorna i Stockholms innerstad börjar få synliga fettfläckar igen vet vi att lågkonjunkturen är här på riktigt
Att den annars köpstarka medelklassen drabbas får stora konsekvenser för ekonomin. Många hushåll har redan rensat bland streamingtjänsterna, fler väljer lågprisbutiker och resandet har minskat. Köksrenoveringen har satts på vänt och det blir färre uteluncher och fler storkok. Nyupplåningen har gått ner kraftigt: allt färre vågar eller kan låna till en badrumsrenovering eller en ny lägenhet. Byggbranschen, techbranschen och restaurang- och besöksnäringen går som konsekvens kräftgång. Det är i huvudsak hushållens minskade konsumtion och räntehöjningarna som driver lågkonjunkturen.
Över ett decennium av låga räntor och köpfest är över. Inte nog med att räntorna varit låga, medelklassens konsumtion har också understötts av skatteavdrag som ränteavdraget, RUT-avdrag för hushållsnära tjänster och ROT-avdrag för renoveringar. De hushåll som tidigare var relativt sett otroligt gynnade av den förda finans- och penningpolitiken är i gengäld väldigt riskexponerade i det här nya ekonomiska läget. De svenska hushållen är mer räntekänsliga än andra länder till följd av hög privat skuldsättning och korta räntebindningstider.
Som konsekvens av kostnadsökningarna kanske det här blir första året sedan RUT-avdragets införande som den välbeställda men högt belånade medelklassen, företrädesvis i storstäderna, slutar köpa städning. När köksluckorna i Stockholms innerstad börjar få synliga fettfläckar igen vet vi att lågkonjunkturen är här på riktigt.
För det är inte bara hushållen som måste rensa bland sina utgifter – även staten behöver göra ett omtag för att se vad som är viktigast att skydda i en lågkonjunktur. Är det att skattesubventionera städning, eller är det att se till att äldreomsorgen har tillräckligt med resurser? RUT kostade staten 7,5 miljarder 2022, ROT kostade 12 miljarder. Ränteavdraget har kostat ungefär 15–20 miljarder de senaste åren men beräknas öka till 37–45 miljarder nästa år (det kan bli ännu dyrare om räntorna höjs mer än Finansdepartementet beräknat).
Det vore en välgärning för statens finanser att banta bidragen till bostadsrättsägarna. Men det drabbar samtidigt arbetarna i dessa konjunkturkänsliga sektorer – som städaren med visstidsanställning eller elektrikern som jobbar på ackord – när efterfrågan minskar. Det behövs en arbetsmarknads- och finanspolitik som ser till att jobben växer fram någon annanstans. Som i hemtjänsten eller byggandet av nya hyresrätter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
