Tidöpartierna är inne på fel spår när det gäller arbetskraftsinvandringen. Den bästa lösningen är att återinföra arbetsmarknadsprövningen.
Det kärvar i förhandlingarna med SD om arbetskraftsinvandringen, konstaterade arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) häromdagen.
Enligt Tidöavtalet behöver inkomstgolvet för arbetskraftsinvandring höjas. I dag krävs att en arbetsgivare erbjuder en lön på 13 000 kronor i månaden. Tidöpartierna vill att den gränsen ska höjas för att motsvara medianlönen på arbetsmarknaden. Det skulle i dagsläget innebära ungefär 33 000 kronor i månaden. I Tidöavtalet står samtidigt att det kan behövas undantag med lägre lönekrav för ”enskilda yrkesgrupper”.
Det är om detta som det nu kivas.
Liberalerna vill ha många undantag, bland annat för bärplockare och undersköterskor, medan SD vill se så få undantag som möjligt.
En annan viktig åtgärd är att skärpa straffen för arbetsgivare som utnyttjar systemet
Från vänster har det länge riktats två former av kritik mot reglerna för arbetskraftsinvandring. Dels att arbetskraftsinvandrare ofta blir utnyttjade, dels att det sker arbetskraftsinvandring till branscher där det redan finns arbetslösa personer i Sverige.
Dessa två dimensioner hänger samman. Det är just när arbetskraftsinvandrare hamnar i jobb där det råder ett överflöd av arbetskraft som risken för exploatering ökar. I Sverige finns gott om oseriösa arbetsgivare som låter dessa arbetstagare jobba under slavkontrakt. Det är också nästan omöjligt för de drabbade att protestera. Om de blir av med jobbet riskerar de att få lämna Sverige.
Det råder ingen tvekan om att det nuvarande inkomstgolvet är för lågt (den nuvarande nivån kom till för bland annat deltidsarbetande tidningsbud). Problemet är att möjligheterna till fusk kommer att finnas kvar. Där arbetsgivaren lovar en sak men där den verkliga lönen är en annan. Sådant förekommer redan nu.
Fram till 2008 skedde en behovsprövning av arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Arbetsförmedlingen hade ansvaret, men arbetsmarknadens parter var också delaktiga i insatsen. Det regelverket avskaffades av alliansregeringen och Miljöpartiet. I praktiken har det blivit upp till arbetsgivaren att avgöra om det finns behov av arbetskraft. Det har öppnat för att även kriminella ligor, bland annat i byggbranschen, hämtat hit arbetskraft. Något som i sin tur har slagit ut seriösa företagare.
Fördelen med en arbetsmarknadsprövning är att systemet är flexibelt. Det går exempelvis att ta hänsyn till regionala skillnader. Men arbetskraftsinvandrarnas ställning behöver också stärkas. Det borde vara enklare att byta jobb om arbetsgivaren är oseriös. En annan viktig åtgärd är att skärpa straffen för arbetsgivare som utnyttjar systemet.
Nu ser det ut som om Sverige är på väg att bygga upp ett enormt krångligt system, utan arbetsmarknadsprövning, men med många regler och undantag. Krånglet riskerar att försvåra arbetskraftsinvandring till bristyrken. Samtidigt som fuskande arbetsgivare även framöver kommer att kunna exploatera arbetskraftsinvandrare. Ingen lyckad kombination.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
