Jag hade tänkt skriva en ledare om den nya EU-presidenten. Men belgaren Herman Van Rompuy verkar det än så länge inte finnas mycket att säga om. Guardian sammanfattar valet av Van Rompuy träffande: If one expected to find in a Belgian premier a somewhat anonymous, grey-haired bureaucrat, one would not be disappointed in Van Rompuy. I The Times beskrivs han som "harmless nice guy".

EU-ländernas stats- och regeringschefer har alltså valt att ledas av en anonym figur, en kristdemokrat som definieras som "center-right" och är bra på att kompromissa. Det blev som många befarade – inte en stark ledare som kan styra och sätta agendan. Trist, för EU hade behövt någon med en tydlig europeisk vision och med en stark vilja att driva igenom det han eller hon (yeah right…) tror på.

Det som är positivt är att Van Rompuy (blir svårt att vänja sig vid det namnet) är att han är positiv till att Turkiet blir EU-medlem och kritisk till påvens och Vatikanens minst sagt märkliga syn på hiv och preventivmedel. Utöver detta kan jag inte hitta några tydliga profilfrågor. Det blir intressant att följa honom.

Även om valet av president var något blekt, ska EU-ledarna åtminstone ha credd för att de valde en kvinna och socialdemokrat till posten som så kallad utrikesminister, brittiskan Catherine Ashton, som till nu har varit EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor.

NB