På söndag är det riksdagsval i Finland, opinionsmätningarna pekar mot en spännande valnatt.
Finsk politik skiljer sig från svensk. Tonläget i debatten är mer sansat och diskussionen mer inriktad på sakfrågor. Det finska valet är ett utpräglat personval. Valdeltagandet är lägre i Finland än i Sverige, att få sina egna sympatisörer att faktiskt gå och rösta kan vara avgörande för partiernas resultat.
Finland har ingen tradition av minoritetsregeringar, partier på olika sidor som blockgränsen är vana vid att samarbeta och samregera med varandra. Dessutom är det en erkänd praxis att det största partiet får i uppdrag att bilda regering, vilket inte är fallet i Sverige.
För regeringsbildningen kan det därför bli helt avgörande vilket parti som blir störst, och det är oerhört jämnt i mätningarna mellan Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna), Sannfinländarna (motsvarande Sverigedemokraterna) och de finska socialdemokraterna. Regeln om att största parti får försöka bilda regering leder till viss ”omvänd taktikröstning”, där väljare som sympatiserar med mindre partier ibland röstar på ett större parti för att det ska få bilda regering.
Det kan drabba de finska gröna och Vänsterförbundet, vars väljare oftast vill se att socialdemokraternas Sanna Marin får fortsätta som statsminister. Det skulle kunna innebära fortsatt regeringsmedverkan även för det egna förstahandsvalet.
Sanna Marin har blivit en internationell politisk stjärna under sin tid som statsminister
Länge ledde Samlingspartiet i opinionen och såg ut att bli största parti. Men partiet har tappat under valrörelsen. Partiet och dess ordförande Petteri Orpo har utlovat stora nedskärningar i vård och omsorg för att minska Finlands budgetunderskott. Många undrar hur det ska fungera när finsk välfärd egentligen behöver mer resurser.
Sannfinländarna som är starka bland unga och manliga väljare har gått fram under de senaste åren. Partiet satt i en högerregering fram till 2017, det slutade med interna strider, ett enormt ras i väljaropinionen och att partiet sprack. Nu verkar partiet vara berett att försöka regera igen. Men det kan bli svårt för Sannfinländarna att få stöd från andra partier som regeringsbildare och många kan inte tänka sig att se en statsminister från ett parti där öppen rasism frodas.
Sanna Marin har blivit en internationell politisk stjärna under sin tid som statsminister. Hon är populär även hemma i Finland och drar mycket folk till sina valmöten. Samtidigt har hon regerat under en utmanande tid med pandemi, krig i Ukraina och prisökningar. Hennes rödgröna regering har hållit ihop, men det kommer att bli tufft att samla tillräckligt med mandat för att fortsätta regera med Vänsterförbundet, de Gröna, Svenska Folkpartiet och Centerpartiet.
De finska socialdemokraterna bedriver under Marins ledning en valrörelse med mer av en vänsterprofil än sin svenska motsvarighet. I valrörelsen har de lagt förslag om arbetstidsförkortning. Socialdemokraterna har också ett gott förhållande till Vänsterförbundet. Medan svenska socialdemokrater har gjort sitt bästa för att utestänga Vänsterpartiet från inflytande och gjorde stora eftergifter högerut med Januariavtalet så bjöd de finska socialdemokraterna omedelbart in Vänsterförbundet till att sitta i regeringen efter förra valet. På så vis kunde de balansera upp inflytandet från det mer högerinriktade Centerpartiet.
Centerpartiet har varit det svaga kortet i Sanna Marins regering. Partiet har tappat i opinionen under lång tid och haft ett behov av att profilera sig. Det har skapat flera konflikter i regeringen om frågor som klimat och skogspolitik, inte minst mellan Centern och de Gröna. Det verkar bägge de partierna ha förlorat på, båda har problem att behålla sina väljare. Sannolikt finns det många inom det finska Centerpartiet som helst skulle se partiet i opposition de kommande åren så att det kan återhämta sig. Men partiet kan mycket väl få en nyckelroll och bli avgörande i den kommande regeringsbildningen vare sig de vill eller inte. Det påminner lite om den sits som det svenska Centerpartiet ibland har haft.
Det finska Vänsterförbundet ser ut att klara något som få andra vänsterpartier i Europa har gjort, att regera utan att tappa väljarstöd. Partiet ligger stabilt i opinionen trots att det inom vänstern finns olika uppfattningar i den så viktiga frågan om Nato. Några av partiets ledamöter i riksdagen bröt partilinjen och röstade emot finskt Natomedlemskap. Vänstern växer i de större städerna, inte minst i Helsingfors. Med utbildningsminister Li Andersson har partiet en uppskattad partiledare som är respekterad långt utanför de egna leden. Partiet har haft en tydlig konflikt med Samlingspartiet och vill värna vården och skolan från nedskärningar och privatiseringar.
Det kan blir svårt att samla tillräckligt med mandat för att bilda regering både för den nuvarande regeringskonstellationen och för en högerregering med Samlingspartiet, Sannfinländarna och Kristdemokraterna. Om det blir fallet spekuleras det om en regering med Samlingspartiet och Socialdemokraterna där sannolikt även fler partier som Svenska folkpartiet och de Gröna skulle behövas. Men frågan är om Sanna Marin vill vara kvar som minister om högern blir störst och hon inte får fortsätta som statsminister.
Likheterna mellan svensk och finsk politik är många, men det finns också stora skillnader. När det gäller förmågan att samarbeta mellan socialdemokrater och vänstern kan det finnas en del att lära av Finland.
Jonas Sjöstedt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.