Detta är huvuduppgiften för samhällsanalysen

Ny samhällsanalys? Löntagarfonder igen? Det är nu dags att ta makten över kapitalets stora övervinster och bonusar.

”Vi ska ta fram en ny politik för en ny samhällsgemenskap, säger Magdalena Andersson, i en intervju i tidningen AiP om att (s) skall göra en ny samhällsanalys”. Hon vill presentera en annan politisk vision. Bra, men vilken vision behöver vi i den breda vänstern ta fram?

Vad skall en ny samhällsgemenskap bygga på?

Ända sedan löntagarfonderna i början av 1990 talet försvann från den politiska dagordningen har bolagens ökade vinster och vinstuttag aldrig på allvar diskuterats och ifrågasatts i den svenska partipolitiken, allra minst från socialdemokratin vars idéarv och ideologi ändå bygger på motsättningen mellan arbete och kapital. Höga vinster och marknadens villkor har i praktiken räknats in som en naturlig del av det svenska samhällslivet sedan 90-talets genombrott av en nyliberal ekonomisk politik där marknaden är satt att bestämma.

Exploatering och vinstuttag från marknaden har nu gått över gränsen

Men nu blir det allt tydligare att klass- och inkomstklyftorna har ökat på ett markant sätt. År 2021 hade de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten en genomsnittlig inkomst motsvarande 69,3 industriarbetarlöner. Den genomsnittliga inkomsten i den ekonomiska eliten motsvarade då 78,4 gånger den genomsnittliga lönen för en butikssäljare inom dagligvaruhandeln eller 93 gånger städarlönen.

”Företagens höga vinstmål kan inte längre försvaras”, skriver före detta vice riksbankschefen Thomas Franzén på DN debatt. Inflation och realräntor har fallit i tre decennier, men företagens avkastningskrav har legat kvar på höga nominella nivåer. Ekonomer på Handelshögskolan konstaterar att etablerade företag har en avkastning på eget kapital om 20 procent. Slutsatsen är att det finns övervinster och att konkurrensen inte fungerar.

Exploatering och vinstuttag från marknaden har nu gått över gränsen för det acceptabla såväl moraliskt som ekonomiskt. Det senaste året har vi sett:

– Kraftigt ökade matpriser har skapat höga vinster och bonusar för livsmedelsjättar och deras vd:ar. Icas avgående vd Per Strömbergs samlade lön och pension landade på drygt 36 miljoner kronor för 2022, enligt vad som kostnadsförts i årsredovisningen. Av detta är 17,4 miljoner lön och 13,2 miljoner kronor rörlig ersättning, bonus. Resten är avsättningar till hans framtida pension. Kriterierna för att få bonus baseras på flera nyckeltal, bland annat ”ökning av nettoomsättning”, enligt Icas årsredovisning.
– Höga elpriser skapar extrema vinster för elbolagen, samtidigt som svenska elkonsumenter har fått betala höga EU-priser på sina elräkningar. ”Jag har uppskattat att det är runt 200 miljarder kronor som svenska elkunder har betalat för mycket och som har hamnat hos elproducenterna, Svenska kraftnät och Finansdepartementet”, säger Bengt Ekenstierna i Elektrikern.
– Ökade räntehöjningar från Riksbanken har skapat snabbt ökade bankvinster. Under tredje kvartalet 2022, hade Handelsbanken gjort ett rörelseresultat på 7,3 miljarder. SEB på 9,1 miljarder. Swedbank: 7,1 miljarder. Och Nordea landade runt 14,9 miljarder kronor.
– Ökade bensin- och dieselpriser orsakade av sanktioner och krig har medfört kraftigt ökade profiter för oljebolagen och resten av fossilkapitalet. För Shell, världens största petroleumbolag, ledde det här till att man nyligen kunde rapportera en vinst på 40 miljarder dollar för 2022, vilket är mer än bolaget någonsin tjänat under sin 115-åriga historia. 
– Riskkapitalister inom skolvärlden hämtar ut miljardvinster ur friskolesystemet baserat på svenska skattpengar i form av skolpengen. De fyra största skolkoncernerna har tillsammans tjänat drygt 1,3 miljarder kronor det senaste året. Omsättningen har ökat till nästan 20 miljarder kronor. (SVT 7/4 2022)
– Som en del i detta har en 10-procentig inflation växt fram i Sverige senaste året. Detta sätter många svenska familjer i otrygghet och ovisshet om sina ekonomiska resurser för mat och boendekostnader.

Alla dessa övervinster och bonusar tillfaller de svenska ”oligarkerna”, en ytterst liten och rik ekonomisk elit, och betalas av arbetare och tjänstemän och deras familjer, med kraftigt höjda boendekostnader, mat- och energikostnader.  En knapp procent av svenskarna har kapitalinkomster på sammanlagt över 150 miljarder kronor per år medan nära 90 procent har noll kronor netto i kapitalinkomster.

Högerregeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, är helt passiv om dom inte tvingas till annat. Regeringen talar om konsumentens ansvar att spara och handla billigt medan marknaden lämnas utan kritik och utan åtgärder mot ogenerat höga vinstuttag och bonusar. Samtidigt sänker regeringen skatten för de som redan har och minskar i praktiken det offentliga stödet till skola och vård.

Detta är ”samhällsgemenskap” i dagens Sverige. Gemenskap för vem ?

Går det att tala om en ”ny samhällsgemenskap” utan att fokusera på kritiken mot övervinster, höga vinstuttag och bonusar?  Vart tar pengarna vägen? Vem tjänar och vem betalar? Hur kan vi bekämpa de svenska oligarkernas makt över Sveriges ekonomi?

Samtidigt med denna ekonomiska kris för hushållen har vi en accelererande pågående klimatkris där tidsfristen för åtgärder blir allt kortare. En klimatkris som kräver rättvisa klimatåtgärder och en statlig investeringsbudget för  hela landets elektrifiering och produktion av förnyelsebar energi. Vem skall betala?

Varför har vi numera ingen riktig bolagsbeskattning? Varför har arvsskatt och värnskatt försvunnit? Varför är förmögenhetsbeskattningen i princip avskaffad? Är det inte dags för socialdemokratin att på allvar igen resa frågan om kapitalets ohöljda makt över samhällets ekonomi. Och våra liv. Sverige behöver en ny samhällsgemenskap där staten drar in övervinster och bonusar genom skärpt bolagsbeskattning, förmögenhetsbeskattning, arvsskatt etc. Dagens övervinster och bonusar visar att ambitionen i lönekampen är för låg. Lönekrav har anpassats till företagens mål om hög avkastning.

Nu måste samhällsanalysen fokusera på rätt fråga. Är det inte dags att åter resa löntagarfondernas idéer och tankar från 80-talet om ekonomisk demokrati och jämlikhet? Dra in övervinster och bonusar för att användas till kollektiva investeringar för gemensam välfärd och klimatsatsningar?

Hur göra detta? Detta är huvuduppgiften för samhällsanalysen.

Nils Brandt, medlem i Reformisterna

Calle Karnerud, medlem i Reformisterna

Christer Ericson, medlem i Vänsterpartiet

Peter Lorentzon, medlem i Vänsterpartiet