Risken för psykisk ohälsa längre fram i livet ökar för dem som vantrivs i skolan och tidigt hamnar i arbetslöshet. Det visar ett antal forskningsstudier om vad som påverkar folkhälsan. Det unika med forskningen är att de undersökta individerna följts under 40 år.
Svag anknytning till skolan (poor school connectedness) definieras av flera kriterier, som att skolarbetet inte uppfattas som meningsfullt, att resultaten är bristfälliga och mobbning. Även en torftig familjemiljö (poor family climate) leder till ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Men sambandet mellan ohälsa och bristfällig skolmiljö är starkare än mellan torftig familjemiljö och ohälsa. Bland dem som haft problem under skoltiden ökade risken för depression och psykisk ohälsa, även flera årtionden efter att de slutat skolan. Det ger stöd för tesen att en socialt inkluderande skola åtminstone i viss mån kan kompensera för svåra familjeförhållanden. Forskarna pekar också ut ett antal faktorer i skolan som har en ”skyddande” effekt vid ogynnsam uppväxt, däribland bra kompisrelationer och hyfsade betyg.
Debatten om folkhälsan handlar ofta alldeles för snävt om sjukvårdspolitik
Även arbetslöshet i unga år innebär en långvarig hälsorisk. För den som blir arbetslös efter avslutad utbildning ökar risken för framtida psykisk ohälsa med 50 procent. Den påvisbara effekten gäller även tre årtionden efter att skolutbildningen avslutats, oberoende av om man senare i livet blir arbetslös.
Under en konferens på Karolinska Institutet nyligen, där resultaten presenterades, konstaterades att problem i skolan och ungdomsarbetslöshet skapar ”ärr” som får långvariga negativa konsekvenser. Det handlar inte bara om det psykiska måendet. De drabbade riskerar också att få fysiska besvär som huvudvärk och högt blodtryck (sambandet är särskilt starkt för kvinnor).
Om unga arbetslösa snabbt erbjuds olika arbetsmarknadsåtgärder (subventionerade jobb, utbildningar etcetera) minskar de negativa effekterna. En förklaring kan vara att samhället inte överger de arbetslösa ungdomarna, utan erbjuder ett stöd och engagemang för att de ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.
Debatten om folkhälsan handlar ofta alldeles för snävt om sjukvårdspolitik. Visst är vården viktig, men för att förbättra folkhälsan är det minst lika viktigt att förändra saker i samhällets organisation. Av de elever som i dag lämnar grundskolan saknar 15 procent behörighet till gymnasiet. Ekonomisk nedgång och höjd ränta gör det också troligt att dagens ungdomsarbetslöshet på 24,8 procent kommer att pressas upp ytterligare. Allt detta kommer att få allvarliga effekter på människors framtida mående.
Forskningen lär oss om vad som påverkar folkhälsan. För den som vill ha ett socialt anständigt Sverige är det enkelt att dra politiska slutsatser. Det handlar bland annat om stöd i skolan och att ta bort det system som gör elever obehöriga och utestänger dem från fortsatta studier. Det handlar också om arbetsmarknadsåtgärder för unga. Och det handlar om höjda barnbidrag, höjt underhållsstöd till ensamstående och en höjning av riksnormen för det kommunala försörjningsstödet.
Den forskning som det refereras till bedrivs av Anna Hammarström, professor i folkhälsovetenskap vid Umeå universitet och forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet, Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, Urban Janlert, professor emeritus, Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet samt Per-Olof Östergren, professor vid Socialmedicin och global hälsa, Lunds universitet. Deras resultat är publicerade i flera vetenskapliga artiklar och rapporter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
