Jag hoppas att det svalare intresset beror på något annat än att människor är rädda.
Det sägs att Almedalsveckan är på fallrepet. Årets vecka har färre seminarier än tidigare, det verkar finnas ett måttligt intresse från partierna och många säger att de inte känner sig trygga i Visby efter förra årets mord.
Det finns både för- och nackdelar med ett Almedalen som tappar i värde.
Låt oss börja med fördelarna
Jag har själv ofta dragits in i politikerveckans bubbla. Minglat, pratar i paneler och seminarier. Skrivit ledare och krönikor från Visby.
Bara för att inse, när semestern börjar och man ger sig ut i resten av Sverige, att ingen utanför bubblan brytt sig det minsta. Almedalsveckan? Jaha, var det nu alltså?
Det blir ett demokratiskt problem om medverkan på Sveriges största demokratiska arena villkoras av att man har råd
Det är självklart ett problem om så många makthavare ägnar arrangemanget så stor uppmärksamhet om det betyder så lite för gemene man.
Ett skäl är förstås kostnaderna. Det är löjligt dyrt att hyra boende i Visby under de här dagarna. Lägenheter drar lätt iväg över 30 000 kronor. Hotell går inte att få tag i.
Vill man ordna ett seminarium är det förstås ännu dyrare.
Det blir ett demokratiskt problem om medverkan på Sveriges största demokratiska arena villkoras av att man har råd.
Länge var det också en allmän sanning att veckan var ett öppet, prövande, samtalande arrangemang där Sveriges alla partier kunde mötas, långt ifrån den konfrontatoriska ton som så ofta präglar debatten annars. Och det gick att åka dit på lågbudget. Sova i tält. Gå på alla gratisevent. Vara med i samtalet.
Under många år stämde detta.
Men Almedalsveckan står inte fri från resten av samhället, och den polarisering som präglat politiken under de senaste tio åren har förstås också påverkat denna. Kanske allra tydligast när extremhögern demonstrerat och förra året, när Ing-Marie Wieselgren mördades.
Jag var själv där. Då. När mordet skedde. Och efter den första chockartade timmen, när det gällde att ringa ambulans och polis, om de behövde det stötta de sjukvårdare som snabbt gav hjärt- och lungräddning på platsen och sedan lämna vittnesuppgifter, tänkte jag nog också på vad det skulle innebära för Almedalsveckan.
Ing-Marie Wieselgren gjorde som alla andra under de där dagarna. Vandrade fritt mellan seminarierna. Talade. Mötte politiker och makthavare i ett somrigt Visby. Inga vakter. Självklart inte. Det fanns ingen akut hotbild mot henne. Dock en galen mördare som fått hennes namn på huvudet och inte kunde släppa det.
Jag hoppas att det inte är mordet som är huvudskälet till att Almedalen är mindre attraktivt i år.
Det skulle vara detsamma som att kapitulera för våldet. Ge segern till de som vill stoppa det öppna samtalet. Lovisa Wieselgren Björkegren, svärdotter till Ing-Marie Wieselgren, var inne på det temat när hon igår höll ett starkt tal vid Almedalens öppningsceremoni.
Jag hoppas snarare att det svalare intresset beror på att det är året efter ett valår. Eller att många är kritiska till kommersialiseringen av eventet.
Det kan jag köpa.
Tills vidare reser jag själv dit. Även i år. Och det första jag kommer göra är att lägga en blomma vid Donners plats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
