Recension Roines bok är en utmärkt vägvisare i ojämlikhetens landskap, skriver Per Molander.
Ojämlikheten finns numera på agendan på många håll i världen. Det som är nytt är att organisationer som OECD och IMF intresserar sig för frågan efter att tidigare ha ägnat sig uteslutande åt tillväxt. Förklaringen till skiftet är att fördelning och tillväxt inte kan separeras. Fördelningen påverkar tillväxten, och då inte på det sätt som den politiska högern och huvuddelen av ekonomkåren länge har hävdat – att högre ojämlikhet självklart leder till snabbare tillväxt. Om man vill hålla sig med en enkel sanning, är det motsatsen som gäller; ju högre andel av den totala inkomsten i samhället som de lägre inkomstskikten har, desto snabbare är den ekonomiska tillväxten.
Samtidigt har ojämlikheten vuxit inom dessa länder, liksom i de flesta andra
I debatten sprids till synes motsägande påståenden. Den globala ojämlikheten minskar, samtidigt som den ökar i de flesta länder. Gapet mellan direktörers inkomster och industriarbetares har ökat kraftigt, men Svenskt Näringsliv kontrar med att medianlönen för en VD är blygsam, lite över 30 000 kronor i månaden. Kvinnor tjänar 25 procent mindre än män, men Medlingsinstitutet anger att gapet är lägre än 10 procent. Och så vidare.
Om dessa andra relaterade frågor har Jesper Roine, professor vid Handelshögskolan, skrivit en innehållsrik och klargörande bok, Därför är ojämlikheten viktig. Roines enkla budskap är att de flesta av motsägelserna i debatten är skenbara och går att klara ut, om man bara är tydlig med vad man menar. Man måste skilja mellan inkomst och lön, i synnerhet när inkomsterna från kapital växer i betydelse. Inkomstojämlikheten på global nivå har minskat något under senare år, när man ser på hela världen som en enda befolkning. Det beror framför allt på den snabba utvecklingen i Indien och Kina, vars stora befolkningar lämnar avtryck i den globala statistiken.
Samtidigt har ojämlikheten vuxit inom dessa länder, liksom i de flesta andra.
Vad gäller VD-löner bör man hålla i minnet att de flesta företag i Sverige är små och att en frilansande journalist eller hantverkare med eget aktiebolag kallas VD. Att kvinnors inkomst är låg beror till en del på att de arbetar färre timmar som anställda och – som vissa debattörer gärna framhåller – att de i genomsnitt har lägre tjänster i arbetslivet. Alla dessa val är dock inte frivilliga, och man kan dessutom inte utgå från att chefstillsättningar görs på objektiv grund; det finns tvärtom belägg för motsatsen.
Roines bok sveper över den globala utvecklingen i historiskt perspektiv och går därefter in på den svenska bilden i detalj, med fokus på senare decennier, där det statistiska underlaget är bättre än på de flesta håll, om än inte fullgott. En av bokens styrkor är att han går in i debatter som förs och beskriver vad motsättningarna handlar om, vad som går att klara ut med tydliga definitioner och var det kvarstår öppna frågor och utrymme för politiska åsikter. Ojämlikheten i inkomster och förmögenheter har ökat snabbare i Sverige under senare decennier än i andra OECD-länder, men det har skett från en låg nivå, och vi ligger fortfarande under genomsnittet i den grupp av länder vi brukar jämföra oss med. Men om utvecklingen fortsätter i samma takt, blir bilden en annan.
Rörlighet mellan generationerna är något de flesta politiker anser vara viktigt; vilka föräldrar man råkat få ska inte avgöra ens livschanser. Samtidigt innebär den ökande ojämlikheten att den sociala bakgrunden blir allt viktigare. Vi vet till exempel att utländska familjenamn gör det svårare att komma in på arbetsmarknaden. Roine visar å andra sidan att invandringen på övergripande nivå inte har haft särskilt stora effekter på ojämlikheten.
Boken handlar om det som är författarens specialitet, inkomster och förmögenheter. Den materiella sidan av ojämlikheten – bostad, utbildning och hälsa – får begränsat utrymme i det perspektivet. Med de skillnader inom utbildningssystemet och andra uppväxtförhållanden vi har i dag kan vi säga säkert att ojämlikheten kommer att öka under kommande decennier.
Jag har sedan Jämlikhetskommissionens rapport presenterades för drygt tre år sedan varit runt i landet och föreläst och diskuterat både bland politiska partiers lokalavdelningar och en del ideella föreningar. Bland partierna är det bara S, V och MP som varit intresserade; i de övriga vill man inte veta. Men för den dryga halva av befolkningen som inser att ojämlikheten är viktig är Jesper Roines bok en utmärkt vägvisare i ojämlikhetens landskap.
Per Molander, författare, tidigare GD och ordförande i Jämlikhetskommissionen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
