Utrikes Thailand har fått en ny regering. Men valets vinnare, det progressiva partiet Phak Kao Klai, har förbjudits att bilda regering. Vi kan vänta oss en turbulent tid inom thailändsk politik, skriver Bertil Lintner.
Först nu, efter flera månaders väntan med kohandel och avtal bakom lyckta dörrar, har Thailand fått en ny regering. Men den återspeglar inte resultatet av valet som hölls den 14 maj. Landets sociala och politiska elit har sett till att det nya, progressiva partiet Phak Kao Klai (ungefär ”framåtpartiet”), som blev störst, hålls borta från makten. Partiledaren Pita Limjaroenrat, en karismatisk politiker som blivit mycket populär speciellt bland ungdomen, gick till val med löften om att reformera Thailands drakoniska majestätsbrottslag, som kan ge mellan tre och 15 års fängelse för den som säger något som kan uppfattas som kritik av monarkin. Han lovade också att reducera militärens inflytande över politiken, förbättra de fattigas lott och införa verklig demokrati. Det var inget som den traditionella eliten — monarkin, militären och affärsvärlden — kunde på med på.
Godkändes inte av parlamentet
Phak Kao Klai fick 151 av de 500 folkvalda mandaten i underhuset, eller representanthuset, medan 141 gick till tvåan, den dåvarande partnern Pheu Thai (”för Thailand”). Alliansen fick med andra ord en klar majoritet, men för att Pita skulle bilda regering behövde han ha ett godkännande av en majoritet av parlamentets bägge kammare — inklusive överhuset, alltså senaten, vars 250 delegater är utsedda av landets militär. Som många befarat vägrade de konservativa senatorerna att rösta för att Pita skulle bli premiärminister. En obskyr lag användes också för att diskvalificera honom som parlamentsledamot. Han anklagades för att vara delägare i ett medieföretag, vilket parlamentsledamöter inte kan vara, och har suspenderats från sin post i avvaktan på beslut.
Pheu Thai bytte då sida och allierade sig med partier som står militären nära. Samtidigt lovade Pheu Thais ledare att de, till skillnad från Pita och Phak Kao Klai, inte hade några som helst planer på att ändra lagen om majestätsbrott. Med de icke-folkvalda senatorernas stöd kunde Pheu Thai då bilda en koalitionsregering ledd av dess kandidat Srettha Thavisin, en affärsman inom fastighetsbranschen. Viktiga poster inom försvars- och inrikesministerierna förväntas fyllas med folk från de betydligt mindre, militärtrogna partierna. Det var inte vad folk röstade för i maj.
Thaksin tillbaka i Thailand
Pheu Thai ät en efterföljare till de partier som grundats av mångmiljardären och den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra, som tillträdde efter en valseger 2001 och avsattes i en militärkupp 2006. Han gick då i exil, huvudsakligen i Dubai. Det sätt på vilket Thaksin avsattes och landsflykten gjorde honom till något av en martyr, men frågan är om han någonsin var den demokrat han utgjorde sig för att vara. Liksom Donald Trump, Italiens Silvio Berlusconi och Brasiliens Jair Bolsonaro var han snarare en stormrik affärsman som blev politiker och lyckades vinna val på populistiska agendor. Han införde reformer som i det närmaste fri sjukvård och gav stipendier till ungdomar som ville studera vidare men annars inte skulle ha haft råd. Men när Thaksin var premiärminister utsattes kritiska journalister för rena hot och aktivister åtalades för förtal. I vad som kallades ett krig mot droger dödade polisen och militären uppskattningsvis 2 800 personer, av vilka långt ifrån alla var skyldiga.
Den nu 74-år gamle Thaksin flög tillbaka till Thailand i sin privata jet den 22 augusti — kort efter att Srettha, som står Shinawatra-familjen nära, godkänts som ny premiärminister. Thaksin, som i sin frånvaro dömts till fängelse för korruption och skattesmitning under den tid han satt vid makten, knäböjde sig redan på flygplatsen i Bangkok framför ett porträtt av kung Vajiralongkorn. Han fördes sedan till ett häkte, men på grund av vad han sade om problem med hälsan förflyttades han nästan omedelbart till ett sjukhus för att undergå läkarkontroll. Det är osäkert om han kommer att hamna i något verkligt fängelse och politiska observatörer hävdar att det är fullt möjligt att han benådas helt och hållet. Något tack måste Thaksin ha för att Pheu Thai såg till att Pita inte blev premiärminister.
Men ilskan är stor speciellt bland Phak Kao Klais många unga väljare, som ser Pheu Thais handlande som rent förräderi. Och bilden av Thaksin har ändrats radikalt efter att han och det parti han är den faktiske ledaren för slutit fred med de militärer som störtade honom för 17 år sedan. Hans tidigare anhängare kallades för ”rödskjortor” efter de kläder i upprorets färg de hade på sig under tidigare demonstrationer i Bangkok. Men nu har många bränt sina gamla skjortor på gator i bland annat Chiang Mai i norr, Thaksins hemstad och ett av hans traditionella fästen. Utanför Pheu Thais huvudkontor i Bangkok har demonstranter satt eld på dockor föreställande medlemmar av den fortfarande mäktiga finansfamiljen Shinawatra.
Vill ha modernare statsskick
Den politiska krisen, som är långt ifrån över, kan leda till allvarliga oroligheter och även våldsamma sammandrabbningar på gatorna med dödlig utkomst. Det har hänt vid flera tidigare kriser, som 1973, 1976, 1992, 2009, 2010, 2014, 2020 och 2021. Sedan den absoluta monarkin avskaffades 1932 har Thailand dessutom sett tolv lyckade militärkupper, ett tiotal misslyckade kuppförsök och haft 20 olika grundlagar och författningar. Den thailändska monarkin ansågs länge av statsvetare och politiska analytiker, asiatiska såväl som västerländska, vara den stabiliserande faktorn i Thailands för övrigt kaotiska politik.
Den rollen spelade monarkin kanske också när den förre kungen Bhumibol Adulyadej satt på tronen. Han var inte fyllda 19 när han blev kung och var det fram till sin död 2016. På den tiden hördes få röster mot monarkin, men det har ändrats radikalt efter att sonen Vajiralongkorn efterträdde honom. Vajiralongkorn åtnjuter inte på långt när samma respekt och den roll monarken kommer spela i framtiden har därför blivit en viktig fråga. Monarkin i dess nuvarande tappning representerar i sin tur en enligt många föråldrad politisk ordning, som nu kritiseras öppet på sociala medier på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Det är den ordningen som utmanades när Phak Kao Klai blev valets segrare. Thailand har gått framåt ekonomiskt och socialt och valet visar att många anser att landet behöver ett modernare statsskick.
Kan bli våldsamt
Pita, som fyller 43 i september, representerar de som vill se en sådan, mer demokratisk ordning. Han är utbildad i Thailand, Nya Zeeland och USA, där han bland annat studerat på Harvarduniversitetet. Han anslöt sig först till ett parti som hette Phak Anakhot Mai, ”framåt mot framtiden”, och valdes till representanthuset 2019. Men det reformvänliga partiet, som då fick 81 platser, upplöstes ett år senare av författningsdomstolen i vad som bara kan tolkas som ett politiskt beslut. Då bildades Phak Kao Klai med i princip samma politik. Efter valet i maj är Phak Kao Klai nästan dubbelt så stort som föregångaren, men det ryktas i Bangkok att även det nya partiet kommer att förbjudas på grund av dess krav på reformer och — det viktigaste i elitens ögon — motståndet till lagen om majestätsbrott. Phak Kao Klai kan därför anklagas för att vilja störta den nuvarande ordningen, vilket är liktydigt med högförräderi.
Kohandeln efter årets val var illa nog och hittills har demonstrationerna varit fredliga. Pita själv har tagit det med ro, vandrat på gatorna och inte gjort några uttalanden som kan anses som provokativa. Men om Phak Kao Klai förbjuds kommer med all sannolikhet partiets många, unga anhängare inte att stillasittande acceptera det. Och då kan det bli nya våldsamheter på gatorna. Allt beror på hur eliten reagerar — och hur hårt den kommer att slå mot folk som demonstrerar i Bangkok och andra städer. Efter valet som ingav hopp för många om en bättre framtid och bildandet av en regering som grusar de förhoppningarna står Thailand redan nu inför ett vägskäl: kommer eliten att till vilket pris som helst försöka bevara den gamla ordningen — eller blir kraven på reformer så starka att den inte kan motstå trycket från en allt starkare opinion som vill se förändringar? Kampen om Thailands framtid har bara börjat. Och det närmaste året kommer att bli avgörande.
Bertil Lintner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
