Regeringen har missbedömt motståndet mot angiveri

På söndag ska jag demonstrera under parollen ”Stoppa angiverilagen”. Det kanske du också vill göra. Kravet är att regeringen lyssnar på välfärdsanställda och drar tillbaka förslaget om angiverilag, som skulle innebära att offentligt anställda inom välfärden ska tvingas ange misstänkt papperslösa.

Väldigt många har väldigt goda skäl att demonstrera mot detta. Kanske är du offentligt anställd och trivs inte med att regeringen valt din yrkesgrupp som någon typ av testballong för att iscensätta SD-drömmen om ett angiverisamhälle. Kanske är du, som jag, inte det, men vill visa din solidaritet med både offentligt anställda och de människor som riskerar förtryck och livsfara om de tvingas lämna Sverige.

Avvägningarna har präglats av en yrkesetik och djupa moraliska övertygelser

Kanske vet du mer om ditt eget yrke än de högerdebattörer som nu har mage att likställa kravet att rapportera misstänkt papperslösa med att en barnmorska förväntas utföra abort. Den brist på respekt för offentligt anställda som högern nu visar prov på genom att driva på för en angiverilag är anmärkningsvärd. Men motståndet är brett och hoppfullt.

Vissa låtsas att bibliotekarier, sjuksköterskor, lärare och läkare redan nu jobbar deltid med att rapportera all möjlig potentiell brottslighet, även när risken är att ens patient, elev eller besökare far illa. Men så är det inte, det som riskerar att ske med en angiverilag är ett brott med praxis. Innan har det varit upp till arbetsgivaren och anställda att avgöra i känsliga fall där vård, omsorg och utbildning ska ges till utsatta eller de inblandade i brottslighet.

Avvägningarna har präglats av en yrkesetik och djupa moraliska övertygelser i kombination med praktiska lösningar. Inte ett gammalt vit maktpartis fantasier om skuggsamhällen av invandrare som överutnyttjar välfärden och utgör ett avgörande hot mot det svenska samhället.

SD har länge velat ha ett allmänt krav på angiveri av misstänkt papperslösa, som skulle sträcka sig långt bortom offentligt sektor, där vi alla skulle tvingas spionera på varandra. Angiverilagen är en av borgerlighetens kompromisser med SD:s främlingsfientliga hjärtefrågor, och liknar på ett sätt det omtalade förslaget om en ny folkräkning. De faktiska konsekvenserna av lagen lär inte göra mycket för att bryta segregationen, men budskapet är desto tydligare: stora förändringar av högst fungerande system ska sjösättas för att SD-politiker ska få vatten på sin knäppa kvarn.

Under den gångna helgen trappades motståndet upp i flödet. ”Jag är socionom, logoped, psykolog, läkare, lärare, arbetsterapeut”, skrev många, och följde upp med ”inte gränspolis”. Slogan är modellerad efter ett inlägg i sociala medier skrivet av Sofia Rydgren Stale, som är ledamot i Saco:s styrelse och förbundsordförande för Sveriges läkarförbund, som företräder 56 000 läkare. Läkarförbundets Facebook och Instagram delade bilden och andra yrkesgrupper följde formatet. Det var en kraftig slogan som fångade känslan hos många yrkesgrupper, inte minst hos de bibliotekarier som länge protesterat mot angiverilagen.

Kanske har regeringen missbedömt hur villiga svenska folket är att svassa för SD. Efter sig själv dömer man andra, så att säga. Jag hoppas på en första riktigt stor och folklig markering mot en regering som springer SD:s ärenden. Stoppa angiverilagen.