Räntan Ränteverktyget är ett trubbigt verktyg för att hantera inflationen. Risken är att styrräntan inte kommer att bita på inflationen förrän vi ser väldigt allvarliga konsekvenser för hela samhällsekonomin. Det skriver Patrik Emblad, doktor i finansrätt vid Göteborgs universitet.
Inflationen varierar starkt mellan olika europeiska länder: alltifrån 2 procent i Belgien, Luxemburg och Spanien till 17,5 procent i Ungern. Sverige ligger alltjämt högt, trots ständigt stigande styrränta.
Orsaker till inflationen
En orsak till det höga inflationsläget i Sverige är att internationella investerare tenderar att söka sig till stora valutor som dollarn och euron i osäkra tider. Minskad efterfrågan på svensk valuta innebär att den försvagas i förhållande till andra valutor. I sin tur blir det dyrare att köpa varor från utlandet, vilket leder till högre importkostnader och högre inflation.
Emellertid innebär den höjda räntan att också oron ökar bland investerare över den höga svenska skuldsättningsnivån.
En annan bidragande förklaring till den höga svenska inflationen är internationella investerares oro över den höga skuldsättningen bland svenska bolånetagare och kommersiella fastighetsbolag. Den höga skuldsättningsnivån är nämligen en riskfaktor när räntorna är på väg upp. Här visar sig ett problem. Syftet med Riksbankens räntehöjningar är att öka avkastningen på svenska statspapper och på så sätt öka efterfrågan på svensk valuta bland internationella investerare.
Emellertid innebär den höjda räntan att också oron ökar bland investerare över den höga svenska skuldsättningsnivån. Oron avskräcker från investeringar i svenska statspapper, vilket istället försvagar den svenska kronan och spär på inflationen. Riksbankens enda recept är att höja räntan ännu mer, vilket paradoxalt nog bara ytterligare förstärker oron bland investerare.
Ränteverktygets problem
Det främsta problemet med räntevapnet är att inflationen inte är lönedriven. Enligt rapporter från ECB och IMF är stigande företagsvinster en avsevärt starkare drivkraft bakom inflationen. I ett sådant läge kan höjd ränta rentav förstärka inflationen, åtminstone till en början. Anledningen till det är att företagen tar höjd för räntan i sin prissättning. Därmed övervältras räntekostnaden på konsumenterna genom högre konsumentpriser.
Givetvis finns det en smärtgräns då det inte längre är möjligt att övervältra räntekostnaden på konsumenterna. Denna smärtgräns nås när konsumenternas köpkraft är så urholkad att de inte längre har råd att konsumera. Det vill säga då ekonomin är körd i botten. I det läget kommer räntevapnet att bita på allvar mot inflationen, men det sker till ett högt pris. För att räntevapnet på allvar ska bita på inflationen är risken att det krävs ett stort antal konkurser och friställningar.
Ännu har vi inte sett någon omfattande konkursvåg eller skyhög arbetslöshet. Ett starkt bidragande skäl till det är den svaga kronkursen.
Alla känner inte till att ökad arbetslöshet inte bara är en olycklig bieffekt av höjd styrränta, utan en avsiktlig effekt. Ökad arbetslöshet minskar nämligen löntagarkollektivets förhandlingsposition vid löneförhandling med påföljd att den allmänna löneutvecklingen hålls tillbaka. Det blir med andra ord svårare att kräva löneförhöjningar (eller rättare sagt: det blir svårare att stå emot de reallönesänkningar som löntagarkollektivet nu får kännas vid). Därmed minskar löntagarkollektivets konsumtionsförmåga och den allmänna efterfrågan hålls tillbaka. Det är tänkt att på sikt få företagen att dämpa prisutvecklingen.
Ännu har vi inte sett någon omfattande konkursvåg eller skyhög arbetslöshet. Ett starkt bidragande skäl till det är den svaga kronkursen. Den svaga kronan gör det nämligen billigt att exportera till utlandet, vilket gagnar sysselsättningen i svensk exportindustri. Samtidigt vill vi egentligen inte ha en svag krona eftersom det är en starkt bidragande orsak till inflationen. Det som hindrar räntehöjningarna från att orsaka en kollaps i samhällsekonomin är alltså räntehöjningarnas oförmåga att hantera inflationskrisen.
Regeringens skattesänkningar förvärrar läget
Det är bra att Tidöpartierna, efter påtryckningar från oppositionen, nu har beslutat att inte höja brytpunkten för statlig skatt. Regeringen har däremot aviserat andra skattesänkningar för att stödja hushållen, bland annat förstärka jobbskatteavdrag och lättnader i fåmansföretagsbeskattningen. Härigenom motverkas inflationsbekämpningen, vilket leder till ännu högre räntor och svagare krona. För de som minns lade Torys i Storbritannien förra året fram ett förslag om kraftigt sänkta skatter, vilket ledde till att pundet störtdök och att Liz Truss tvingades avgå efter bara 45 dagar på premiärministerposten (den kortaste regeringstiden i Storbritanniens historia).
Det finns en ytterligare negativ aspekt med att genomföra skattesänkningar i detta skede. Den kontinuerligt stigande räntan ökar statens kostnader för privatpersoners ränteavdrag. Dessutom ökar statens upplåningskostnader i och med att räntan på statsobligationer höjs. Att i ett sådant läge sänka skatten innebär att staten blir ännu mer beroende av dyr upplåning för att finansiera den offentliga verksamheten.
Faktum är att de skattesänkningar som planeras har möjliggjorts av redan gjorda nedskärningar, bland annat kraftigt minskade statsbidrag till kommuner och regioner.
Statsfinansiella skäl kräver sannolikt att skattesänkningarna kombineras med inskärpningar på utgiftssidan i statsbudgeten. Faktum är att de skattesänkningar som planeras har möjliggjorts av redan gjorda nedskärningar, bland annat kraftigt minskade statsbidrag till kommuner och regioner. Ytterligare nedskärningar är att vänta. För närvarande utreds exempelvis ett bidragstak, vilket motiveras med att det måste löna sig mer att arbeta. Arbetslöshet antas alltså vara något som vissa personer har valt på grund av att det inte lönar sig att arbeta. Som beskrivs ovan är ökad arbetslöshet emellertid en avsiktlig effekt med räntepolitiken, vilket slår hål på föreställningen att arbetslösheten bara skulle vara den arbetslöses eget fel.
Skattesänkningar är alltså inte ett lämpligt sätt att underlätta den kostnadsbörda som inflationen medför. Tvärtom försvårar det inflationsbekämpningen och gör de statliga finanserna alltmer beroende av dyr upplåning.
Medicinen är höjd beskattning inom (delar av) företagssektorn
Givet att det främst är vinster som driver inflationen bör vi överväga andra verktyg än styrräntan för att hantera inflationen. Att inte göra det är som att låta en snickare uppföra ett hus med enbart hammare och spik.
Något som det finns anledning att överväga är progressiv beskattning i företagssektorn. Till skillnad från ränteverktyget kan beskattningen konstrueras på ett sätt som gör att företagen inte kan övervältra kostnaden på konsumenten. Så är fallet om skattesatsen ökar ju högre vinsterna är. Höjda konsumentpriser skulle i så fall nämligen bara leda till ännu högre skattebelastning.
Medan räntor höjer kostnadsläget för alla låntagare oavsett deras inkomstnivå träffar beskattningen bara vinstuttaget.
En annan fördel med att använda skattepolitiken istället för räntepolitiken är att skattepolitiken inte är lika riskfylld för den höga skuldsättningsnivån i bostads- och fastighetssektorerna. Medan räntor höjer kostnadsläget för alla låntagare oavsett deras inkomstnivå träffar beskattningen bara vinstuttaget. Att använda skattepolitiken istället för räntepolitiken skulle på grund av detta kunna lugna internationella investerare som för närvarande oroar sig över stigande räntor i ljuset av den höga skuldsättningsnivån. Därmed skulle vi kanske kunna klara oss från fortsatt försvagad kronkurs.
Ytterligare en möjlighet som skattepolitiken erbjuder är att skattenivån skulle kunna göras olika för olika sektorer. Istället för att höja den generella bolagsskattesatsen skulle det vara möjligt att höja den inom vissa sektorer som är särskilt avgörande för det allmänna prisläget och där marknadskonkurrensen är låg. Därmed skulle precisionen i inflationsbekämpningen avsevärt förbättras. Nyligen infördes exempelvis, med grund i EU-lagstiftning, en tillfällig extraskatt på övervinster i energisektorn.
Att använda beskattningen på detta sätt kan uppfattas som kontroversiellt. Det moderna skattesystemet bygger nämligen på tanken att beskattningen ska vara neutral i förhållande till marknadskrafterna. Idag har vi en platt bolagsskatt på 20,6 procent. De utmaningar som samhällsekonomin för närvarande står inför kräver emellertid kreativa lösningar, särskilt eftersom de verktyg som idag står till buds inte är tillräckligt träffsäkra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
