Polens sak är vår

Om knappt två veckor är det val i Polen. Protesterna mot högernationalistiska Lag och Rättvisa är stora. För att det ska bli ett maktskifte måste Medborgarplattformen göra ett bra val, men också Tredje vägen och vänsteralliansen Lewica.

I helgen demonstrerade en halv miljon människor i Warszawa mot det högernationalistiska regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS), som styrt landet sedan 2015. Protesterna är de största i stadens historia och omfattande även i europeisk jämförelse.

Demonstrationen initierades av Donald Tusk, Polens tidigare premiärminister och ledare för det största oppositionspartiet Medborgarplattformen. Men det var långt fler än partiets anhängare som slöt upp. Polackernas missnöje med Lag och rättvisa är mångbottnat. Det handlar om synen på jämställdhet, hbtq-frågor och aborter, men också om att många har fått det ekonomiskt sämre. En annan kritik är att Lag och rättvisa har underminerat demokratin, bland annat genom att försöka ta kontroll över domstolarna.

Utfallet av valet i Polen kommer att få stor betydelse för hela Europa

I unga år var Donald Tusk radikal aktivist inom Solidaritet. Därefter har han vandrat en lång väg genom det politiska landskapet. Medborgarplattformen betecknas idag som ett liberal-konservativt parti, men även vänstern föredrar Tusk framför Lag och rättvisa. Det breda missnöjet med den högernationalistiska regeringen innefattar med andra ord en stor del av det politiska fältet, från liberalkonservativa till vänstern.

Den 15 oktober är det parlamentsval i Polen och då är det upp till bevis för den politiska oppositionen. Enligt opinionsundersökningarna kommer Lag och rättvisa att bli det största partiet, men de riskerar ändå att förlora makten. Det som ser ut att avgöra valet är hur det går för ett antal mindre partier och valallianser.

Det polska valsystemet gynnar stora partier. För att få en plats i sejmen, det polska parlamentet, finns en spärr på 5 procent för enskilda partier och på 8 procent för allianser. För tillfället riktas strålkastarljuset just nu mot två av den senare kategorin. Den ena är Tredje vägen, som bland annat består av kristdemokrater och liberaler. Den andra är vänsteralliansen Lewica, som samlar en brokig samling av småpartier till vänster, men även socialliberaler och flera partier som betecknar sig som socialdemokrater. För att Tusk ska ha en möjlighet att bli premiärminister krävs förmodligen att både Tredje vägen och Lewica får mer än åtta procent av rösterna. Om allianserna hamnar under den gränsen gynnar valsystemet det största partiet, det vill säga Lag och rättvisa.

Utfallet av valet i Polen kommer att få stor betydelse för hela Europa. I Europaparlamentet ingår Lag och rättvisa i partigruppen ECR, som leds av den italienska premiärministern Giorgia Meloni. Hon är ordförande för Italiens bröder, ett parti på den yttersta högerkanten. För högerradikala i Europa existerar tre flaggskepp: Polen, Ungern och Italien. Ett politiskt bakslag i Polen skulle stuka högerns självförtroende och sända svallvågor även utanför det egna landet.

Polen, med nära 40 miljoner invånare, har också fått en större geopolitisk roll genom Rysslands angrepp på Ukraina. I princip alla vapen som skickas till Ukraina passerar Polen. Polen gränsar dessutom inte bara till Ukraina utan även till Belarus och till den ryska enklaven Kaliningrad i nordost. I ett så strategiskt tungt land är det viktigt vem som styr. På många sätt är Polens sak även vår.