Behåll målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra

”Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samhällets fulla kraft” sade statsminister Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring. Samtidigt vill regeringen utreda hur det sjätte jämställdhetspolitiska målet – att mäns våld mot kvinnor ska upphöra – ska ersättas med något annat. 

Var tredje vecka dödas en kvinna av en man hon haft en relation med, antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor ökar över tid, var fjärde ung tjej uppger att hon blev utsatt för sexualbrott föregående år. Mäns våld mot kvinnor är en pågående terror som hotar och skrämmer kvinnor varje dag, året om över hela vårt land.

2006 etablerades det sjätte jämställdhetspolitiska målet som anger den självklara och tydliga målsättningen att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Målsättningen anger riktningen för politik och insatser på området. Nu vill regeringen utreda hur den tydligaste målsättningen av alla ska ersättas med något annat, trots den mångåriga kunskap och beprövade erfarenhet som stödjer den. Vi reagerar kraftigt på denna kunskapsresistens och ställer oss ytterst frågande till hur en uppluckring av ett vedertaget begrepp ska bidra till att arbetet för kvinnors rätt att leva fria från mäns våld stärks?

För att kunna förebygga och motverka brott måste vi veta vad det är vi ska förebygga

Våldet kostar samhället minst lika mycket som hela polismyndighetens budget årligen. Våldet påverkar inte enbart de som utsätts, fråga kvinnor du känner vilka strategier hon har när hon ska gå ensam hem på kvällarna, om hon nånsin känt sig rädd, om hon gått över till andra sidan när hon möter män på gatan? Du kommer att få en hel lista på strategier som de allra flesta kvinnor och tjejer använder för att skydda sig. Det är just denna förståelse av både den upplevda rädslan, kvinnors faktiska utsatthet för våld och den politiska övertygelsen att detta går att förändra som ligger till grund för målsättningen att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Regeringar har sedan 90-talet varit överens om detta. Vad är det då som har förändrats? Som vi ser det är det nuvarande regerings ambition som har förändrats. Verkligheten för kvinnor och flickor i Sverige är densamma.

För att kunna förebygga och motverka brott måste vi veta vad det är vi ska förebygga. Vad som är problemet, vem som ska lagföras och vem som ska ges skydd och stöd. När det operativa arbetet innefattar flera olika samhällsaktörer med olika kompetenser och uppdrag så krävs det tydliga politiska målsättningar. Lagstiftningen i Sverige gäller självklart alla människor och alla har rätt till skydd mot våld, men för att komma till rätta med ett samhällsproblem av den dignitet som mäns våld mot kvinnor har så måste grundläggande maktrelationer som existerar mellan olika grupper vara tydliga i de politiska målsättningarna, annars är förändring omöjlig.

Samhällets attityder till mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck har förändrats över tid. Anmälningsbenägenheten för dessa brott är betydligt högre i Sverige och den politiska viljan bidrar till att den offentliga debatten om mäns våld får ta plats, som till exempel under Metoo. Sverige har dessutom en banbrytande kvinnofridslagstiftning och köp av sexuella tjänster är kriminaliserat utifrån förståelsen att det är våld mot kvinnor att köpa deras kroppar.

Mycket arbete återstår, det råder det inga tvivel om, men vi är en bit på väg. Statskontoret som följt upp och analyserat myndigheternas arbete med den nationella strategin om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra har pekat på flera områden som behöver förstärkas, ingen har dock pekat på att målsättningen för arbetet är otydlig.

”Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samhällets fulla kraft” sade statsminister Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring. Låt därmed målsättning för politik och insatser stå fast, och fortsätt det livsviktiga arbetet.

Olga Persson, ordförande riksförbundet Unizon som samlar 150 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer
Shahab Ahmadian, ordförande MÄN