Svensk bärbransch i kris – klämd mellan oförenliga krav

Bärplockarna Hur ska bärbranschen i Sverige kunna överleva och samtidigt skapa drägligare villkor för plockarna? Det här är tredje och sista delen i Mats Wingborgs serie om bärplockarnas arbetsvillkor. 

Bärföretagaren Bo Axelsson har den här säsongen inte haft egna thailändska bärplockare, men samarbetat med ett annat företag som hyrt in arbetskraft. Han menar att det blivit allt tuffare att jobba i branschen.

– Myndigheterna sätter hårdare press på bärföretagare. Även på företag som är skötsamma, säger han. 

Bo Axelsson har blivit mer pessimistisk. Vid sidan av anställda thailändska bärplockare driver han länge även ett bäruppköp i centrala Söderhamn, dit turistplockare kan sälja sina bär utan mellanhänder. Men nu är bäruppköpet ute till försäljning. 

– Det ser mörkt ut för branschen, säger han. 

Flera orsaker till bärbranschens problem

Efter skandalerna i bärbranschen förra året har mängder med inspektioner genomförts. En lång rad myndigheter har vaknat till liv och sätter nu tryck på bärföretagen. Men pressen på branschen har också en annan orsak. Skogsbär är en internationell vara och prissätts på den globala marknaden. Ekonomiskt sett är blåbär viktigast och där har det globala priset fallit. Under lång tid har en majoritet av blåbären exporterats till Asien. Svenska blåbär innehåller mycket antioxidanter och asiatiska producenter har använt blåbären för att framställa hälsokost. För tillfället är den marknaden mer eller mindre stängd. En orsak verkar vara att det finns mycket bär i lager efter de stora skördarna 2021 och 2022. En annan att det plockas mycket bär i Ukraina och att EU har avskaffat alla tullhinder för att stödja landet i kriget mot Ryssland. På världsmarknaden säljs ukrainska blåbär för under två euro per kilo. Ett rekordlågt pris.

Kuggfrågan är hur prispress, krav på drägligare sociala villkor och en framtid för branschen ska förenas. Frågeställningen kan preciseras i form av tre resonemang.

• De svenska skogsbären är en fantastisk naturtillgång. Blåbärsrisen täcker en tiondel av Sveriges yta och lingonen en femtondel. Bären innehåller många nyttiga ämnen och kan användas för att producera livsmedel och hälsoprodukter. En livskraftig bransch innebär att Sverige blir ännu bättre på att ta tillvara på bären och oftare förädlar dem. Bärbranschen skapar dessutom välbehövliga jobb i Norrlands inland.
• Svenska bärföretag konkurrerar med bärföretag i andra länder. Där är ersättningen till plockarna klart lägre. Svenska företag har också svårt att konkurrera med de låga bärpriserna från omvärlden. Det är vanligt att livsmedelsindustrin köper billigare bär från andra länder än Sverige. Blåbärssylten som säljs av Coop eller Ica är ofta gjord på bär från Östeuropa. På Ikeas restauranger serveras köttbullar med lingonsylt, inte sällan har lingonen importerats från Kina. 
• De som jobbar med att plocka skogsbär i Sverige är tillfälliga migranter. De ska ha samma skyldigheter och rättigheter som svensk arbetskraft. Vi ska inte tillåta någon social dumpning. Det innebär att lagar och avtal ska gälla fullt ut för alla arbetstagare i Sverige. Därtill ska Sverige följa internationella överenskommelser. Detta betyder bland annat att bärplockarnas arbetstider bör dras ner, att arbetarna får ersättning för obekväm arbetstid och att plockarna inte ska tvingas ta lån för att kunna arbeta i Sverige. Vidare borde de thailändska bärplockarna vara anställda av de svenska bärföretagen och inte av thailändska bärföretagen. Allt detta innebär ökade kostnader. Bara för att ta ett exempel. Om plockarnas skuldsättning avvecklades och om arbetsgivarna, i enlighet med internationella regler, blev tvungna att betala för resa och rekrytering skulle en ny kostnad uppstå på 20 000 kronor (minst så mycket lånar arbetarna) gånger 5 000 (det ungefärliga antalet thailändare som kommer till Sverige). Summa: 100 000 000 kr, vilket är lika med 100 miljoner kronor. 

Bärbranschen är extrem

Visserligen har många bärföretag gjort goda vinster, men även om vinsterna pressas ner skulle pengarna knappast räcka för att finansiera den sociala upprustning som krävs för att uppnå en dräglig social standard. Ekonomer brukar hävda att en verksamhet som inte är konkurrenskraftig bör läggas ner. Det är möjligt, men hur går det då med påståendet om värdet av den svenska skogsbärsbranschen?

Det finns ett underliggande problem. Många av de arbetskraftsintensiva jobben har sedan länge försvunnit från Sverige, exempelvis textilindustrin. Andra jobb går inte att flytta, som att plocka svenska bär i svenska skogar. När bär plockas i Sverige sker det samtidigt inom ett system med global konkurrens. Lösningen har blivit att använda utländsk arbetskraft som jobbar till villkor som knappast någon som är bosatt i Sverige skulle acceptera. Beskrivningen känns igen från andra områden, som restaurang, städ- och byggbranschen. Branschen för skogsbär framstår emellertid som särskilt extrem, med återkommande grava missförhållanden och villkor som strider mot lagar och internationella konventioner. 

Vad kan göras?

Vad kan då göras? En möjlighet vore en överenskommelse mellan de viktigaste aktörerna, där alla får offra något för en större sak. 

Om detaljhandeln och livsmedelsindustrin betalade mer för bären skulle de sociala kraven kunna skärpas. Arbetarna borde få flygresorna betalda, vara lediga på söndagarna och bli anställda direkt av svenska bärföretag. För att ekvationen ska gå ihop måste alla aktörer acceptera lägre vinst, men bördorna bör fördelas lika. Detaljhandel och livsmedelsindustri får betalar mer i utbyte mot att bärföretagen dramatiskt förbättrar villkoren för plockarna.

Ett annat grundkrav är att svenska bärföretag inte ska gynnas på bekostnad av andra bärföretag inom EU. De som uppfyller de högt satta sociala kraven ska kunna delta i konkurrensen.

Det offentliga samhället borde också bli mer engagerat i bärbranschen, genom forskning och utbildning, för att utveckla och lansera nya produkter. På den punkten sker också flera lovvärda initiativ, bland annat genom projektet FINEST. Även konsumenter har en roll att spela genom att ställa krav på en dräglig bärnäring. Bättre betalning skulle på sikt också kunna locka fler personer bosatta i Sverige att jobba med bärplockning. En sådan kompromiss mellan detaljhandel, livsmedelsindustri och bärföretag – och där ett större offentligt engagemang för att utveckla bärprodukter och aktiva konsumenter finns med i bakgrunden – skulle utan tvekan skapa bättre villkor.

Frågan är dock hur realistiskt denna lösning är? Just nu knakar det rejält i sömmarna. Det är inte bara bärföretagaren Bo Axelsson som funderar på att trappa mer. Liknande röster hörs också från andra håll. Utan att rejält omtag, där villkoren för plockarna förbättras markant och där företag högre upp i förädlingskedjan betalar mer för bären är risken stor för att branschen kommer att krympa. Risken är också stor för att oseriösa företag ersätts av ännu värre skurkföretag.  

Text och foto: Mats Wingborg

Här kan ni läsa de två andra delarna i Mats Wingborgs artikelserie

Del 1: Fortsatt tuffa villkor för bärplockarna

Del 2: Vem blir rik på skogens guld?