Nya röda linjer dras just nu upp runt sexuella exploatörer och sexköpare. 25 år efter att sexköp kriminaliserades tas utsattas behov för första gången på allvar. På några veckor har tre statliga utredningar föreslagit utvidgat sexköpsförbud och lagkrav på omfattande stödinsatser för utsatta. Frågan är hur miljoner till rehabilitering och generösare uppehållstillstånd passar regeringens åtstramningslinje. Och hur blev det egentligen med prostitution som bristande vandel?
I januari 2024 har sexköp varit förbjudet i Sverige i 25 år. ”Inget tyder på att sexköpen har minskat under den tiden”, skrev Brå i en rapport förra året. Viljan att köpa sex tar inte slut. Kriser, orättvisor och sorger producerar nya sårbara människor. Uppfinningsrikedomen för att grupperna ska mötas tycks oändlig. Eller är det nu det vänder?
Det viktigaste är en politik för att människor inte ska behöva sälja sex
De senaste fyra veckorna har gett mer potentiell politik än 25 års prostitutionsdebatt. I sin hand har regeringen fått:
- Förbud mot att betala för en sexuell handling på distans, i praktiken oftast via skärm.
- Tillfällig sexuell förbindelse tas bort ur lagtexten om sexköpsförbud för att inkludera handlingar mot ersättning som sker i en relation. Till exempel mellan en sugardaddy och en sugarbabe.
- Omfattande individanpassat stöd och hjälp i hela landet för alla som vill lämna prostitution och människohandel.
- Lågtröskelverksamhet i alla län dit man kan komma anonymt för att träffa andra, testa sig, få samtalsstöd eller slussas vidare.
- Socialtjänstlagen skrivs om så att kommuner och regioner får ansvar för utsatta för prostitution och människohandel.
- Utlänningslagen skrivs om så att utländska medborgare får tillfälligt uppehållstillstånd i två år för att genomgå stödprogrammet.
Onlyfans kan alltså snart bli en brottsplats. Exempel från december 2023: “Ni kan köpa massa bilder och videor, allt från nudes till dildo (fitt or anal) play. Från 20 dollars beroende på innehåll.” Att betala för fitt or anal med dildo skulle bli brottsligt. Men inte att betala för nudes.
Gränsen för laglig pornografi och sexköp föreslås dras vid vem som betalar och varför. Att betala för sexuella handlingar för att själv bli kåt och tillfredsställd skulle bli olagligt. Både livesändningar och inspelade klipp. Även att betala åt en kompis. Att tjäna på att någon säljer sexuella handlingar på distans skulle räknas som koppleri. Att betala någon för att utföra sexuella handlingar som filmas för att spridas till allmänheten skulle inte bli olagligt.
En svår juridisk balansakt. Poängen är att inte göra pornografi olagligt. När utredningssekreteraren Josefin Wendel beskriver logiken är jag med. När jag försöker skriva om den kommer jag hela tiden på frågor som gör den ologisk. Brotten ska i alla fall gå att utreda, är Josefin Wendel säker på.
Branschen är bråddjup
Att inte kriminalisera pornografi betyder inte att pornografi anses oproblematiskt. Den tredje utredningen är 1000 sidor lång och heter Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften. Den visar att våld mot den som befinner sig framför kameran är vanligt. Sexuellt, fysiskt, psykiskt, digitalt. De mår väldigt dåligt. Ohälsan är stor.
Det behöver finnas hjälp och stödinsatser, är förslaget till regeringen. Men vad livet innebär för den som spelar in pornografi i stora team eller med kameran i sin egen hand behöver samhället lära sig mer om. Branschen är bråddjup. De 1000 sidorna krusar bara ytan.
Jag ringer Erika. Hon träffade sin första sexköpare när hon var 17 år och skulle aldrig klara att göra det igen. Hon tog sig ur för att hon kunde tjäna pengar på Onlyfans. Nu studerar hon, är halvtidssjukskriven, genomgår en tidskrävande terapi och bedöms inte ha hundraprocentig arbetsförmåga. Jag berättar om kriminaliseringsförslaget.
– Ärligt talat tycker jag det är en jättedum idé. Porr som är gratis har oftast kommit till under mycket värre omständigheter och arbetsförhållanden.
Erika tycker att sexköp ska vara kriminellt. Men det viktigaste är en politik för att människor inte ska behöva sälja sex. Exitprogrammet tycker hon är jättebra.
– Jag tror att en klar majoritet inte hade gjort det om de hade bättre alternativ. Det är där man borde lägga fokuset.
Men det är än så länge bara ord på papper. Erika befinner sig likväl i ekonomisk limbo.
– Jag har inte fått någon ersättning än och väntar på besked om jag är berättigad ersättning. Om jag får det kan jag sluta behöva ha sex work som backup.
I väntan på besked ligger Erikas Onlyfans-konto kvar. Hon lägger inte upp något nytt men det gamla skvalpar runt och pengar kommer in. En ekonomisk backup som omständigheterna tvingar henne att behålla. Minnena från sexköparna sitter fortfarande i kroppen.
– Det gjorde min PTSD mycket värre och brände ut mig ganska rejält. Det är jag fortfarande inte tillbaka från.
Ett glödande klot
I min bok om prostitutionspolitiken i Sverige (Atlas 2023) beskriver jag ansvaret för vägen mot ett tryggt liv för personer i sexuell exploatering och prostitution som ett glödande klot ingen vill hålla i sin hand.
Som Jämställdhetsmyndigheten kastar till Socialstyrelsen som kastar till Inspektionen för vård och omsorg som kastar till regeringskansliet.
Sedan 1990-talet har politikernas budskap varit att prostitution och människohandel är våld mot kvinnor. Varje gång de får chansen tar de upp det. Det konstiga är att hur många gånger de än säger det, så kämpar de envist emot att skriva i några av alla styrande dokument som talar om för samhällsapparaten vad den ska göra, att det här är en grupp de måste se och stödja. På något sätt förväntas det ske ändå. Men myndigheter gör sällan mer än vad som står i uppdragen.
Bristen på handling säger något annat än slagorden: Det här är inte viktigt på riktigt. Inget att stifta lagar om. Inget att avsätta pengar till.
2021 sommarpratade Mathilda Hofling i P1 om hur hon bröts ned av det sexuella våldets grymhet. Folk blev knockade. Hon skrev en bok om sin berättelse och engagerade sig i stödorganisationen Intedinhora som samlar utsatta för sexuell exploatering och ställer krav på förändring.
2022 beslutade politikerna i Mathilda Hoflings hemkommun Västerås att starta en Mikamottagning med stöd till utsatta för sexuell exploatering. I media intervjuas vänsterpartisten som lagt motionen. Innan Västerås når dit har Matilda Hofling personligen kontaktat politiker efter politiker och med sig själv som bevis påtalat behovet av en Mikamottagning.
Fler unga kvinnor har börjat kliva fram och öppna sig. För andra är risken alltför stor. Alla kan definitivt inte sommarprata för att väcka empati och betalningsvilja hos makthavare.
Matilda Hoflings arbete bekräftar vad Margareta Winberg, som drev igenom sexköpslagen 1998, sa till mig om bristen på socialt stöd till dem som hennes politik skulle värna. Vill man ha förändring i sin kommun får man kontakta politiker och driva opinion.
Är det inte pinsamt? Att vakna när kvinnor som utsatts, tagit sig ur, läkt, vänt ut och in på sig själva inför miljonpublik och opinionsbildat för att andra ska slippa samma öde.
När upprättelse nu närmar sig står en sak klart. Det kommer att kosta. Två miljoner kronor för två års individuellt anpassade stödinsatser, enligt utredningen. För en person. I debattartiklar vädjar aktivister och yrkespersoner till regeringen att genomföra förslagen.
”Tänker inte på det hemska”
Jag ringer Emma. På avstånd har jag följt hennes situation, ibland skriver vi. Två år visar sig vara en högst relevant tidsrymd. Det som till slut skiljde Emma från knark och sexköparnas pengar var två år på en kvinnojour som inte krävde drogfrihet. Ett villkorslöst stöd som successivt tog henne till att självmant, i sin egen takt, sluta med heroinet och de andra drogerna.
Mikamottagningen hade stängt dörren. Sagt nej för att hennes problem var för svåra för att de skulle kunna hjälpa.
– Jag bodde på kvinnojouren i två år och har sedan dess haft det väldigt bra. Människor i min närhet har fått avslag eller åkt in och ut på korta placeringar i många fler år än två. Det måste kosta väldigt mycket mer.
Även Emma har åkt in och ut. Sedan 12 års ålder har hennes liv präglats av verkningslösa placeringar i både öppna och låsta former.
– På de två åren jag fick som vuxen, skulle jag lösa en livstids konsekvenser av våld. Det är för kort tid att göra det på men jag kom en bra bit på vägen.
Traumasymtomen har hon kvar.
– Det sätter sig som en slags utmattning. Man går inte runt och tänker på det hemska som har hänt, utan det är mer en funktionsnedsättning. Att inte klara att lyssna på en föreläsning utan att få feber eller handla utan att få migrän.
De flesta som säljer sex i Sverige kommer från andra länder och är här tillfälligt. Nu vill regeringens utredare att de ska få två års tillfälligt uppehållstillstånd och samma hjälp som svenskar.
På luciadagen förra året bjöd jämställdhetsminister Paulina Brandberg till presskonferens för att ta emot förslagen. Det är inte första gången hon stått i konflikten mellan utsattas behov och regeringens paradigmskifte. Minskad invandring och ökad återvandring. Mest kalabalik i hela Tidöavtalet skapade punkten om utvisning på grund av bristande vandel och att prostitution var ett av skälen. Brandberg var emot. Hon har jobbat som åklagare och bär med sig starka möten med svårt utsatta människohandelsoffer.
Nyligen gav regeringen en utredare uppdraget att ta fram de konkreta lagförslagen. Då var prostitution struket. Bortförhandlat, enligt Brandberg. Införhandlat var däremot begreppet oärlig försörjning. En paragraf i utlänningslagen som gör att polisen kan utvisa någon som försörjer sig på ett oärligt sätt. Dit räknas prostitution. Utvisningar av personer för att de säljer sex har pågått länge.
Det går bara att tolka på ett sätt: Prostitution har inte förhandlats bort. Det håller inte Paulina Brandberg med om. Regeringen är inte ute efter att utvisa personer som befinner sig i utsatthet.
– Man ska se till omständigheten kring personen och personens eget ansvar. Det är det vi har gett i direktiven, säger hon.
En ny förhandling väntar. Prostitution är bristande vandel och ska ge utvisning, tycker en part (de som fick backa i förra förhandlingen). Stödprogram för två miljoner och två års uppehållstillstånd, säger förslaget som den andra parten har på sitt bord.
Det politiska avståndet är långt. Mycket långt.
Helena Björk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
