Film Nils Gaups film är en lärorik skildring av en legendarisk gruvstrejk. Men kanske just på grund av de storslagna ambitionerna går man miste om annat. Det tycker Jon Andersson som sett den norska filmen Upproret som har premiär i helgen.
Upproret handlar om det gruvarbetaruppror i det norska gruvsamhället Sulis, som blev starten för arbetarrörelsen och den fackliga organiseringen i landet i början av 1900-talet. I filmen får vi följa 18-årige Konrad (Otto Fahlgren) som får jobb i den livsfarliga gruvan Hanken. Samtidigt som Konrad börjar anpassa sig till det hårda livet som gruvarbetare blir han uppvaktad av den skrupelfrie föreståndaren Wennström (Simon J. Berger), som vill att Konrad ska rapportera till honom om vad arbetarna tycker och tänker.
All makt hos arbetsgivarna
Filmen tar oss tillbaka till en tid då all makt låg hos arbetsgivarna. Facklig organisering och strejker bekämpades med alla medel och de som gick emot makten drabbades ofta av hårda straff.
Det som till slut blir droppen för gruvarbetarna i Sulis är när föreståndare Wennström beordrar dem att spränga taket i gruvan och stötta upp det med träbjälkar, för att på så sätt utvinna mer av den åtråvärda malmen. Arbetarna protesterar och påpekar att det skulle innebära en avsevärt högre risk för ras. Men Wennström konstaterar kallt att om arbetarna vägrar ersätts de med ett annat arbetslag.
Baserad på verkliga händelser
Upproret är en ambitiös film och filmteamet har ägnat mycket möda åt att bygga upp miljöer som ska likna det nordnorska gruvsamhället i början av 1900-talet. Det gäller alltifrån atmosfären i arbetarbarackerna och gruvan till arbetarnas klädsel och utseende.
Filmen visar också på ett tydligt sätt vilka enorma hinder arbetarna mötte i sin relation till arbetsgivarna. Acceptera sänkt lön eller låt din familj svälta. Strejka och riskera din anställning. En verklighet för de flesta arbetare innan kollektivavtalens och den fackliga organiseringens tid.
Upproret är baserad på den verkliga strejk som skedde i Sulis 1907. En strejk som blev startskottet för den nordiska modellen och den fackliga organiseringen i Norge. Filmen är därför utmärkt för alla som vill lära sig mer om hur den nordiska modellen uppstod och vilka hinder dåtidens arbetare stod emot. Jag tror att den skulle passa perfekt som studiematerial både för skolungdomar och i fackliga utbildningar.
Hollywoodaktig
Filmens största styrka är just det ovan nämnda. En film med en stor portion socialt patos som berättar om den nordiska arbetarklassens uppkomst. Men kanske just på grund av de storslagna ambitionerna så går man miste om annat. Karaktärerna blir aldrig riktigt fördjupade och filmen känns stundtals lite väl Hollywoodaktig i sitt berättande.
Detsamma gäller filmens karaktärer. Föreståndare Wennström blir en alltför endimensionell karaktär som bara utstrålar ren ondska. Något som åtminstone till viss del har att göra med Simon J. Bergers rollprestation. Han klarar inte att bära upp rollen som den maktfullkomlighet svensken och hans insats är stundtals ganska svag. Otto Fahlgren är helt okej i rollen som Konrad. Men han når inte heller några större höjder. Bäst är i stället Rune Temte som den stridbare ledaren för arbetslaget.
På det stora hela är dock Upproret en sevärd skildring av en viktig period i nordisk historia. Vill man lära sig mer om arbetarrörelsen begynnelse och hur den nordiska modellen uppkom är det här ett bra ställe att börja på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
