Vi behöver ett EU som står på vanliga löntagares sida. Det är det bästa receptet för att hindra Orbán och Le Pen från att diktera Europas framtid, skriver Johan Danielsson (S).
I år går EU-medborgare över hela kontinenten till valurnorna för att rösta fram nästa Europaparlament.
Det vädras morgonluft hos partier långt ute på högerkanten. Det gäller till exempel Franska Nationell Samling, Viktor Orbáns Fidesz, Alternativ för Tyskland, belgiska Vlaams Belang, österrikiska FPÖ och italienska Lega. Denna ytterhöger står för en giftcocktail av populism, euroskepticism, främlingsfientlighet och Kremlvänlighet. De vill underminera sammanhållningen i EU – mitt under Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina.
Men det räcker inte att bara säga nej till högerextremisterna. De progressiva krafterna i unionen måste också kunna visa på en annan väg framåt. Vi behöver ett EU som står på vanliga löntagares sida. Ett EU som bekämpar arbetslivskriminalitet och främjar kollektivavtal.
Grunden för ett EU som står på löntagarnas sida
I dag, måndagen den 4 mars, släpper Tankesmedjan Tiden rapporten ”Europa kan bättre”. I den visar skribenten Susanna Kierkegaard hur Sveriges medlemskap påverkat svenska löntagare.
Bilden är inte entydig. Den svenska exportindustrin har tjänat stor på EU-inträdet. Men andra branscher – t ex bygg, städ och transport – har förändringarna på många sätt varit skadliga för vanliga löntagare. Där har låglönekonkurrens och kriminellt företagande brett ut sig. Ett särskilt hårt slag kom år 2007, med den så kallade Lavaldomen, som försvagade strejkrätten och underminerade den svenska modellen.
Samtidigt är historien om Lavaldomen också historien om att ett annat EU är möjligt. Den svenska och europeiska arbetarrörelsen mobiliserade och lyckades förändra det utstationeringsdirektiv som Lavaldomen byggde på. Reglerna förbättrades och stärkte likabehandlingen av arbetstagare på unionens inre marknad.
LO och Socialdemokraterna tog också tidigt initiativ till idén om ett socialt protokoll. Detta protokoll syftar till att grundläggande sociala rättigheter ska överordnas företagens ekonomiska friheter på EU:s inre marknad.
Svensk och europeisk arbetarrörelse behöver nu diskutera vad som ska prioriteras nästa gång unionens fördrag är uppe för förhandling. Detta kan bli aktuellt snarare än vi tror, inte minst genom EU:s framtida utvidgning mot Ukraina.
I rapporten går Susanna Kierkegaard igenom tre förslag på fördragsändringar ett mer progressivt EU:
- Stopp för EU-domstolens avreglerande och åtstramande tendenser. Företagens friheter på EU:s inre marknad bör begränsas till det ekonomisk-rättsliga området. Resten av politiken, inte minst vad gäller arbetsmarknaden och sociala frågor, ska undantas marknadsfriheterna.
- Låt varje medlemsstat återfå makten över sin egen arbetsmarknad. Idag tolkas EU:s marknadsfriheter i princip som ett förbud mot inskränkning av företags verksamhet. De bör i stället tolkas som en rätt till likabehandling. Utländska företag ska ha rätt att behandlas på samma sätt som inhemska.
- Möjligheter för medlemsstater och fackförbund att förhindra löne- och villkorsdumpning. Det bör göras så att exempelvis Sverige kan kräva svenska kollektivavtal med goda villkor även för utstationerade arbetare från andra länder.
Det viktigaste just nu är inte att låsa sig vid en specifik lösning på detaljnivå. Det viktiga är att bygga grunden för ett EU som står på löntagarnas sida. Då skulle också grogrunden för högerextremisterna försvagas rejält.
Alla de som oroar sig över Le Pens och Orbáns framfart gör klokt i att börja där.
Johan Danielsson, tidigare europaparlamentariker och bostadsminister för Socialdemokraterna och kandidat i årets val till Europaparlamentet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
