Film Todd Haynes nya film är ett skickligt iscensatt drama om ett kontroversiellt ämne. Men den skrapar bara på ytan. Det skriver Jon Andersson.
May December är en term som används för att beskriva en kärleksrelation mellan en ung person och någon som är mycket äldre. Det är också titeln på Todd Haynes nya film. Den handlar om Gracie (Julianne Moore) som vid 36 års ålder inleder en sexuell relation med den blott 13-årige pojken Joe (Charles Melton). Något som gör att Gracie hamnar i fängelse, där hon föder parets gemensamma barn.
Drift med skådespelare
Filmen är inspirerad av en verklig händelse, och när vi kommer in i handlingen har det gått över 20 år sedan skandalen. Paret lever i ett på ytan lyckligt äktenskap med tre barn. Men när paret får besök av skådespelerskan Elizabeth (Natalie Portman), som ska spela Gracie i en film om händelsen, väcks gamla minnen till liv.
Genom Elizabeths ögon får vi allt mer information om vad som hänt och hur Joe och Gracie förhåller sig till det. Som den metodskådespelare Elizabeth är försöker hon hitta den rätta känslan i rollen. Det innebär bland annat att vara med paret på olika släkttillställningar, prata med närstående till Joe och Gracie och till och med lära sig att använda smink på samma sätt som Gracie. Scenen när Elizabeth försöker komma in i stämning för rollen genom att besöka lagret i djuraffären där Joe och Gracie först hade sex är en rolig drift med metodskådespelare.
Filmreferenser
Regissören Todd Haynes har kallat filmen en dialog med andra filmer och regissörers verk. Bland annat nämner Haynes Ingmar Bergmans Persona och Mike Nichols The Graduate. Två uppenbara referenser för de som kan sin filmhistoria. Den förstnämnda för tematiken om två kvinnor som går upp i varandras personer. Något som inte minst blir uppenbart med bilderna på de båda kvinnorna framför en spegel. En bild som i princip är ”snodd” från Bergmans mästerverk. Den sistnämnda för historien om relationen mellan en äldre kvinna och en betydligt yngre man.
Det hela är skickligt iscensatt och jag gillar blinkningarna till tidigare filmer. Skådespeleriet är mycket bra. Inte minst från Julianne Moore som än en gång bevisar att hon är en av Hollywoods bästa skådespelare. Charles Melton gör också en övertygande insats som Joe.
Skrapar bara på ytan
Men även om May December har sina förtjänster har den också en del brister. Jag lämnar biosalongen med känslan av att Haynes och manusförfattaren Samy Burch endast skrapat på ytan kring Gracie och Joes relation. Visst är det skönt med en film som inte skriver en på näsan. Allt behöver inte förklaras. Men jag hade velat veta mer om karaktärernas motiv. Vad det var som gjorde att Gracie agerade som hon gjorde? Hur känner Joe innerst inne?
Jag tycker inte heller att Nathalie Portmans karaktär Elizabeth landar helt rätt. Tanken är att det ska vara en drift med skådespelare som försöker för mycket. Men Elizabeth blir tyvärr lite för mycket av en schablon.
Det är först i slutet av filmen som det bränner till ordentligt. Joe konfronterar slutligen Gracie om att han kanske var för ung för att förstå vad han gav sig in på. Vi får också höra om händelser i Gracies barndom som skulle kunna vara en förklaring till varför hon agerat som hon gjort i vuxen ålder. Trots det lämnar jag biosalongen med en känsla av att jag aldrig riktigt fick lära känna karaktärerna och förstå deras motiv.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
