För några år sen skrev jag en krönika – min allra första på Aftonbladets ledarsida – om Ronna. Jag försökte ge min bild av den ökända stadsdelen, ett brokigt hörn av Södertälje som jag upplever som väldigt annorlunda än mediebilden (typ gangstergetto). Nu kommer äntligen en rapport som stöder min tes att "segregation" i meningen att folk med ursprung i samma land söker sig till varandra när de väljer bostad, inte i sig behöver vara något dåligt. Det är inte modersmål eller ursprung som räknas när det handlar om möjligheter (eller frånvaro av dem) i samhället, det är social och ekonomisk situation.

– Vår tolkning av forskningen är att en politik som inriktas på att styra de invandrades bosättningsmönster är felaktig. Fokus bör ligga på de underliggande problemen, säger docent Olof Åslund. Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar.

Jag hoppas att politiken kan ta lärdomar av rapporten, som jag ska läsa med stort intresse. För innan man vet orsakerna till ett visst problem kan man inte göra något åt det från politiskt håll, vilket ofta har varit fallet i integrationspolitiken ("alla blattar bor på samma ställe = problem = måste vi göra nåt åt det"). Nyckeln till ett jämlikt samhälle ligger alltså inte i första i att "blanda" människor utifrån ursprung, utan att lyfta så många som möjligt från fattigdom och öka möjligheterna till jobb och utbildning.

Slutsats: Låt Ronna vara ett svenskt Chinatown och se möjligheterna i det och koncentrera er på de viktiga och riktiga problemen!

NB