I debatten om Tesla-strejken har vissa menat att strejken är illegitim eftersom över hälften av de anställda fortsätter jobba och att det borde införas krav på en viss andel medlemmar för att få strejka. German Bender förklarar varför de här idéerna står i direkt strid med den svenska modellen.
Vissa menar att Tesla-strejken inte är legitim eftersom IF Metall har för få medlemmar och för att en del av medlemmarna har valt att inte strejka. De som anser detta har inte förstått hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar. Och om de förstått har de inte begripit, för att tala med PO Enquist.
De som begripit och ändå anser detta är ute efter att förändra modellen i grunden.
Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har exempelvis föreslagit att det ska införas ett medlemskrav, det vill säga att strejker inte ska kunna riktas mot företag där ingen anställd är med i facket. De kräver också medlemsomröstningar för att en strejk ska tillåtas.
Således har Timbro inte begripit hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar eller också är de ute efter att förändra den i grunden (något som tyder på ett visst mått av okunskap är att medlemsomröstningar skulle innebära att strejkrätten flyttas ner till arbetsplatsnivå, vilket Timbros finansiär Svenskt Näringsliv – liksom de flesta företag – till varje pris vill undvika).
Hur många behöver strejka?
Hur många medlemmar behöver ett fackförbund egentligen ha på en arbetsplats för att få strejka i syfte att få till stånd ett kollektivavtal?
I Sverige behövs inga medlemmar alls.
Det innebär inte att svenska fackförbund ofta strejkar för kollektivavtal på arbetsplatser där de har inga eller mycket få medlemmar. Tvärtom händer det sällan, mig veterligen har det inte hänt på många år.
Men det är tillåtet.
Är det också rimligt? Svaret är ja (jag återkommer till varför).
Hur ser stödet för strejken ut bland de anställda och medlemmarna i fallet Tesla?
Minst hälften av de anställda på Tesla inom IF Metalls avtalsområde var med i facket när strejken inleddes. Andelen är något lägre sedan ett mindre antal medlemmar uteslutits, i enlighet med förbundets stadgar, eftersom de vägrat strejka.
Om man utgår från att åtminstone hälften av de 130 mekanikerna var med i facket när strejken utbröt och omkring 44 av dessa faktiskt strejkar (enligt Medlingsinstitutets siffror), är det andelen medlemmar som strejkar nästan 60 procent. En klar majoritet. Och när nu vissa medlemmar har uteslutits är andelen strejkande medlemmar troligtvis nära hundra procent.
Ett fackförbund som går ut i strejk hoppas naturligtvis på full uppslutning och undersöker efter bästa förmåga stödet bland medlemmarna innan det varslar om strejk. Som IF Metalls ordförande Marie Nilsson sagt, är det förstås en besvikelse att vissa medlemmar valde att inte strejka.
Men det innebär inte att strejken är illegitim.
För det första kom kravet på kollektivavtal från medlemmarna själva. För det andra valde som sagt en betydande majoritet att strejka. För det tredje kan många anställda hos en omvittnat antifacklig arbetsgivare oroa sig för repressalier och därför avstå från att strejka, eller ens gå med i facket.
Men i Sverige är det inte de enskilda medlemmarna som fattar beslut om strejk, utan fackförbundets förtroendevalda ledning.
Det finns flera skäl till det. Ett är att det minskar risken för vilda strejker, något de allra flesta arbetsgivare torde vara mycket nöjda med (dock inte Timbro, som vill införa medlemsomröstningar).
Ett annat skäl är att det inte ska gå att utöva påtryckningar på enskilda anställda att avstå från att strejka. Trots detta förekommer uppenbarligen sådana påtryckningar, även om det är ovanligt.
Medlemskrav för strejk drabbar de anställda
Att minska risken för påtryckningar mot enskilda anställda är huvudskälet till att svensk lagstiftning tillåter strejk mot kollektivavtalslösa företag även om de saknar fackliga medlemmar.
Därmed har ett företag mycket lite att vinna på att försöka förmå de anställda att inte gå med i facket. Företaget kan ju ändå utsättas för strejk och sympatiåtgärder för att tvingas till förhandlingsbordet.
Samma princip skulle gälla om man satte ett högre krav på andelen medlemmar, säg tio eller trettio eller femtio procent. Arbetsgivaren skulle då ha incitament att pressa ner andelen fackligt anslutna under nivån.
Så är det i exempelvis USA. Där måste man först skrapa ihop minst trettio procent av de anställda för att ens få rösta om facklig organisering – och därefter få minst hälften av de anställdas röster för att kunna organisera en arbetsplats fackligt och inleda förhandlingar om kollektivavtal (som arbetsgivare dessutom har stora möjligheter att på olika sätt förhala och sabotera). Även i Storbritannien och andra länder finns liknande medlemskrav.
I dessa länder har alltså arbetsgivarna starka incitament att på olika sätt motverka facklig organisering. Vilket också sker i betydande omfattning, genom så kallade ”union busting”-åtgärder. Faktum är att det vuxit fram en hel konsultindustri av pr- och advokatbyråer som erbjuder den sortens tjänster och metoder. (Även om union busting är sällsynt i Sverige förekommer det även här.)
Medlemskrav för strejk strider mot den svenska modellen
De som menar att facket måste ha medlemmar på en arbetsplats – eller till och med att en majoritet av de anställda måste vara medlemmar – argumenterar alltså för en modell mer lik den amerikanska, där arbetsgivare har starka incitament att motverka facklig organisering.
De argumenterar, måhända utan att själv förstå det, för ett grundskott mot den svenska modellen.
Givetvis vore det önskvärt att fler av Teslas anställda valde att gå med i facket. Och att fler av dessa också valde att strejka. Men det har ingen relevans för vare sig strejkens legitimitet eller den sakliga grunden för fackets agerande.
Däremot kan det dessvärre påverka den allmänna opinionen och stödet för strejken.
Därför krävs omfattande pedagogiska insatser och opinionsbildning, så att fler förstår varför regelverket ser ut som det gör. Och vilka konsekvenserna skulle bli om strejkrätten kopplades till andelen medlemmar eller andelen som vill strejka på en arbetsplats.
German Bender är utredningschef på Aren Idé och forskare på Handelshögskolan
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
