SLAPPT av Sverige i pressfrihetsfrågan

SLAPP Regeringen ville ha undantag med hänsyn till nationell säkerhet.

Häromveckan deltog jag i en bokpresentation av Paul Caruana Galizia i Bryssel. Boken, A Death in Malta, är en biografi över författarens mamma Daphne. Som journalist utredde hon korruptionen i Malta: länkarna mellan den organiserade brottsligheten, framstående affärsmän som hotell- och casinomagnaten Yorgen Fenech, samt politikerna i landet. Men hennes avslöjanden utsatte henne också för hot, som till slut resulterade i att hon i oktober 2017 mördades i ett bombattentat.

Bara några månader efter mordet på Daphne sköts journalisten Ján Kuciak ihjäl i sitt hem utanför Bratislava. Liksom Daphne hade han granskat korruptionen i sitt hemland. Särskilt oligarken Marian Kočners affärer samt den italienska maffians kopplingar till högt uppsatta personer i Robert Ficos regering. Kočner åtalades för att ha beställt mordet, och skandalen fällde Ficos regering.

Försöket bör ses som del i ett mönster där yttrande- och pressfriheten inskränks

Dessa händelser blev upprinnelsen till en rad lagstiftningsinitiativ i EU, varav de viktigaste är Anti-SLAPP-direktivet och mediefrihetslagen. Anti-SLAPP-direktivet skyddar journalister från godtyckliga domstolsprocesser som syftar till att skrämma och tysta kritisk granskning av makthavare, medan mediefrihetslagen bland annat syftar till att skydda redaktioners oberoende.

Det är mot den här bakgrunden anmärkningsvärt att mötesanteckningar från ministerrådet den 23 november 2023 visar att Sverige tillsammans med länder som Frankrike, Grekland och Malta försökte införa ett undantag i mediefrihetslagens artikel 4(2), som skulle tillåta övervakning av journalister med hänsyn till nationell säkerhet.

Försöket bör ses som en del i ett mönster där yttrande- och pressfriheten inskränks med hänvisning till brottsbekämpning och nationell säkerhet. Ett exempel är utlandsspionerilagen som trädde i kraft årsskiftet 2023. Lagen gör nämligen journalister straffskyldiga för obehörig befattning med hemlig uppgift inom ramen för ett samarbete med en annan stat eller mellanstatlig organisation. Källskyddet försvagas, meddelarfriheten äventyras, och möjligheterna att använda hemlig dataavläsning och avlyssning utökas.

Tidigt på morgonen den 19 september 2023 fick den franska journalisten Ariane Lavrilleux uppleva hur sådan lagstiftning kan tillämpas. Åtföljda av en domare genomsökte den franska underrättelsetjänsten hennes lägenhet, dator och mobiltelefon efter hemliga dokument som hon hade citerat i sin undersökning av underrättelsetjänstens misstänkta inblandning i utomrättsliga avrättningar av civila vid Egyptens gräns mot Libyen. Lavrilleux själv häktades och förhördes i ett försök att få henne att avslöja sina källor, och om hon befinns skyldig för sekretessbrott kan hon riskera upp till fem års fängelse. Nu kan även svenska journalister drabbas av detta.

Ungefär samtidigt friades Kočner från all misstanke om att ha beställt mordet på Kuciak, och strax därpå valdes den ryssvänliga populisten Fico återigen till premiärminister. En av de första saker han gjorde var att avskaffa den särskilda antikorruptionsmyndigheten.

Vad gäller Sverige är det illavarslande att ett land som stoltserar med världens första tryckfrihetsförordning med det här agerandet i mediefrihetslagen sällar sig till länder som Cypern och Grekland, med plats 84 respektive 107 av 180 i Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex.

Lyckligtvis gick undantaget inte igenom. Men det är, som organisationen Civil Rights Defenders skriver i sin rapport med samma namn, framförallt helheten som oroar. Var för sig utgör dylika lagar kanske inte ett hot mot demokratin. Men begränsad insyn, straffskyldighet för journalister, och hemlig avlyssning riskerar, tillsammans med andra inskränkningar, att på allvar underminera de fri- och rättigheter vi har tagit för givna.

Egil Sturk, är praktikant på Dagens Arena från Aftonbladets ledarskribentutbildning.