Människor ställer om, fossilindustrin fördröjer

Vem hade kunnat tro att vi så snabbt skulle vara redo att ändra våra matvanor?

Det framställs ibland som det svåraste av allt, att förmå människor att ändra sina matvanor för att minska klimatpåverkan. Omkring en fjärdedel av en persons klimatpåverkan kommer från maten vi äter, enligt Världsnaturfonden, och kött är värst, kött- och mjölkprodukter står för ungefär tre fjärdedelar av de totala utsläppen från svenskarnas mat.

Vi måste äta svinnsmart, och äta mindre kött. Byta ut köttbullar mot vegobollar, och komjölk mot havremjölk. Äta mer viltkött, och mindre industrikött.

Hur ska det gå till? Vi vill väl äta det vi alltid har ätit?

Det är ett konstigt påstående. Det finns väl få områden där vi är beredda att ändra oss så mycket som just när det gäller mat. Ris och rå fisk i rullar av sjögräs? Svårt att föreställa sig för inte så länge sedan, nu fredagslyx om barnen får välja.

Om man med traditionell svensk mat menar det vi åt för säg 50 år sedan, eller varför inte 100 år sedan, kan man säga en sak om den maten: den innehöll långt mindre kött än vi äter idag. Bara mellan 1980 och 2020 ökade totalkonsumtionen av kött med 23 procent enligt Jordbruksverkets statistik. 1980 åt vi 64,0 kg kött per person. Men köttkonsumtionen har peakat för länge sedan (sorry, köttindustrin), toppnoteringen var 2016 (88,4 kg per person). Sedan dess har köttkonsumtionen minskat varje år, och 2023 åt vi 79 kilo per person.

För bara några år sedan var det kontroversiellt att äta vegetarisk mat, nu rapporterar 70 procent av alla kommuner att de minskat serveringen av kött sedan förra året, enligt Djurens rätt som varje år utser Sveriges mest djurvänliga kommun. Nu blir de flesta kommuner allt mer djurvänliga, alltså, och på köpet mer klimatvänliga. När jag växte upp fick klassens vegetarian smyga ut i matsalens kök och få en trött morotsbiff av oförstående mattanter. Numera är det standard att det alltid finns ett vegetariskt alternativ i bamba, och en tredjedel av alla kommuner har numera helt vegetariska dagar i skolbespisningar och på äldreboenden. En femtedel, 20 procent, har vegetariska dagar flera dagar i veckan.

Barn som vill äta helt växtbaserat, alltså vegansk mat, fick tidigare ta med sig egen mat till skolan. Nu är det en självklarhet att servera vegansk mat i sju av tio kommuner, en ökning med tio procentenheter bara sedan förra året. Kost & Näring, branschföreningen för kostchefer, måltidschefer och andra som jobbar med kommunernas och regionernas måltidsverksamheter, har ändrat sina rekommendationer: det finns helt enkelt inget näringsmässigt argument för att inte äta vegansk mat, om man vill, oavsett vad Svenskt kött hävdar.

Blev du förvånad över att köttkonsumtionen minskar så snabbt? Det blev jag. Kanske för att det fortfarande finns högljudda kulturkrigare som har gjort det till en identitetsfråga att det ska vara likdelar av industriproducerad importerad gris i bullarna som serveras med brunsås, lingon och potatis, och inte växtbaserat protein från svenska odlingar. Ivrigt påhejade av fossilindustrin, som tjänar grovt på den energiintensiva globala köttindustrin och har allt att förlora på närodlade gråärtor.

Men omställningen har alltså redan börjat. Och den går fort. Det är hoppfullt.