EU 2024 Hur kommer det sig att inte en enda kandidat på Socialdemokraternas EU-lista var känd hos svenska folket? Payam Moula menar att listan var ett misslyckande och processen behöver ses över.
Lättnad och stolthet. Känslorna sköljer över när det slutgiltiga valresultatet trillar in. Lättnad över 24,8 procent, stolthet över vänstervinden som blåser igenom Sverige. Ändå är det något som skaver. Är känslan av lättnad befogad?
”Så okända är partiernas EU-kandidater”. Dagen efter att förtidsröstningen börjat publicerar DN en artikel där igenkänning och förtroende för partiernas förstanamn undersöks. Artikeln konstaterar att till skillnad från riksdagsvalen kan namnen på EU-listan spela stor roll. Framgångsrika kandidater lyfter sina partier. Därefter undersöks alla partiernas toppkandidater.
Hur är det möjligt att Sveriges största parti inte lyckas välja en enda kandidat på hela listan som svenska folket känner till?
Ungefär 9 av 10 svenskar känner till Bah Kuhnke och Sjöstedt. Långt fler än de som röstar på Mp och V i riksdagsvalen känner ett stort eller mycket stort förtroende för kandidaterna. Därefter kommer Moderaternas Tobé och Kristdemokraternas Teodorescu. På femteplats kommer Socialdemokraternas toppnamn. Varannan svensk känner inte till kandidaten. Och då får vi anta att övriga på listan är än mindre igenkända.
Det här är inte en kritik av en enskild kandidat. Det här är kritik av listan som helhet. Hur är det möjligt att Sveriges största parti, som har flest sittande Europaparlamentariker, som nyligen suttit åtta år i regering och som har flest kommunal- och regionråd i landet, inte lyckas välja en enda kandidat på hela listan som svenska folket känner till?
Att välja kandidater är aldrig enkelt. Pär Nuder skriver i sin biografi från 2008 om svårigheterna att välja partiledare efter Göran Perssons avgång två år dessförinnan. ”Det påstods i debatten att det fanns en uppsjö av kvinnor att välja mellan. Det är lika fel som att det fanns en uppsjö av manliga kandidater. Det har aldrig funnits och kommer aldrig finnas en räcka jämbördiga kandidater till detta det ansvarsfullaste och svåraste politiska uppdraget i vårt land.”
Min första valrörelse var just 2010. En av de vanligare kommentarerna i mötet med väljarna var att de inte var särskilt förtjusta i Sahlin, men de kunde tänka sig att rösta på S. Samma fenomen går igen i andra riksdagspartier. Liberalerna har inte bara lyckats med konststycket att välja Nyamko Sabuni till partiledare i stället för Erik Ullenhag, de lyckades även byta ut henne mot Johan Pehrson. Kristdemokraterna har valt en ideologisk analfabet till partiledare och Moderaterna en partiledare som inte är respekterad av någon, inte ens sitt eget parti.
Men val av partiledare är någonting annat än en EU-lista. Partiledaren är i grunden ensam, och valet av partiledare kan avgöra partiets politiska och parlamentariska inriktning. I en partiledare vill man se alla de förtjänstfulla kvalitéer man önskar hos en politiker. Så är det inte i EU-valet. Där är logiken en annan. Det finns ingen enskild person på listan med samma makt över helheten, ingen enskild med mandat att gå emot resten av gruppen. Uppgiften när man tar fram en EU-lista är inte att välja en enskild kandidat med alla kvalitéer. Uppgiften är att välja ett lag som kan vinna så många mandat som möjligt.
Alla på listan måste inte vara kända. Alla behöver inte vara hungriga på rubriker, utspel och uppmärksamhet. Alla ska inte heller vara erfarna. För ett stort parti som söker fem, sex eller fler mandat är det helheten som räknas. Men i en sådan helhet måste åtminstone en kandidat vara känd och uppbära förtroende från en stor del av väljarkåren. Det borde vara ett absolut krav. Ändå har Socialdemokraterna misslyckats med just detta i de två senaste EU-valen, och även innan dess. Vi måste konstatera faktum. Processen för hur Socialdemokraterna tar fram sin EU-lista funkar inte. Exakt hur den bör förändras är jag osäker på, men det finns gott om tid att för analys och diskussion.
Socialdemokraterna hade möjlighet att få sex mandat. Vår partiledare är Sveriges mest populära och kampanjorganisationen stark. Ändå räckte det inte hela vägen. Samtidigt bröt partiet en nedåtgående trend i EU-val. Valresultatet blev Socialdemokraternas bästa EU-val sedan 1999. Så kanske är just lättnad över valresultatet trots allt på sin plats. Och till och med viss glädje.
Payam Moula, chefredaktör tidskriften Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
