Varför ökar löneutrymmet snabbare än lönerna?

krönika Det råder olika åsikter om hur hur löneutrymmet ska beräknas. Det skriver Daniel Lind. 

Nästa vår blir det en avtalsrörelse för hela arbetsmarknaden. Det betyder att förhandlingar kommer att ske parallellt i privat och offentlig sektor. Om inget oförutsett inträffar kommer de här förhandlingarna att ramas in av det lönemärke som industrins parter enas om. 

Olika synsätt

Som du kanske redan vet finns det sedan lång tid tillbaka ett väl förankrat synsätt om hur det löneutrymme som ska leda fram till lönemärkets nivå bör beräknas. Grunden för detta är näringslivets tillväxt i arbetsproduktivitet och prisernas utveckling. 

Men redan här kan vi hitta skillnader mellan aktörer. För statliga Konjunkturinstitutet är det prisutvecklingen på alla komponenter som ingår i BNP som bör utgöra prismåttet. Den här så kallade förädlingsvärdedeflatorn fångar alltså in den prisutveckling som påverkar företagens lönebetalningsförmåga. Om den här deflatorn ökar med, säg, 3 procent under ett år kan lönerna öka med 3 procent utan att det påverkar företagets lönsamhet negativt.

För LO och stora delar av det fackliga Sverige är det i stället konsumentprisinflationen som är det relevanta prismåttet i beräkningen av löneutrymmet. På detta sätt flyttas fokus från de kostnader som påverkar företagen till löntagarnas köpkraft. Ur detta perspektiv blir det mindre relevant att titta på företagens försäljningsintäkter – och mer på lönebildningens konsekvenser för medlemmarnas plånböcker. Historiskt har en ökning av näringslivets förädlingsvärdedeflator om 1,7 procent motsvarat en KPI-inflation om 2,0 procent. 

Beakta konkurrentländerna

Den här skillnaden om tre tiondels procentenheter är inte alls oväsentlig, men en potentiellt större skillnad i synsätt mellan aktörer handlar om att Konjunkturinstitutet nöjer sig med att fokusera på näringslivets produktivitet och förädlingsvärdedeflator, samtidigt som framför allt de fackliga parterna adderar ”I takt med Europa”. 

Det betyder att det inte räcker med att ha en klar bild av löneutrymmet i svensk ekonomi, utan att lönebildningen också bör beakta hur lönerna utvecklas i viktiga konkurrentländer. På detta sätt införs en relativ dimension – hur lönekostnaderna i olika länder kan påverka konkurrensförhållandena mellan dem. Om lönerna i Tyskland över tid ökar betydligt långsammare än landets löneutrymme, kan detta vara ett skäl till att sträva efter detsamma i Sverige.

Den här relativa dimensionen är också en grundbult i synsättet att en väl fungerande lönebildning, i enlighet med Medlingsinstitutets instruktion, innebär att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska vara lönenormerande. Skälet till denna ordning är ju att svensk industri inte ska förlora i konkurrenskraft i förhållande till konkurrentländerna genom en över tid avvikande löneökningstakt. Om så skulle ske påverkas sannolikt svensk industriproduktion negativt – och därmed svensk ekonomi i sin helhet.

Löneandelen har fallit tillbaka

Detta är en klok ordning, men en utmaning ligger i möjligheten att löneutrymmet inom svensk industri varaktigt avviker från löneutrymmet inom näringslivet i sin helhet. Skälet till att detta är en utmaning är att löneökningarna i ekonomins olika branscher vanligtvis skiljer sig åt på ett ganska marginellt sätt. Branschvisa skillnader i löneutrymme skapar därför potentiella obalanser i lönebildningssystemet. Skälet till detta är följande: om lönerna över tid ökar långsammare än branschens löneutrymme, i termer av summan av produktiviteten och priserna, kommer löneandelen i den här branschen att minska – och vinstandelen att öka. Om de fackliga parterna inte lyckas ”ta ut” hela löneutrymmet minskar därför löntagarnas andel av kakan i den delen av ekonomin.

En genomgång av Konjunkturinstitutets senaste statistik över produktivitet, priser, löneutrymme och löneandelar som jag har gjort (länk till genomgången hittar du här), visar att näringslivets löneutrymme under perioden 1994–2025 förväntas ligga i genomsnitt 0,8 procentenheter lägre per år än industrins löneutrymme. 

Eftersom den här skillnaden inte motsvaras av en avsevärt högre löneökningstakt inom industrin än i näringslivet, har löneandelen inom flera industribranscher fallit tillbaka på ett inte obetydligt sätt. Detta är en aspekt av det lönenormerande ansvar som industrins fack har åtagit sig som sällan diskuteras, men som bland medlemmarna i de berörda branscherna sannolikt har en bortre tålamodsgräns. 

Skälet till att industrins löneutrymme har ökat snabbare än näringslivets är att produktivitetstillväxten har varit väsentligt högre och att den svagare prisutvecklingen inom industrin inte har kompenserat detta fullt ut. 

Näringslivets löneutrymme har ökat

Men hur har det sett ut under de senaste åren, då inflationschocken och kriget i Ukraina har dominerat det ekonomiska skeendet?

Oberoende av vilket lönemått som används går det, enligt den genomgång som det länkas till ovan, inte att komma från att näringslivets löneutrymme under de allra senaste åren har ökat avsevärt snabbare än lönerna. Faktum är att skillnaden mellan löneutrymmet och löneökningarna inte har varit större sedan åtminstone början av 1990-talet. Detsamma gäller för industrin.

De här statistiska utfallen är således ett annat sätt att uttrycka att:

• Löneandelen i näringslivet och industrin har minskat på ett markant sätt de allra senaste åren.
• Vinstandelen i näringslivet och industrin har ökat på ett markant sätt de allra senaste åren.
• Näringslivets och industrins vinster per producerad produkt har ökat rekordsnabbt och ligger i dag på sin högsta nivå i modern tid.
• Avkastningen på industrins kapitalstock har ökat snabbt och ligger i dag på rekordnivå.

Konjunkturinstitutets prognoser visar att vi nu är på väg in i en lugnare och mer stabil period, men att den höga lönsamheten, den höga vinstandelen, den höga avkastningen och den låga löneandelen i allt väsentligt kommer att bestå de närmast åren. Inget fundamentalt kommer att förändras. Detta gäller för näringslivet och industrin.

Vinstandelen har ökat snabbare i Sverige

Detta leder oss fram till en sista potentiell skiljelinje. Medlingsinstitutets generaldirektör har under senare tid uttryckt stolthet över hur den svenska lönebildningsmodellen har hanterat de senaste årens inflationschock. Jag håller med om detta, men oroar mig för att hon har missat att halva jobbet återstår. I definitionen av en väl fungerande svensk lönebildning bör det från statsmaktens sida ingå att lönerna över tid ökar i takt med löneutrymmet – och därmed att löneandelen i näringslivet hålls oförändrad. Särskilt gäller detta i nuvarande situation, då lönerna har ökat snabbare i jämförbara länder samtidigt som näringslivets vinstandel har ökat snabbare i Sverige. ”I takt med Europa” talar således till Sveriges fördel.

Den här andra halvan av jobbet är inget som arbetsgivarparten uppskattar. Detta uttrycks ofta som att ”lönebildningen måste vara framåtsyftande”. Så bör det så klart vara, men hur hanterar lönebildningssystemet en (inflations-)chock som parterna inte kunde förutse när nuvarande lönemärke förhandlades fram? Med ett strikt framåtsyftande perspektiv innebär detta att en sådan chock inte ska påverka framtida löneförhandlingar. Parterna ska, så att säga, i framtiden förhandla utifrån en ny, av omständigheterna given löne- och vinstandel. Det går inte att ”hämta tillbaka” en förlorad löneandel.

Inte förenligt med väl fungerande lönebildning 

Den retoriska frågan är så klart hur arbetsgivarna skulle argumentera om en chock hade pressat upp löneökningstakten på ett oväntat sätt. Det vi har hört tidigare i liknande sammanhang är något i stil med att det behövs en varaktig nedväxling av löneökningarna. Nu är dags för de fackliga organisationerna att säga något motsvarande: lönerna ska under ett antal år öka snabbare än löneutrymmet. Detta är en förutsättning för att löntagarnas andel av kakan ska återgå till sin normala nivå.

Hur lång tid den här processen bör ta är en öppen fråga, men det kan från statsmaktens sida inte vara förenligt med en väl fungerande lönebildning att bidra till att permanenta en ny fördelning mellan arbete och kapital som uppstått i spåren av ett kinesiskt virus och en diktators orättfärdiga krig mot ett grannland. 

Tro inte heller att ekonomins inneboende dynamik automatiskt kommer att leda oss tillbaka till den tidigare fördelningen. För att förstå ekonomins och arbetsmarknadens funktionssätt måste vi förstå maktens och intressenas betydelse. Vi väljer alltid vår framtid.

Daniel Lind, Forskningsledare på Arena Idé