Debatt Svensk sjukvård kämpar med flera välkända problem. Köerna är långa. Patienterna känner sig inte sedda. Vårdpersonalen är missnöjd och operationer ställs in på grund av sjuksköterskestrejk, såväl läkare som sjuksköterskor lämnar för att jobba i Norge.
Hälso- och sjukvårdsbarometern visar trots detta återkommande ett högt förtroende för svensk sjukvård – något SKR gillar att påminna oss om – men Verians undersökning pekar på att det antagligen handlar om ett förtroende för sjukvårdspersonalen och inte för ledningen. Det är dags att betrakta den politiskt styrda vården som ett misslyckande och flytta ansvar från politiken till vårdgolvet.
Med facit i hand kan man konstatera att SKR:s stora kampanj mot hyrpersonalen blivit ett fiasko
Bemanningskrisen inför sommaren beror direkt på beslut som SKR tagit under det gångna året. Hyrstoppen och de nya sämre avtalen för hyrpersonal genomfördes som en åtgärd för att förbättra regionernas ekonomi och den ordinarie personalens villkor, ändå behövde regionerna räddas av regeringen samtidigt som Vårdförbundets strejk bröt ut tidigare i våras, just på grund av dåliga arbetsvillkor.
Patienterna har drabbats eftersom avdelningar och operationssalar blivit underbemannade. Med facit i hand kan man konstatera att SKR:s stora kampanj mot hyrpersonalen blivit ett fiasko.
SKR fungerar som ett nätverk för att samordna regionernas insatser i sjukvården. Men samordningen fungerar inte. Regionernas journalsystem kan fortfarande inte kommunicera med varandra, annat än genom den otympliga Nationella patientöversikten. Väntetiderna till operation är långa och skiljer sig åt beroende på vilken region man bor i. Den som argumenterar för statlig vård har många argument, även om statlig vård bara skulle överföra det omfattande ansvaret för sjukvårdens ledning från centralstyrande regionbyråkratier till en centralstyrande statlig byråkrati.
Det centrala problemet är nämligen den politiska styrningen av vården. Beslutsfattarna är i många fall lekmän men avgör hur vårdpersonalen på golvet ska arbeta. Det kan innebära att vårdpersonal tvångsflyttas som spelbrickor mellan olika sjukhus för att fixa bemanningen, eller att Region Skåne kräver att alla vårdcentraler på sikt har öppet 45 timmar i veckan, vilket kommer göra det svårt för små enheter att klara verksamheten. Samtidigt spekulerar regionpolitikerna om osäkra, barnmorskeledda förlossningsenheter, hemförlossning och kvällsöppna vårdcentraler fastän förutsättningar inte finns för det. Att planera sjukvården för äldre är numera ett virrvarr av papper på grund av regionpolitikernas iver att reglera vårdens verksamhet.
Det är inte bara oseriöst, utan underminerar vårdpersonalens förtroende för de människor som kommer att leda dem. För att komma till rätta med situationen och återställa både allmänhetens förtroende för SKR och regionerna, samt för att förbättra arbetssituationen inom vården, måste sjukvårdens ledning förändras. Vi föreslår tre åtgärder:
- Avgränsa tydligt politikens uppdrag i vården. Politikens uppgift borde vara att beställa, inte driva vård. Våra demokratiskt valda regionfullmäktigeledamöter är utmärkta företrädare för befolkningen, men de gör sig inte bra som arbetsgivare. Vården är för komplex och för kompetenskrävande som organisation för att skötas av lekmän.
- Ge staten ansvar över standardiseringsfrågor. Idag har SKR en stor betydelse i frågor om samordningen mellan regioner, men SKR kan inte tvinga regionerna att samarbeta. Det finns en uppsjö med journalsystem, riktlinjer och regler som skiljer sig åt mellan regionerna helt i onödan. Staten skulle kunna se till att vårdens infrastruktur och ramar blir mer lika i hela Sverige. SKR kan fokusera på arbetsgivarfrågor.
- Gör vårdcentraler och sjukhus mer självständiga och låt dem förhandla med regionerna om uppgifter. Kraven på vårdverksamheter behöver bli en förhandlingsfråga mellan beställare och utförare. Många av de problem som idag skapar den dåliga arbetssituationen beror inte på brister i avtalsrörelsen utan politiska beslut från regionstyrelser, ibland från SKR. Om till exempel primärvården ska avkrävas större ansvar, kan vårdcentralerna i gengäld kräva högre ersättning.
Dessa tre åtgärder skulle frigöra vården från onödigt detaljstyrande och låta vården utvecklas på egna ben. Sannolikt skulle det innebära en snabb förbättring av vårdpersonalens och patienternas villkor, kanske på bekostnad av politikernas och SKR:s möjlighet att direkt påverka vården. Men det är en uppoffring som allmänheten antagligen skulle vara villig att göra.
Isac Riddarsparre, ST-läkare och medarbetare i tankesmedjan Synaps, som driver borgerlig idéutveckling inom sjukvård
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
