Ledare Yttrandefriheten hotas när visselblåsare och publicister ställs inför rätta.

Enligt uppgift ska Wikileaksgrundaren Julian Assange ha slutit ett avtal med rättssystemet i USA. Han erkänner brott (att olovligen ha mottagit och spridit hemlighetsstämplad nationell försvarsinformation), döms formellt till 62 månaders fängelse, men den tid han redan suttit fängslad i Storbritannien räknas av från straffet, vilket gör att han går fri.

Därmed kan ett av de senaste årens märkligaste rättsfall skrivas till handlingarna. Att Assange över huvud taget hamnade i det brittiska rättssystemets händer kan tillskrivas att han för tolv år sedan frivilligt isolerade sig på Ecuadors ambassad i London för att undkomma den utredning om våldtäkt som pågick mot honom i Sverige. En utredning som senare lades ned.

Oberoende av vilket: frigivningen är till att börja med mycket bra. USA hade begärt Assange utlämnad från Storbritannien och anklagade honom för spioneri, brott som kunde gett livstids fängelse.

Yttrandefrihetsorganisationer över hela världen har med goda argument protesterat mot att han skulle utlämnas. Hans “brott” var trots allt bara att han publicerat uppgifter från en visselblåsare (Chelsea Manning). Detsamma gjorde New York Times, The Guardian och en rad andra erkända massmedier, utan att deras ansvariga utgivare riskerade fängelse.

Att Assange trots allt tvingades erkänna sig skyldig är förstås beklagligt i sammanhanget. Men till slut ändå en lösning som gjorde att knuten kunde lösas upp.

Det avgörande blir hur demokratiska stater hanterar visselblåsare i framtiden. I det allt mer spända säkerhetsläget i världen finns en uppenbar risk att lagstiftning och praxis blir mindre frihetlig och mer auktoritär. Att visselblåsandet och publiceringen av sådana uppgifter allt mer betraktas som hot mot statens säkerhet eller något annat som brukar användas som ursäkt för att strama åt press- och yttrandefriheten.

Nu återstår också att se vad Julian Assange tar sig för. Hans skapelse Wikileaks, genom åren präglad av hårda inre konflikter kopplade till Assanges ledarskap, finns kvar.

Att han skulle försvinna in i anonymitetens glömska verkar osannolikt.