Gaza Dagens Arena har pratat med Gazabon Ghada Al Haddad. För henne är den största oron att hon och hennes familj ska dödas.
Söndagen den 25 augusti kom en order från den israeliska armén om evakuering av stora delar av staden Deir Al-Balah i centrala Gaza. Den senaste månaden har 16 liknande order nått Gazas befolkning, och levnadsytan för regionens 2 miljoner invånare fortsätter att krympa. I maj flyttade många biståndsorganisationer sina verksamhetscentrum från Rafah till Deir Al-Balah, efter ännu en order om evakuering. Nu måste de flytta igen.
Ghada Al Haddad, är född i Deir Al-Balah, och jobbar också med kommunikation för biståndsorganisationen Oxfam i Gaza. Under kriget har hennes familj har behövt fly flera gånger, senast för mindre än två veckor sedan.
– Förra fredagen fick vi order om tvångsförflyttning från den israeliska armén, och vi evakuerade vårt hem igen, berättar hon.
Ghada är kvar i Deir Al-Balah, men hennes hem i stadens östra del är inte längre beboeligt.
Majoriteten av Gazas befolkning har behövt fly minst en gång. Dödssiffran för direkta attacker mot Gazaremsan översteg i augusti 40 000. Under kriget har Deir Al-Balah ofta varit en måltavla för israeliska bomber, och för Ghada är den största oron att hon och hennes familj också ska dödas.
– Den viktigaste frågan är säkerhet, allt annat kommer efter. Vi lever nu, men kommer vi att leva imorgon? Vi har alla förlorat många, en släkting, en kusin, en vän. Det är så många, människor som vi kände och som hade egna drömmar och passioner, säger hon.
Som biståndsarbetare är hon även rädd att dödas i tjänsten.
– Vi har förlorat över hundra kollegor under det här kriget till följd av Israels hänsynslösa bombningar. De personerna, de var antingen hemma eller så jobbade de med att ge hjälp till andra när de dog, säger Ghada.
FN uppskattar att över 280 biståndsarbetare har dödats i Gaza sedan krigets början, med 163 bekräftade dödsfall under 2023 och 121 hittills under 2024.
Förorenat vatten sprider sjukdomar
En annan riskfaktor är de sjukdomar som uppstår när avloppssystem slutar att fungera. Enligt en rapport från Oxfam som publicerades i augusti lever människor i Gaza i genomsnitt på 4,7 liter vatten per dag.
– Det här vattnet ska räcka till allt: till hushållsarbete, dricka, tvätta, allt. Så folk ransonerar så mycket som de kan. Vi måste hela tiden be dem att använda mindre för det vi har just nu kanske vi inte har imorgon. Och just nu är det väldigt varmt, väldigt fuktigt. Folk måste dricka vatten.
Stora delar av Gazas infrastruktur har kollapsat efter bombningarna, inklusive vattenreningssystemen. Förra veckan upptäcktes regionens första fall av polio på 25 år, och över 40 000 fall av hepatit A har dokumenterats av UNRWA.
– Det finns ingen sanering, och vi är alla rädda för sjukdomar som egentligen går att undvika. Nästan alla jag känner har någon nära sig som har drabbats av hepatit A. Och det börjar spridas skabb, smittkoppor och annat, säger Ghada.
Viktigt med eldupphör
Utöver leveranser av mat, vatten och medicin går en stor del av Ghadas arbete ut på att reparera och sanera anläggningar där människor kan söka hjälp. På grund av bombningarna krävs dock konstant underhåll, vilket är svårt när leveranser från Oxfam inte släpps in i Gaza. Ofta stoppas lastbilarna vid gränsen.
– Det är mycket färre som släpps in än innan kriget, och färre än tidigare i år, säger Ghada.
Efter poliolarmet har 1,2 miljoner doser vaccin släppts in av den israeliska armén, men det är inte säkert att de når de barn som ska vaccineras. I DN varnar Musa Abed, generaldirektör för primärvården på Gazaremsan, att det kan våra svårt att ge samma barn flera doser när de konstant förflyttas. Dessutom har väginfrastrukturen på många platser kollapsat.
Ghadas roll inom Oxfam innebär mycket praktiskt arbete, men hon jobbar också med att synliggöra situationen på marken för en internationell publik.
– Innan kriget jobbade jag med att dokumentera berättelser om folk vars liv förändrades av de projekt vi genomför med Oxfam. Allting förändrades dock av kriget, och nu fokuserar jag mer på hur vi lever här, vilka utmaningar vi möter som hjälparbetare och som palestinier. Vad betyder det egentligen att tvångsförflyttas då och då, att ofta behöva lämna ditt hem?
Att omvärlden får ta del av vad som händer Gazas befolkning är livsavgörande, menar Ghada. Men även det försvåras av bristen på infrastruktur. Ofta fungerar inte telefonnät eller internet. Under vårt samtal, som sker över Whatsapp, försvinner uppkopplingen flera gånger. Till slut måste Ghada avbryta intervjun, men inte innan hon går har hon en sista uppmaning.
– Det absolut viktigaste är ett permanent och snabbt eldupphör, för att vi inte ska förlora fler, säger hon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.