Reportage Thailändska bärplockare plockar bär alla dagar i veckan, men plockningen på söndagar sker på fritiden. Bären som plockas då säljs till uppdragsgivaren. Mats Wingborg har besökt bärskogarna i Västerbottens inland och upptäckt nya oegentligheter.
Klockan är kvart över sex på kvällen och de första thailändska bärplockarna har anlänt. Dagens skörd av bär ska vägas in. Plockarna är klädda i regnkläder och mössor som skyddar mot mygg. En av plockarna, Phongsaphang Wichian, håller i en plastlåda med röda lingon. Han skakar lådan så att löv och småkvistar blir synliga. Med utsidan av handen sopar han bort skräpet.
Inhyrd arbetskraft
Snart kommer fler plockare med minibussar som rullar upp för gårdsplanen. De lossar bärlådorna från släpen och ställer sig i kön för invägningen. Många ser trötta ut efter dagens arbetspass, men stämningen är uppsluppen. Det är hyfsat med bär i skogarna
Bäranläggningen i Ekshärad utgör kärnan i den kommersiella bärplockningen i Sverige i sommar. På det före detta hotellet Wermlandia bor 250 thailändska bärplockare. Det är fler än någon annanstans i Sverige. Här är det Ransäter som bedriver plockningen och arbetet utförs av arbetskraft som är inhyrd av de två thailändska bemanningsföretagen Phat Phum och Thai Picker Company.
Wermlandia har en för branschen typisk historia. Hotellet byggdes i början av 1960-talet och omvandlades några årtionden senare till spa- och hälsohotell. Efter den ekonomiska krisen på 90-talet sviktade kundunderlaget. Under en period stod byggnaden tom för att sedan köpas av Bert Karlsson och användas för att ta emot syriska flyktingar. 2019 såldes anläggningen till Bo Axelsson, bärhandlare i Söderhamn, som sålde den vidare till Ransäter. Företaget använder fastigheten som boende för thailändska bärplockare under augusti och september. Resten av året står rummen tomma. Ännu ödsligare är det i många andra före detta förläggningar runt om i landet. I Norrlands inland finns mängder av gamla skolor och hotell som under de senaste åren har använts för att hysa thailändska bärplockare. Idag är nästan alla igenbommade. Vad har då hänt?
Förra säsongen var extrem
På kort tid har den svenska bärbranschen stöpts om och krympt ihop rejält. Det hänger samman med oegentligheter i branschen. Två företagare i Åsele har det senaste året dömts till fängelsestraff för grov människoexploatering. Den ena är dessutom misstänt för ekonomisk brottslighet. Detta tillsammans med rättegången mot finska Polarica har fått myndigheterna att skärpa sina kontroller, vilket i sin tur har lett till att antalet anställda thailändska plockare har minskat till en fjärdedel jämfört med förra säsongen. Den enskilda ort där nedgången är som störst är just Åsele, där det under förra säsongen fanns tre bärföretag. Ett av dem har gått i konkurs och de två andra har nekats tillstånd. Andreas From, socialdemokrat och ordförande i kommunstyrelsen, menar att de tre förlorade företagen endast marginellt påverkat sysselsättningen. Sedan tillägger han att förra säsongen var extrem.
– Då fick kommunen rycka ut och ta hand om thailändska bärplockare som inte fått betalt och kommit i konflikt med sin arbetsgivare. Det tog mycket energi.
Under de senaste 15 åren har ett tiotal svenska bärföretag hyrt arbetskraft från Thailand för att plocka blåbär och lingon i våra skogar. Inför säsongen 2024 underkände Migrationsverket samtliga ansökningar. Bärföretagen överklagade till Migrationsdomstolen. Ransäter var det enda som fick rätt och i år har de därmed monopol på thailändska bärplockare. Totalt handlar det om 1176 plockare, därutöver ett antal kockar och några bilmekaniker.
Långa arbetsdagar
Migrationsverkets starkaste skäl till att avslå bärföretagens ansökningar var att plockarna tidigare år arbetat alltför långa arbetsdagar och inte fått övertidsersättning. I domstolen hävdade Ransäters ledning att de skulle få ordning på arbetstiderna och betala för övertid.
Vid ett av borden där bären vägs in står Ratchanee Prompaeng, som kallar sig själv för Tum. Hon är arbetsgivare och företräder två thailändska bemanningsföretag. Jag ber Tum att vara tolk när jag ställer några frågor till plockarna. Jag undrar när de åkte iväg i morse för att plocka bär. En plockare svarar ”klockan åtta”, en annan säger ”vi åkte redan vid femtiden” och en tredje ”vi startade halv sju”.
Uppgifterna stämmer överens med den undersökning av arbetstiderna som jag gjorde förra året. De flesta plockare åker i väg mellan 5 och 8 på morgonen och kommer tillbaka mellan 6 och 9 på kvällen. När jag förra säsongen beräknade arbetstiden i branschen kom jag fram till att den i snitt var ungefär 12 timmar per dag.
Olika tolkningar om arbetstid
Både bärföretaget Ransäter och de thailändska bemanningsföretagen beräknar arbetstiden på ett annat sätt. De menar att den tid som plockarna åker i minibussar ut i skogen inte ingår i arbetstiden. Normalt anses inte resor till och från jobbet utgöra en del av arbetstiden, men när det handlar om bärplockarna är det långt ifrån solklart att detsamma ska gälla dem. Enligt EU:s arbetstidsdirektiv ska resor räknas som arbetstid när de anställda inte har någon fast arbetsplats och när de står till arbetsgivarens förfogande. I det här fallet är det definitivt inte frågan om något fast arbetsplats. Mycket talar också för att plockarna står till arbetsgivarens förfogande. De ingår i små team där föraren är arbetsledare som bestämmer när och var de ska åka. Inte sällan åker de runt och letar efter bra bärställen.
I det så kallade Tyco-målet 2015 kom EU-domstolen med ett uppmärksammat beslut om hur arbetslivsdirektivet ska tolkas. Det ärendet handlade om anställda som reste runt och gjorde kundbesök. Arbetsgivaren ansåg inte att restiden utgjorde en del av arbetstiden, men det ansåg däremot EU-domstolen som gav de anställda rätt till övertidsersättning. Huruvida de thailändska bärplockarnas restider i de svenska skogarna ska räknas som arbetstid har inte prövats juridiskt, men mycket talar för att plockarna med hänvisning till Tycomålet skulle vinna över arbetsgivaren i en domstol.
Jag resonerar med Tum om arbetstiderna. Hon säger att olika plockarteam tävlar mot varandra och åker i väg väldigt tidigt på morgonen för att paxa ett område. ”När de parkerar bilen markerar de att de har mutat in ett område och att andra team får söka sig någon annanstans”. Tum säger också att plockarna ofta tar en ordentlig vilostund under arbetspasset: ”Det är en vana som de har tagit med sig från Thailand. Där är det för varmt att jobba mitt på dagen.”
”Frivillig” söndagsplockning
De thailändska bärplockarna är anställda sex dagar i veckan. På lördagarna får de övertidsersättning för fyra timmar. Söndagarna är den enda lediga dagen. Vad gör plockarna då? Svar: de går upp tidigt, kör ut med minibussarna i skogen och plockar bär. Hur är det möjligt? Förklaringen är att plockarna har rätt att göra vad de vill när de är lediga och att de, enligt arbetsgivaren, väljer att plocka ännu mer bär. Tum, som basar över bemanningsföretagen, försäkrar att hon inte har något att göra med plockningen på söndagarna. ”Jag bryr mig inte om vad de gör när de är lediga.”
Bären som plockas på söndagarna säljs direkt till företaget Ransäter, det vill säga samma företag som anlitar thailändska bemanningsföretag. Från måndag till lördag får plockarna lön. I det ingår en grundnivå och ett kilopris för blåbär och lingon. Om de plockar bär till ett värde som överstiger miniminivån kan de tjäna extra pengar. På söndagarna säljer de bären direkt till Ransäter för samma kilopris och slipper avdrag för skatt, sociala avgifter och avtalsförsäkringar. Intäkten per kilo är med andra ord högre på söndagar än övriga veckodagar.
Söndagsbären betalas genom att Ransäter sätter in pengar direkt på de anställdas konton. Kontouppgifterna har Ransäter fått från Tums bemanningsföretag. Enligt upplägget är överföringen alltså inte lön, utan en betalning för bär som plockarna säljer till Ransäter. Ingen annanstans på den svenska arbetsmarknaden finns en liknande konstruktion.
Blir extrainkomst
I skogen intervjuar jag en grupp thailändska bärplockare med hjälp av en egen tolk. De är bönder och odlar sockerrör, majs och ris i byar på Khoratplatån i östra Thailand. Deras svar liknar dem som jag hört tidigare under de tjugo år som jag bevakat bärbranschen. Nu är det lågsäsong i det thailändska jordbruket och de har rest till Sverige för att tjäna extra pengar. Ju fler kilo blåbär och lingon de plockar desto mer tjänar de. Möjligheten att jobba på söndagar och sälja bären utan mellanhänder till Ransäter tycker de är bra. ”Det blir en extrainkomst.” De har heller inte några klagomål på maten, boendet eller bilarna.
Att de anställda är nöjda med arbetsvillkoren betyder inte att de är moraliskt och juridiskt acceptabla. Fattiga personer kan vara utnyttjade ändå, särskilt om de inte har andra alternativ.
Johan Borg, VD på Ransäter, hävdar att Kommunal har givit klartecken till att bilfärderna i skogen inte ska räknas som arbetstid och till att plockarna får plocka och sälja bär till företaget på fritiden. Den som har skött fackets kommunikation med Ransäter, ombudsmannen Jimmie Willefors, är av annan mening. Han säger att han har hört från utomstående att företaget inte räknar restiden som arbetstid, men att det inte är något som Kommunal har godkänt. När det gäller söndagsplockningen säger han att den inte strider mot kollektivavtalet då avtalet bara reglerar arbetstid. Huruvida plockningen kommer i konflikt med annan lagstiftning har han inget svar på, men att han kan tänka sig det finns ”andra intressenter som vill pröva sin sak”.
Beroendeställning
Den centrala frågan är inte heller om kollektivavtalet tillämpas på rätt sätt, utan om skattelagstiftningen följs och om söndagsplockningen i själva verket borde betraktas som en anställning. Ransäters inhyrda arbetare har laglig rätt att sälja de bär de plockar på fritiden till vilken bärhandlare de vill, men de säljer till Ransäter trots att det finns företag som erbjuder ett högre kilopris. Det tyder på att det existerar en beroendeställning.
I domen från Migrationsdomstolen står det att Ransäters inhyrda personal har rätt att plocka och sälja bär på fritiden. Därefter kommer ett påstående som numera är falskt: ”Uppdragsgivaren köper dock inte bär som plockats på fritiden.” Enligt domen skulle det skapa en oklar relation mellan de involverade parterna, vilket är precis vad som skett.
Vid bärinlämningen i Ekshärad har det börjat skymma. Det är onsdag, vilket betyder att bärplockningen ses som ett arbete och att de thailändska bemanningsföretagen är arbetsgivare. Även en annan sak skiljer dagen från en söndag. På de staplade bärlådorna snurras en bred tejp med texten ”Krav – Olle Svensson AB”. Det betyder att bären kan säljas med kravmärkning. När bären plockas på söndagarna får tejpen inte användas. Om en bärhandlare instruerar plockare att inte plocka bär i skogar som har besprutats betraktas hen som arbetsgivare. Konsekvensen har blivit att Ransäter/Olle Svensson har fått monopol på kravmärkta bär.
Text och foto: Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
