Analys De thailändska bärplockarna tjänar mer i år än någonsin tidigare. Men en person bosatt i Sverige skulle knappast acceptera villkoren. Det skriver Mats Wingborg i sin fortsatta granskning av bärplockarnas villkor. 

Minskningen av antalet thailändska bärplockare har inneburit att det plockas betydligt färre bär, vilket har lett till att kilopriserna rusat i höjden. När jag intervjuar Johan Borg, vd i bärföretaget Ransäter säger han att priserna för tillfället ligger på 23 kronor kilot för blåbär och 14 för lingon. Det är en prisökning på omkring 60 procent jämfört med förra säsongen. Det han redovisar är vad Ransäter betalar bemanningsanställda thailändare. 

Anpassat kilopris

En annan sak som ändrat villkoren är regeringens lönegolv för arbetskraftsinvandring. Det ska motsvara 80 procent av den medianlön som rådde när Ransäter lämnade in sin ansökan. Det innebär en månadslön på 27 360 kronor. Den nivån är högre än i kollektivavtalet, vilket innebär att avtalet fått mindre betydelse. Samtidigt finns kilopriset. Om de thailändska plockarna plockar bär till ett värde som överstiger månadslönen kan de tjäna mer pengar. Med ett kilopris på lingon på 14 kronor betyder det att en arbetare kan tjäna extra om hen först plockar knappt 2000 kilo lingon (cirka 3000 liter) och om det fortfarande är arbetsdagar kvar på månaden. Då ger varje ytterligare kilo 14 kronor extra i lön. 

Till det anmärkningsvärda hör att kilopriset inte är fixerat och inte uppgjord genom förhandlingar med Kommunal. Det är inte ens arbetsgivaren som sätter kilopriset, utan det företag som hyr arbetskraften, det vill säga Ransäter. Därigenom kan kilopriset anpassas för att hålla ner möjligheten att tjäna extra pengar. I år märks detta genom att kilopriset för anställda plockare är klart lägre än kilopriset för så kallade friplockare som säljer bär till bäruppköp.

Bättre inkomster

För att kunna resa till Sverige måste bärplockarna ta ett lån för att finansiera resa, visum och administration. Från lönen drar bemanningsföretagen också av kostnaden för mat och logi. Sammantaget tyder mycket på att de thailändska plockarnas inkomster i år kommer att bli bättre än på länge. Tre faktorer har bidragit till det: den lagstadgade gränsen för lägsta lön, det högre kilopriset och att bärföretag som har fuskat med lönen har försvunnit. 

Thailändsk bärplockare anställd av Ransäter i Meselefors i Vilhelmina kommun. Uppskattningsvis kommer de thailändska bärplockarna resa hem med mellan 20 000 och 25 000 kronor efter två månaders arbete.

 

Hur mycket blir då kvar i bärplockarnas fickor efter två månader i Sverige? Det varierar mellan olika plockare, men en grov uppskattning är denna. På plussidan finns månadslön, intäkter för extra plockade bär och betalning för försäljning av söndagsbär. På minussidan återbetalning av lån, kostnader för kost och logi, svenska sim-kort, skatt och avdrag för avtalsförsäkringar. Efter det kommer det ungefärligen att återstå mellan 20 000 och 25 000 kronor.

Importerar arbetsvillkor

Det skulle vara omöjligt att rekrytera svenska bärplockare till sådana villkor. För att få skogsbären plockade importerar Sverige inte bara thailändska bärplockare utan också thailändska arbetsvillkor, som är betydligt sämre än dem som råder på den svenska arbetsmarknaden. Bekymmersamt på många sätt, men som redan antytts finns en annan sida av myntet. Mycket har trots allt blivit bättre. Kilopriserna har gått upp och de mest oseriösa bärföretagarna är utrensade. Problemen med obesiktigade bilar, smutsiga förläggningar, sängar utan sängkläder, matbrist och uteblivna löner har åtgärdats. Det betyder, återigen, inte att villkoren är acceptabla. Frågan om arbetstiderna borde redas ut och ingen bärplockare som anländer till Sverige borde starta säsongen med att vara skuldsatt. 

En gissning är samtidigt att bågen snart är spänd så mycket det går. Systemet med thailändska bemanningsanställda har sjunkit ihop till en bråkdel av vad det varit. Rimligen bör fler förbättringar ske. Men att driva igenom ytterligare krav kan också innebära slutet på fenomenet. Vad som till sist är acceptabelt handlar inte bara om hur bärföretagare uppträder och hur lagstiftningen ser ut, utan också om hur ICA, Coop och Axfood och svenska konsumenter agerar. Priserna på bär har stigit redan i år, men vilka är beredda att betala mer för att få ordning på bärbranschen? Hittills har intresset varit, om inte obefintligt, så mycket lågt.