Krisen i Sudan Situationen i Sudan har utvecklats till världens största pågående humanitära katastrof. Läkare utan gränser efterlyser ett starkare engagemang från Sverige och världssamfundet.
500 dagar in i inbördeskriget i Sudan har situationen i landet utvecklats till världens största pågående humanitära katastrof. 10 miljoner, nästan var femte sudanes, har tvingats på flykt. Mer än hälften är kvinnor och var fjärde är barn under fem år, enligt FN:s migrationsorgan IOM. 25 miljoner, nära hälften av landets befolkning, är i behov av humanitär assistans.
– Antalet gravt akut undernärda barn och kvinnor med låg nutritionsstatus är högt. Tillgången på mat och andra förnödenheter är begränsad och den mat som finns att köpa är överprissatt, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare utan gränser, till Dagens Arena.
Utöver detta har områden drabbats av dammbristningar och översvämningar, vilket har förstört vattenförsörjningen och lett till utbrott av kolera. Vaccinationstäckningen är långt under vad den behöver vara, framhåller Pieter-Jan van Eggermont.
– Det är en perfekt storm och vi ser ingen upptrappning av det humanitära systemet för att möta den här situationen, säger han.
Systematiska attacker mot sjukvård
Läkare utan gränser arbetar i 8 av Sudans 18 regioner. Sedan kriget bröt ut mellan regeringsstyrkorna och paramilitära gruppen RSF, Rapid Support Forces, i april 2023 har hjälporganisationen behandlat över 12 000 krigsskadade och över 35 000 akut undernärda barn, berättar Pieter-Jan van Eggermont.
Men att upprätthålla verksamheten i landet har blivit allt svårare när stridande parter har satt i system att attackera och förstöra sjukhus och kliniker. Krigsbrott som våld mot civila och sexuellt våld som krigsföring är också vanligt förekommande.
– Detta sker i kombination med ett FN-system som är handlingsförlamat. Det finns ingen FN-officer på hög nivå som kan utöva tryck på stridande parter att släppa in humanitär respons. Det är svårt att sätta upp en respons i tillräckligt hög grad för att motsvara behovet, säger Pieter-Jan van Eggermont.
Läkare utan gränser har dokumenterat minst 60 incidenter av våld och attacker mot sin personal. Enligt Världshälsoorganisationen WHO är det bara 20–30 procent av sjukvårdsinrättningarna som fungerar, och då på en minimal nivå, i områden som är svåra att nå.
En regional migrationskris
Det saknas också ett skydd för flyktingar. Förra veckan sa regimen nej till ett FN-krav om en ”oberoende och opartisk” styrka i landet som ska skydda internflyktingar. Och kringliggande länder som Egypten registrerar inte flyktingar, vilket innebär att de tvingas befinna sig där illegalt och riskera att bli deporterade.
– Det håller på att utvecklas till en regional migrationskris. De kommer att försöka ta sig därifrån och vidare till Europa. Det är groteskt att EU försvarar sin strikta migrationspolitik samtidigt som man låter det här fortgå, säger Pieter-Jan van Eggermont.
Nu kräver Läkare utan gränser att Sverige, EU och FN ska sätta tryck på stridande parter att de måste respektera krigets lagar och inte blockera humanitär assistans. Pieter-Jan van Eggermont tycker att bristen på engagemang för situationen i Sudan är förbryllande.
– Alla är fullt upptagna med Gaza och Ukraina. Vi kan konstatera att när det gäller diplomatiska ansträngningar är Sverige ganska osynligt. UD har ett litet team som jobbar på distans i Sverige, men man har inte Sudan på kartan. Det är en glömd kris som hela tiden byggs upp och förvärras, säger Pieter-Jan van Eggermont.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
