Äntligen kommer fler få upp ögonen för Natanael Beskow

Essä I oktober publiceras Annika Perssons nya fackbok Elsa och Natanael Beskow: En kärlekshistoria. Oskar Igeland skriver om ett förbisett svenskt power couple.

Många känner igen Elsa Beskows bilder. Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen, kanske Solägget. Annika Perssons biografi kommer att handla om människan bakom sagorna. Och om maken Natanael som nästan ingen känner till.

Paret träffades 1893. Efter några år flyttade de till Djursholm i Stockholm där de fick ärva Viktor Rydbergs villa Ekeliden. Natanael anställdes som predikant vid stadsdelens kapell medan Elsa utvecklade sitt konstnärskap.

En lönearbetande man i skuggan av en framgångsrik konstnärskvinna? Under slutet av 1800-talet? Nja. SÅ feministiska var de inte. Faktum är att Natanael var förhållandets stora kändis. Elsa tecknade sina bilder i vardagsrummet, omgiven av parets sex barn, medan han satt instängd på Viktor Rydbergs gamla arbetsrum. Men det handlade inte om att förverkliga sig själv utan om att i största möjliga mån leva för andra.

Gudsriket på jorden

Natanael var den främsta svenska företrädaren för gudsrikestanken, alltså uppfattningen att paradiset utgör ett samhällsideal som borde förverkligas på jorden. Utmärkande för tankefiguren är att social och personlig kristendom förenas. Det finns ett nära samband mellan själens frälsning och social rättvisa. Han skrev böcker och predikningar om den sociala frågan, arbetade för kvinnlig rösträtt och engagerade sig i den internationella fredsrörelsen. För det nominerades han till Nobels fredspris 1947, tillsammans med Mahatma Gandhi. Ingen av dem fick priset.

Men viktigast av allt: Natanael grundade Birkagården, Sveriges första hemgård, tillsammans med socialarbetaren Ebba Pauli. (När skrivs boken om henne?) Modellen kom ursprungligen från den brittiska settlementrörelsen. Grundtanken var att akademiker skulle ge sig ut i städernas slumkvarter för att överbrygga tidens sociala och kulturella klyftor. Genom att upprätta settlement houses ville man möta arbetarklassen på lika villkor. Inte sällan motiverades man av kristet tänkande, men huvudsaken var inte att missionera bland arbetarna. Snarare handlade det om att omsätta den kristna etiken i handling.

1912 bestämde sig Beskow och Pauli för att ta modellen till Sverige. I början fokuserade man på att inrätta en läsesal där arbetarna kunde låna böcker, men verksamheten växte snabbt och efter bara några år huserade man barn- och ungdomsverksamhet, sommarläger, studiecirklar och ett bibliotek. 1917 tillkom Birkagårdens folkhögskola som drevs i samarbete med det tidiga ABF. Det var den första svenska folkhögskolan i en stad och en av de första svenska folkhögskolorna som vände sig till arbetarklassen. När fritidsgårdarna upprättades på 1930-talet användes hemgårdsmodellen som förlaga. På så sätt går det en rak linje från Birkagården till vår tids kommunala fritidsverksamhet.

Kristen socialism?

Inom forskningen har man dragit sig för att kalla Natanael socialist, kanske på grund av den kristna bakgrunden. Istället har han placerats i det liberala facket. I och med det har man missat att avståndet mellan liberalism och socialism inte var särskilt stort åren kring sekelskiftet 1900 och att den tidiga socialismen ofta var kristen.

Socialister hämtade inspiration från kristen etik och symbolik. Den första svenska översättningen av Kommunistiska manifestet hade undertiteln ”Guds röst är folkets röst” och devisen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” hämtades ursprungligen från Apostlagärningarna.

Natanael skrev ofta om förverkligandet av den sanna demokratin: ”Samhället organiserat för ett inbördes tjänande, i vilket varje individ har möjlighet och plikt att efter måttet och arten av sin personliga förmåga göra en insats till allas väl.” Det är välformulerat men inte särskilt liberalt. (Citatet kommer från boken Samvetets politik, 253.)

Ensamma gemenskapsmänniskan

Om något var Natanael en fritänkare som betonade att varje människa måste hitta sin egen sanning. Journalisten Gösta Attorp har kallat honom ”den ensamma gemenskapsmänniskan”. Å ena sidan var han en samlande kraft som grundade och drev flera sociala verksamheter. Å andra sidan var han en outsider som verkade i sammanhang utan att helt tillhöra dem. Han utbildade sig till präst och var en viktig röst i den kristna offentligheten, men vägrade prästviga sig eftersom han inte skrev under på Svenska kyrkans teologiska program. Vid storstrejken 1909 var han en av få kristna företrädare som tog ställning för arbetarnas sak, han samarbetade med ABF och drev en folkhögskola för arbetare, men uppfattades inte som en självklar del av arbetarrörelsen.

Många i hans närhet kom att få högt uppsatta positioner inom respektive fält. Ungdomsvännen Nathan Söderblom blev ärkebiskop. Kollegorna inom ABF gjorde politisk karriär. Själv fortsatte han att verka på lägre nivå. Det brukar sägas att politiska rörelser skriver sin egen historia. Kanske har Natanael förbisetts för att han inte riktigt tillhörde någon rörelse.

För arbetarna, kvinnorna och barnen

Även Elsa Beskow var en människa av sin tid. Hon inspirerades av den engelska Arts and Crafts-rörelsen och av Ellen Keys estetiska och pedagogiska program. Grundtanken var att människor som omger sig av konst, kultur och vackra saker också blir mer etiska. Därmed kunde estetik tjäna ett större samhälleligt syfte. Att sprida skönheten till de många, alltså till arbetarklassen, blev en sorts folkbildning. Budskapet var ofta mer subtilt än hos Natanael. Hennes bilderböcker handlade om moral och god uppfostran, inte om klasspolitik. Samtidigt kunde hon nå ut till andra grupper.

Kanske kan Annika Perssons bok leda till en mer nyansrik bild av Elsa och till att fler får upp ögonen för Natanael. Makarna Beskow hade kraft att intensivt uppleva sin egen tids historia. Här har vi att göra med ett förbisett svenskt power couple som var med och formade sin tids stora rättvisekamper – för arbetarna, kvinnorna och barnen. Det kan fortfarande inspirera, hundra år senare.

Oskar Igeland