Primärskola förutsättning för 10-årig grundskola

Skolan Beslutet om tioårig grundskola väcker frågor om skolans organisering. En tydligt avgränsad primärskola skulle motverka högstadiefieringen av de lägre årskurserna. Det skriver Nadja Sandberg, Ingrid Carlgren och Christer Blomkvist från Socialdemokratiska skolföreningen.

I tisdags kom ”nyheten” att grundskolan ska bli tioårig genom att förskoleklassen görs om till första året i grundskolan. Det är en förändring som varit på gång länge och har brett stöd. De flesta kommentarer till förändringen är också positiva och kan sammanfattas som att det nu blir mer tid för eleverna att utveckla grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och matematik. Men vilket utfallet blir av ett extra skolår beror helt på hur vi väljer att organisera skolan och då framför allt låg- och mellanstadiet.

Elevernas erfarenheter under de första skolåren är avgörande för den fortsatta skolgången och motivationen för studier. Då grundläggs förhoppningsvis en ”hemmahörighet” i skolan och skolarbetet. Åldrarna 6–12 är formbara år, under dessa utvecklas barns föreställningsvärldar och referensramar, en nödvändig förutsättning för fortsatta studier. Skolan måste därför erbjuda en grund i vidare bemärkelse än endast färdighetsträning. Den måste vara en miljö där eleverna får möta och erfara en bredd av kunskapsformer (praktiska, estetiska och teoretiska), ett rikt kulturarv i form av berättelser, bilder, sånger, lekar och naturligtvis rena faktakunskaper inom olika kunskapsområden.

Det tycks finnas ett implicit antagande om att ju tidigare eleverna börjar träna på det de ska göra i högstadiet desto bättre

Dessvärre har låg- och mellanstadierna genom de senaste decenniernas reformer blivit alltmer ”högstadielika” avseende ämnesorganisering, betyg och bedömning. Det tycks finnas ett implicit antagande om att ju tidigare eleverna börjar träna på det de ska göra i högstadiet desto bättre. I takt med denna högstadiefiering har elever i behov av särskilt stöd ökat lavinartat och lösningen blivit fler elevassistenter eller särskilda undervisningsgrupper. De som främst drabbats är pojkar och elever med låg socioekonomisk bakgrund.

Ett likvärdigt skolsystem ska kompensera så att skillnaderna mellan elevers olika förutsättningar jämnas ut. Frågan om undervisningens innehåll och form i det som internationellt kallas primärskolan, de första fyra till sex åren, framstår därför alltmer som en nyckelfråga för att återskapa en likvärdig skola. För att locka fram varje barns motivation för skolarbete och lust att lära måste skolarbetet organiseras så att alla är med!

Tidigare kunde lärarna på låg- och mellanstadiet i lugn och ro arbeta med utvecklingen av elevernas färdigheter liksom att utveckla deras motivation och intresse för olika kunskapsområden och på så sätt skapa inre incitament till lärande (vilja och lust att lära). Den New Public Management-styrda skola vi har idag har istället gått mot att främst arbeta med yttre incitament som betyg och utvecklingsmål.

Beslutet om en tioårig grundskola är ett ypperligt tillfälle att diskutera hur svensk skola ska organiseras. Internationellt är primärskolan mer tydligt skild från “lower secondary”, vårt högstadium. Vi menar att detta bör övervägas även hos oss. Det skulle ge andra villkor för hur läro- och kursplaner skrivs för de tidiga åren och det skulle skapa ett annat handlingsutrymme för att organisera innehållet under de tidigare skolåren med utgångspunkt i elevernas ålder och förutsättningar.

Av tradition har vi delat in grundskolan i tre stadier, låg- mellan- och högstadiet. Under lång tid behöll de tre stadierna sin åldersanpassade särart. Skillnaderna mellan dessa stadier har dock alltmer upplösts. Med låg- och mellanstadiet som primärskola skulle eleverna inte endast ges möjligheten att utveckla viktiga färdigheter utan också motivation och intresse för vidare studier och därmed en ökad chans att lyckas i skolan.

Nadja Sandberg, Ingrid Carlgren och Christer Blomkvist, Socialdemokratiska skolföreningen