En litterär superstjärna gästade Göteborg.
Bokmässan har alltid haft förmågan att locka till sig litteraturens superstjärnor. Från första årets besök av Isaac Bashevis Singer, över Salman Rushdie på 1990-talet till årets besök av Joyce Carol Oates.
En högoktanig gäst, ständigt tippad som nobelpristagare, i Göteborg både för att presentera sin senaste bok Snitt och ta emot bokmässans nyinrättade pris Sjöjungfrun.
Igår samtalade hon på Expressens scen med författaren Jens Liljestrand.
Hon talade om boken, en berättelse om doktor Silas Weir på New Jersey State Asylum for Female Lunatics. En läkare som utsätter kvinnor för de mest brutala och hänsynslösa kirurgiska experiment i 1800-talets USA. Den bygger på autentiska dokument och hyllades unisont när den kom ut i USA.
Det handlar inte om att alla tycker lika
Oates talade även om inspirationskällor, om det politiska klimatet i USA och Norden, om sina föräldrar och om varför hon är så aktiv i sociala medier.
Intressant på en rad olika sätt, men det avgörande var kanske inte exakt vad som sades från scenen utan att det faktiskt var ett samtal.
För är det något som präglar Bokmässan i Göteborg är det just dess förmåga att erbjuda och föra samtal långt bortom den polarisering och det hårda debattklimat som präglar så mycket av det offentliga samtalet.
Och det handlar inte om att alla tycker lika, även om det finns en slagsida åt det som ligger i mitten av det politiska fältet. Men i mässgångarna, dessa kaotiska, myllrande, nästan centrifugala mässgångar, flanerar både Jan Emanuel, Ivar Arpi, Jan Guillou och Stefan Löfven.
Eller för den delen just Joyce Carol Oates.
Men där sociala medier i dag domineras av starka känslor, skarpa utspel och hårda konflikter handlar mässans samtal, när de är som bäst, om att hitta de gemensamma beröringspunkterna.
Och just nu mår Bokmässan bra. Det har funnits de som tvivlat genom åren. Om man skulle klara av att komma tillbaka efter debaclet kring Nya Tiders medverkan, som bara ett par år senare följdes av pandemin och några helt digitala mässor.
Nu står litteraturen i centrum. Mötet mellan läsare och författare och samhällsdebattörer.
Stjärnor som Joyce Carol Oates spelar roll, förstås, men kanske inte det som avgör om människor lämnar mässan nöjda och belåtna.
Den frågan avgörs nog i ännu högre grad av kvalitén på samtalen. Och i den meningen är det demokrati vi ser utspela sig på mässgolvet, inte bara i samtalens innehåll utan i dess form.
Demokrati, och en kommers som ibland får även de mest härdade försäljare att rodna en smula. Men det är också en del av charmen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
