Kina I dag, tisdag, firar Folkrepubliken Kina 75 år. Dagens Arena har ställt tre frågor till före detta Pekingambassadören och Kinakännaren Börje Ljunggren med anledning av jubileet.
Hur mår Folkrepubliken Kina efter 75 år?
– Kina är i dag världens näst största ekonomi och världens största handelsnation i varor. Det tidigare slutna landet är den största handelspartnern för 145 länder, och en stor del av den globala ekonomin. Det var aldrig Sovjetunionen. Den senaste tiden har Kinas ekonomi gått igenom en svår period, tillväxten har halverats och det har varit en lång process inom Kommunistpartiet om hur man ska hantera det. Men under galgen har Xi Jinping visat på ekonomisk pragmatism och på att partiet nu är berett att acceptera åtgärder för att stimulera konsumtionen, säger Börje Ljunggren.
Ekonomiskt har Kinas kommunistiska parti visat nödvändig pragmatism. Politiskt är man långt ifrån det, påpekar Börje Ljunggren. Han menar att Kina är en partistat där repressionen blir allt djupare och där makten är det viktigaste för partiet. Den är icke förhandlingsbar. Försvarsmakten ska inte bara försvara landet utan också kommunistpartiet och lagstiftandet är underordnat partiet, liksom rättsväsendet, civilsamhället och medierna.
– Det finns spänningar i Kina men utrymmet för kritik mot partiet blir allt mindre. Under den tid då jag tjänstgjorde i Kina, mellan 2002 och 2006, fanns det förhoppningar om att Kina skulle fördjupa reformerna och öppna upp för civilsamhället, men sedan finanskrisen 2008 har det snarare gått i motsatt riktning. Partistaten konsolideras. Det finns ett önsketänkande i väst om att Kinas ekonomi ska kollapsa, men så är knappast fallet, säger Börje Ljunggren.
Han framhåller också att fattigdomen har minskat dramatiskt i Kina, samtidigt har klyftorna vuxit och landet har fått åtskilliga oligarker.
Vilka har varit de viktigaste förändringarna under de här 75 åren?
– Det är främst när Deng Xiaoping tog över makten 1978 och hans lansering av ”reform och öppning”. Kina skulle ”komma ikapp”. Det spelade, förklarade Deng, ”ingen roll vilken färg katten hade, bara den kunde fånga råttor”. Sedan har landet utvecklats på ett sätt som aldrig skulle ha skett under Mao, med hans sätt att tänka. Alla företag i världen ville nu investera i Kina, och genom utländska investeringar och samägda företag gjorde landet ett historiskt ”teknologiskt språng”. 2001 gick Kina med i Världshandelsorganisationen (WTO) och i dag har landet en ledande roll vad gäller AI och elbilar. Det beror inte bara på statliga subventioner utan handlar också om en modern produktionsapparat. Partistaten Kina har helt enkelt visat sig betydligt mer innovativ än vad som ”borde” vara möjligt inom ett sådant system, säger Börje Ljunggren.
Det fanns förhoppningar om att Kina skulle utvecklas även politiskt och bli mer demokratiskt öppet, framhåller Börje Ljunggren. Inte bara inom landet utan också öppet gentemot andra länder. Det pratades om en konvergens mellan Kina och väst. Men med finanskrisen 2008 kom en stor vändpunkt och det blev snarare en accelererande divergens mellan Kina och väst.
– Kina klarade sig igenom finanskrisen med hög tillväxt, och självsäkerheten växte. Man proklamerade att man klarade sig utan Världsbankens recept och Xi Jinping gjorde ”drömmen om Kinas pånyttfödelse” till ett huvudtema. Kina red på den långa globaliseringsvägen, och blev, ironiskt nog, hyperglobaliseringens vinnare. Sedan dess har relationen mellan Kina och USA blivit alltmer ansträngd. Den präglas av allt djupare ”strategisk misstro”. Men inte minst klimatfrågan, allas existentiella fråga, kräver att de förmår samarbeta, säger Börje Ljunggren.
Vilka är de stora utmaningarna för Kina?
– Dels är det att vidmakthålla ekonomin. En stor utmaning är att Kina är inne i en märklig demografisk utveckling. I dag har landet 1,4 miljarder invånare men enligt FN:s prognoser kommer antalet att gå ned till 800 miljoner innan århundradets slut. Trots att ettbarnspolitiken övergivits föds det bara 1,2 barn per kvinna. Befolkningspyramiden vänds upp och ner, med allt färre barn och allt fler gamla. Efterfrågan på blöjor för åldringar är större än blöjor för barn. Så det är en extrem situation. Häromdagen höjde man pensionsåldrarna för första gången sedan 1978. Partiet har uppmanat medlemmarna att ha tre barn, men det har man ingen makt över. Man hade makten att få ned barnafödandet med den brutala ”leninistiska” ettbarnspolitiken, men partiet kan inte tvinga människor att kopulera. Kina hinner bli gammalt innan det blir rikt, säger Börje Ljunggren.
Han fortsätter.
– Sen är det en stor utmaning att motsättningen mellan Kina och USA blir allt djupare. Säkerhetspolitiskt finns stora frågor som Taiwan och Sydkinesiska havet, och USA bygger ut och stärker sina allianser i Östasien. Geopolitiskt ser vi en djupare polarisering i dag där världen delas upp i zoner. Protektionismen breder ut sig, och WTO marginaliseras. Det är ingen god utveckling för oss, och den leder till att alltmer chauvinistiskt Kina. Så efter 75 år ser vi en icke anad uppgång men växande utmaningar för Kina, och världen, säger Börje Ljunggren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
