Debatt Uppdraget bör begränsas till att representera medlemmarna på arbetsplatsen, skriver Sverigedemokraten Staffan Eklöf.
TCO:s ledning antog och kommunicerade för en tid sedan ett klimatpolitiskt program, vilket aktualiserar frågan om vilken fackföreningarnas roll ska vara.
Jag är fackligt intresserad och mycket kritisk till detta paradigmskifte som jag ser som en partipolitisering av facken. Facket ska representera sina medlemmar på sin arbetsplats, inte anta andra politiska hållningar. Maktdelningsprincipen är viktig för att medborgarnas röst i allmänna val ska spela någon roll. Det ska vara möjligt i det här exemplet att rösta fram annan klimatpolitik än just bara en och samma. Då ska inte facket omöjliggöra detta genom att exempelvis strejka. Det finns ett skäl till att politiska strejker är ytterst ovanliga i Sverige.
Jag anser att man bara ängsligt följer det dominerande narrativet om hur vi ska bidra till en lösning av klimatfrågan
Att man som facklig företrädare företräder medlemmarnas åsikter istället för att företräda dem utan att veta vad de tycker är också viktigt. Själv var jag därför aktiv i mitt fack, Naturvetarna, för att skapa verktyg för att den lokala fackledningen skulle kunna inhämta medlemmarnas åsikter i viktiga frågor.
Det var bra att TCO i alla fall genomförde en enkät hos ett utsnitt av tjänstemän, även om den var lite vinklad. Men det historiska steg som ledningen funderade på att ta borde ha varit uttalat och samtliga medlemmar borde ha fått ta ställning till det. På den öppna frågan om facket har ett ansvar för klimatet svarade inte ens en majoritet ja. Trots det gjorde TCO:s ledning ett paradigmskifte av sin roll över huvudet på sina medlemmar. En majoritet var däremot positiva till kärnkraft, men det verkar inte ha kommit med.
Lisa Pelling bejakar utvecklingen i ledaren på Dagens Arena den 22/8 och försöker legitimera politiseringen av TCO genom att räkna upp andra fall av politiska ställningstaganden från fackföreningar. Effekten blir dock bara att jag ser att problemet är större än jag anade.
Klimatfrågan är svår. Åtgärder kommer ofta i konflikt med andra samhällsvärden. Jag anser att politiken måste få väga av mellan de olika värdena och att avvägningen måste få se olika ut för olika partier, så att folket får välja. I förlängningen av just det här politiska skiftet att prioritera klimatet kommer TCO givetvis att åsidosätta andra önskemål från sina medlemmar, annars har det ingen verkan i en värld av målkonflikter. Pelling är inne på det, till exempel ska facket inte främja fossilberoende jobb anser hon. Det vore även logiskt att TCO och andra fackföreningar som prioriterar klimatomställningen påverkar för höjda reduktionsplikter. Det skulle inte gynna medlemmarna. Några kommer att mista sina jobb, andra kommer att få svårare att få ihop vardagen. Utflyttning av industri är vidare positivt för ett fack som uttalar att klimatet är överordnat andra värden och dåligt för de flesta medlemmar. Dessutom är dessa exempel ineffektiv politik för att sänka de globala klimatgasutsläppen.
Pelling kallar sådana här ställningstaganden att leda, jag anser att man bara ängsligt följer det dominerande narrativet om hur vi ska bidra till en lösning av klimatfrågan. Om facket måste engagera sig i klimatfrågan, tänk om facket då istället skulle kräva att strategier tas fram för hur Kina ska minska sina galopperande utsläpp. Det skulle kunna få en global effekt på utsläppen. Det skulle inte heller leda till en målkonflikt med fackets kärnvärden. Då skulle facket leda, inte följa.
Staffan Eklöf (SD), ledamot i Riksdagens miljö- och jordbruksutskott
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
