Bok Den franske sociologen Didier Eribons nya bok ”En arbetarkvinnas liv, ålderdom och död” är en tankeväckande essä om hans egen mor och de äldres plats i samhället.
Vem tillvaratar de äldres intressen och kan tala för dem som inte längre har en röst? Det frågar sig sociologen Didier Eribon (”Tillbaka till Reims”) i sin nya bok ”En arbetarkvinnas liv, ålderdom och död”. Med sin egen mammas ålderdom som utgångspunkt gör Eribon en djupdykning i samhällets syn på äldre och åldrande. I boken påpekar han att de flesta marginaliserade eller förtryckta grupper i samhället organiserat sig och haft talespersoner. Oavsett om det handlar om kvinnorättsorganisationer eller arbetarrörelsen. Men vem talar för de äldre som själva blivit så sjuka och orkeslösa att de inte längre kan tala för sin sak?
Samhällskritisk
Eribon har inga självklara svar på den frågan. Men det är välkommet att den lyfts. Kan vi ha ett välfungerande välfärdssamhälle om inte även de allra äldsta får göra sina röster hörda? Samtidigt är det, som Eribon konstaterar, svårt att genomföra i praktiken. Det blir andra personer som får bli språkrör för de gamla, försvagade och vårdberoende. Frågan är om de gör ett tillräckligt bra jobb?
Boken innehåller också en hel del samhällskritik av mer traditionellt snitt. Författaren är skoningslös i sin kritik mot den franska äldrevården. Mamman blir snart så dålig att hon inte kan ta sig ur sängen själv, och det behövs två manliga vårdbiträden för att lyfta upp henne ur sängen. På grund av resursbrist kan det bara göras en gång i veckan. Det är förstås ovärdigt ett välfärdssamhälle. Eribon kallar den typ av äldreboende som mamman hamnar på för ”djupt omoraliskt”. Det är inte svårt att hålla med.
Personlig berättelse
Men boken är också en personlig berättelse om förhållandet till ens föräldrar och hur det förändras när de blir äldre. Eribon är uppriktig och erkänner att han inte träffade mamman lika mycket som han borde. Han struntar till och med att gå på begravningen, eftersom han inte gillar begravningar. Är han en dålig son och vad betyder egentligen familjen jämfört med andra relationer i samhället? Eribons reflektioner får mig själv att fundera över min relation till mina föräldrar. Vad ingår i begreppet att vara en god son?
Precis som i hans hyllade självbiografiska bok ”Tillbaka till Reims” spelar Eribons klassbakgrund också en viktig roll i boken. Författaren reflekterar över hur han alltmer kom att fjärma sig från sin mor i samband med den klassresa han själv gjorde. En tydlig markör för detta är språket. Eribon konstaterar att hans mamma pratar på ett helt annat sätt och använder uttryck han själv slipat bort.
Fattigdom
Författaren skriver också med ömhet och förståelse om fattigdomen och mammans hårda slit som fabriksarbetare. Särskilt träffande är beskrivningen av hur Eribon får sparken från sommarjobbet på den fabrik hans mamma jobbar på. Skälet till uppsägningen är att han säger emot arbetsgivaren. En lyx hans mamma aldrig skulle kunna kosta på sig. Hon behöver jobbet och tvingas därför svälja arbetsgivarens förolämpningar gång på gång.
Mindre smickrande är Eribons beskrivning av moderns rasism. Ibland låtsas han inte höra, eftersom han inte orkar argumentera emot. Och när han gör det så hjälper det inte. Här reflekterar också Eribon över moderns rörelse från vänster till höger. Hur kunde hon gå från en fackligt engagerad kvinna på vänsterkanten till att rösta på Nationella Fronten? En fråga som såklart kan ställas när det gäller många arbetarklassväljare i såväl Frankrike som Sverige. Varför har vänstern misslyckats med att behålla dessa väljare?
Eribon lyckas på ett skickligt sätt berätta en historia om ålderdom och klass ur ett personligt perspektiv. Ibland har han visserligen en tendens att fastna lite väl mycket i olika sociologiska och filosofiska begrepp och teorier. Något som gör läsningen lite trög. Det gäller dock framför allt den avslutande delen.
På majoriteten av bokens drygt 200 sidor visar Eribon att han är en skicklig skribent med en förmåga att väva ihop personliga erfarenheter med en djupare samhällsanalys. Det gör en ”En arbetarkvinnas liv, ålderdom och död” till en viktig och tankeväckande essä om klass och de äldres plats i samhället.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
