Valet i USA är helt öppet.
Enligt opinionsundersökningarna är det helt jämnt mellan Kamala Harris och Donald Trump. Harris leder marginellt i de nationella mätningarna. Trump leder marginellt om man ser till de så kallade vågmästarstaterna och möjligheten att nå upp till de 270 elektorsröster som krävs för att bli USA:s president.
Under augusti och halva september seglade Harris på en framgångsvåg, efter den rivstart hon fick när Joe Biden hoppade av kampanjen och det konvent demokraterna höll i Chicago.
När hon hade momentum byggde kampanjen på två huvudfrågor. För det första att etablera Harris som ett eget politiskt subjekt, framstigen ur Bidens skugga. Hon formulerade en egen politik.
För det andra handlade det om att måla upp Donald Trump som lite fånig. Underlig. ”Weird”. Detta i motsats mot demokraternas tidigare retorik, som beskrev honom som ett hot mot demokratin, en fascist.
De flesta metoder är redan prövade och väljarna i USA tycks ändå inte vika från Trumps sida
Harris strategi, att få väljarna att skratta åt Trump istället för att skrämmas med honom, verkade framgångsrik.
Men nu har något hänt. Pressade av att det nu är Trump som har momentum, han som växer i opinionsmätningarna, om än mycket lite, har Harris kampanj återgått till att skrämmas. Senast i veckan, då de utmålade honom som en klockren fascist, understödda av Trumps egen tidigare nära medarbetare John Kelly. Han beskrev hur Trump under sin tid i Vita huset sagt sig vara imponerad av Adolf Hitler, och flera andra av världens diktatorer.
Trump är sannolikt just fascist. I alla fall om man ser till den rent lexikala betydelsen.
Poängen är att väljarna inte verkar bry sig om den saken. ”Se vad han gjorde under sina fyra år i Vita huset! Införde han fascism då? Nej, det gjorde han inte”, sade en av hans väljare i SVT i fredags morse.
Det verkar helt enkelt inte vara någon fungerande strategi för demokraterna.
Vad skulle då fungera? Osäkert, förstås. De flesta metoder är redan prövade och väljarna i USA tycks ändå inte vika från Trumps sida.
Nästa tisdag är det dags.
Då vet vi.
Kanske kan vi hoppas på att opinionsmätningarna den här gången är viktade till Trumps fördel, och att Harris de facto leder med mer än vad det ser ut. I de två tidigare valen har han varit underskattad, men instituten har skruvat på sina viktningar och kanske har de skruvat för mycket?
I Sverige blev det så för Sverigedemokraterna i förra valet. De hade varit underskattade i opinionsmätningarna ända sedan de kom in i riksdagen, men 2022 sjönk de när rösterna räknades samman.
Det blir en total nagelbitare nästa tisdag. Och som politiken i USA sett ut de senaste decennierna får vi nog räkna med att det inte avgörs på valdagen, utan i ett otal omräkningar och – i sämsta fall – i domstolarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
