USA-valet 2024 Vilken roll spelar religionen för de amerikanska väljarna och varför har Trump fått de väckelsekristna på sin sida? Karin Henriksson skriver om väljarnas och politikernas syn på religion och politik inför valet nästa vecka.
Bara dagar återstår till ödesdatumet 5 november när USA väljer ny president. Om Donald Trump vinner och om republikanerna får majoritet i kongressen kommer en grupp att utkräva belöningar – de kristna nationalisterna som vill att deras gammaldags tolkningar av Bibeln ska styra samhället.
Pakt med väckelsekristna
Att stå i mängden på ett rally med Donald Trump bekräftar att hans MAGA-rörelse är en kult. En kristen kult, med inslag som syns i bön, i musiken och i övertygelsen om att Gud skonade expresidentens liv när en krypskytt försökte mörda honom i juli i år.
I stånden som står i långa rader utanför ingången till massmötet säljs ett färgsprakande utbud av t-shirts, kepsar och tavlor. Vanligast är texten Jesus is my savior, Trump is my president, men det går också att hitta flaggor där en beskyddande Jesusgestalt står bakom Trumps rygg och budskap som God, guns & Trump.
Att det republikanska partiet, GOP, lierat sig med högerkristna krafter är i och för sig inget nytt. Den businessvänliga och internationellt inriktade falangen under presidenterna Nixon, Reagan och Bush (i synnerhet Bush sr, Bush jr bekände sig nämligen som born again) ingick en pakt med väckelsekristna i exempelvis tv-pastorn Jerry Falwells Moral majority. På så vis raggades röster genom en läpparnas bekännelse om att de stod på samma sida i moralfrågor och tänkte avskaffa aborträtten (men deras fruar skickade ut andra signaler). Den historien har dokumenterats av många, däribland journalisten Tim Alberta med gedigna ”The Kingdom, the Power, and the Glory” och i historikern Rick Perlsteins vassa volymer om GOP:s krassa ideologiska svängning.
Frälsare på jorden
Till en början var de väckelsekristna misstänksamma mot Donald Trump men när de accepterat honom som en syndare som bättrat sig och som frälsare på jorden inleddes en ny fas. I valen 2016 och 2020 lade 75–80 procent av dem sina röster på Trump som har fem barn med tre fruar, anklagats för sexuella övergrepp, beslagits med lurendrejeri och tiotusentals lögner – och knappast har några djupare insikter om teologi eller Bibeln trots att han kränger en patriotisk variant.
Men han levererade, genom att utse ärkekonservativa kandidater till tre av de nio stolarna i Högsta domstolen som snart fick chansen att ogiltigförklara Roe v. Wade. Det vill säga HD-domen som i nästan 50 år garanterat amerikanska kvinnor rätten över sina egna kroppar. Istället skulle delstaterna stifta lagarna.
I efterhand framstår det som en pyrrhusseger. Abortmotståndarna vill egentligen gå ännu längre och införa ett federalt förbud. Trump själv tvingades inse att abortfrågan skadar honom och har backat om detaljerna. I det som läckt om planer för de första 100 dagarna i en eventuell andra presidentperiod nämns inget om aborträtten.
Viktigt väljarblock
De vita väckelsekristna är ett viktigt väljarblock, uppemot en fjärdedel. Trump sitter ibland med knäppta händer och slutna ögon omgiven av pastorer som ber för honom. På kampanjmöten prickar han tonsäkert in vad de här väljarna vill höra: ”Jag älskar er kristna. Jag är kristen. Jag älskar er, gå ut, ni måste gå ut och rösta. Om fyra år behöver ni inte rösta igen, för att vi ska ha fixat allt så bra att ni aldrig mer behöver rösta.”
När jag gjorde research för min bok ”USA och GUD”, uppgav flera religionsexperter att Trump är en kristen nationalist i alla fall om det gynnar honom. Många evangelikaler uppfattar hans domedagsprofetior, Our country is goiong to hell, som att han står för det goda mot det onda, eller djävulen. Och hans favoritreplik They are not after me, they are after you som att han är en martyr som offrar sig för dem. Därtill kommer Trumps stöd för Israel eller Det heliga landet där Jesus levde.
Kristna nationalister
Vilka är det som beskriver sig som kristna nationalister? Hur många är de? Och vad strävar de efter? Det enkla svaret är vita, ibland förvillande lika white supremacists. Enligt en uppskattning från institutet PRRI ställer sig 10 procent av väljarkåren bakom de här idéerna och ytterligare 20 procent sympatiserar med dem (men 30 procent är helt avvisande).
Några återfinns på maktpositioner i kongressen, först och främst den republikanske talmannen Mike Johnson. Han tillhör en församling som är knuten till trosriktningen New Apostolic Reformation, NAR, där man vill återgå till kung James 1600-talsbibel. Bland de andra som öppet bedyrar att de är kristna nationalister återfinns republikanske senatorn Josh Hawley som höjde en knuten näve till mobben utanför kongressen den 6 januari 2021 och den alltid militanta ledamoten i representanthuset Marjorie Taylor Greene.
Guds kungarike på jorden
Ledande företrädare för denna Christian Nationalism talar om sju berg, seven mountains, som måste bestigas och erövras innan USA förvandlas till en teokrati eller ett Guds kungarike på jorden: regeringen, näringslivet, familjen, skolan, medierna, religionen och konsten.
Enklare uttryckt är detta vad de vill uppnå: Ingen skiljelinje mellan kyrka-stat, morgonbön i skolorna, Bibeln i klassrummen, kvinnorna vid spisen, diktat om att livet börjar vid befruktningen samt förbud mot preventivmedel, abort, samkönade äktenskap och könsbekräftande behandling. Och mot transpersoner. Det som eldat upp Trumpanhängarna allra mest inför valet 2024 är tanken på pojkar på flicktoaletter och visioner om muskulösa ex-män i damlag.
Om flertalet av de här önskedrömmarna kan konstateras, precis som med abort, att amerikanen i gemen inte skulle godta några sådana förslag.
Motreaktion
Men strömningar mot mer fundamentalistiska trosriktningar pågår i flera samfund i en motreaktion till den snabbt pågående sekulariseringen i USA. Gruppen the nones, som inte bekänner sig till något särskilt, är numera större än katoliker respektive protestanter. Siffran anges till 28–29 procent och tapp i medlemstalen är mycket kännbara i nästan alla stora samfund, särskilt bland de tidigare dominerande episkopalerna, metodisterna, presbyterianerna men också bland katolikerna där pedofilskandalen inte är glömd.
Donald Trumps vicepresidentkandidat JD Vance, alltså mannen som ser ner på ”barnlösa kattkvinnor”, konverterade till katolicismen för några år sedan. Han tros bekänna sig till en riktning som kallas integralism, där man tar avstånd från liberaliseringar och menar att religiösa övertygelser ska vägleda i politiken.
Nyligen uppträdde Vance på ett event tillsammans med Lance Wallnau, en av de mest kända kristna nationalisterna trots att han inte är pastor. I de kretsarna hånas Kamala Harris som en djävul eller som Gamla Testamentets drottning Jezebel, vilket i överförd bemärkelse står för en härsklysten och beräknande slyna. Wallnau utmålade Harris vid ett tillfälle som ”farligare” än Hillary Clinton, dessutom yngre och med en ”raskomponent”.
Könsgap
Smått desperata religiösa ledare hoppas att kurvan över nones och antalet regelbundna gudstjänstbesökare planat ut efter att ha vikit brant nedåt i 20 år. Men då blundar de för att de som lämnat den organiserade religionen är ännu fler bland unga – och allra flest bland unga kvinnor. Dessa kvinnor är rädda för reaktionära tendenser som märks dels i stora Southern Baptists som var nära att anta en regel om att utesluta församlingar med kvinnliga präster, dels bland yngre katolska präster som betecknar sig som ortodoxa och som trots den akuta prästbristen motsätter sig tanken på en utökad roll för kvinnor i kyrkorna.
Det så kallade könsgapet inför det här valet är större än någonsin. 13–15 procentenheter fler kvinnor tänker rösta på Harris än på Trump. Aborträtten är helt klart en faktor, dessutom med en mer trovärdig frontfigur i Harris än med Joe Biden som inte bara är man utan även katolik som troget går i mässan.
Kristen vänster
När jag pratar om min bok får jag alltid frågan om det finns en kristen vänster. Svaret är ja, till exempel biskop William Barber som är arvtagare till Martin Luther King och hans Poor People’s Campaign. Barber lyfter fram det kristna budskapet om att hjälpa de mest utsatta genom att – alltid – peka på det oförsvarligt höga antalet människor i landet som är fattiga eller har mycket låga inkomster.
En annan vanlig fråga är om en ateist kan vinna presidentvalet? Där är svaret nej, även om ateisterna själva hävdar att det finns icke-troende i kongressen som inte vågat erkänna det offentligt.
En tredje fråga är, förstås, om religionen varit synlig i valrörelsen detta dramatiska år. Där skulle jag säga ja och nej, Aborter är ju inte bara en fråga om tro, inte heller den israelisk-palestinska konflikten. Demokraterna försökte betona religionen mer på sitt partikonvent i augusti och det uppfattades som att de inte längre är villiga att finna sig i att beskrivas som ogudaktiga. Skälet att de inte tryckt på kristna värden är annars att andra religioner, som judendomen och islam, är vanligare bland de demokratiska väljarna.
Multietnisk bakgrund
Kamala Harris har inte varit särskilt öppen om sin tro. I memoarerna nämner hon bara helt kortfattat sin barndoms baptistkyrka i Oakland och att Gud kändes som en trygg hamn. Men nu på sluttampen har hon besökt svarta kyrkor och talat om faith som ett verb och att liknelsen om den barmhärtige samariten är en ledstjärna.
Hennes man, Doug Emhoff, uppger att det är tack vare hustrun som han bejakade sin judiska tro och verkat som Joe Bidens talesman mot antisemitism. Harris mor var hindu från Indien och hennes far är baptist från Jamaica, vilket tillsammans med äktenskapet, gör att hon har en mer multietnisk bakgrund som många unga amerikaner identifierar sig mer med än med nykristen reformation.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
