Krönika Ett kommunalt bostadsbolag visar en vinnande väg att ge utrikes födda kvinnor i området egna pengar och självbestämmande. Hårdare tag hjälper inte. Det skriver Liv Beckström.
”Alla barn ska se sina föräldrar arbeta och bidra till samhällsbygget. Och vi ska inte ge oss förrän alla utrikes födda kvinnor kan göra samma resa som kvinnor gjorde i Sverige på 50-, 60- och 70-talet. Med eget arbete och egen inkomst kommer friheten att bestämma själv. Hur man vill leva sitt liv och med vem.” Det sa S-ordförande Magdalena Andersson i sitt installationstal 2021.
Går att vända utvecklingen
Arbetslösheten är idag den högsta på tio år, undantaget pandemin. Nästan hälften har varit utan jobb i mer än 12 månader.
Utrikes födda med kort utbildning, den som fyllt 55, eller har ett funktionshinder har små chanser på arbetsmarknaden. De får inte jobb i Norrland där det råder brist på utbildad arbetskraft. Längst bak i kön står utrikes födda kvinnor utan utbildning och arbetslivserfarenhet. Av totalt 247 200 kvinnor i åldrarna 25–59 som invandrat från Afrika och Asien efter år 2000 är det 45 respektive 43 procent som inte förvärvsarbetar, enligt SCB.
Men det går att vända utvecklingen, visar projekt Qvinna i Botkyrka, som tidningen Fastighetsfolket berättat om. Det riktar sig till kvinnor som är hyresgäster hos det kommunala Botkyrkabyggen och står långt från arbetsmarknaden, ofta på grund av språket.
Solskensexempel
Att anställa långtidsarbetslösa kvinnor för att städa sina egna hyreshus har blivit en succé för alla inblandade. Idag har drygt 60 fasta jobb och Botkyrkabyggen har tagit tillbaka all städning i egen regi.
– Ett jobb betyder så mycket. Jag tjänar mina egna pengar och kan hjälpa familjen. Det är roligt att gå hemifrån på morgonen, ta en kaffe med kollegorna och träffa människor från hela världen, säger Gülüzar Atik. Anställningen som städare är hennes första lönejobb.
Kollegan Zeliha Bulduk instämmer:
– Nu har jag egna pengar och bestämmer själv över min ekonomi. Jag behöver inte fråga min man när jag ska handla något.
Det är ett solskensexempel. Aktiv arbetsmarknadspolitik fattas fortfarande flertalet som behöver den bäst. Att alla barn ska se både mamma och pappa gå till jobbet blir ett mantra utan innehåll om det inte satsas. Hittills har det handlat om småduttande.
Hot om bidragstak
Från arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) hörs hot om sänkta inkomster och bidragstak. Men hårdare tag ger inte de här kvinnorna mer egna pengar och självbestämmande. De egna rådgivarna i Finanspolitiska rådet anser tvärtom att bristande arbetsvilja i gruppen som får ekonomiskt bistånd enbart berör några enstaka procent och att det är utbildning som saknas.
2025 års budget ger med ena handen och tar tillbaks med den andra.
79 miljoner går till dem som står långt från arbetsmarknaden. Det ger runt en 500-lapp per arbetslös och vi talar här om långtidsarbetslösa av olika skäl som ålder, födelseland, utbildning och funktionshinder.
31 miljoner satsas på ökad sysselsättning för utrikes födda kvinnor. Extra språkträning för föräldralediga, läsfrämjande insatser, studie- och yrkesvägledning för nyanlända och andra utrikes födda kvinnor är behövligt, men summan är mindre än en hundradel av det som behövs för en grupp som är diskriminerad i förhållande till män i hela systemet.
7 av 10 som deltar i arbetsmarknadspolitiska program är män.
Det som visat sig fungera bäst, som kommunala extratjänster, beredskapsjobb med kollektivavtalad lön (11 500 för några år sedan) och intensiv förmedling, har inte längre någon plats i budgeten.
Inte heller yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar får utrymme i budgeten, trots att de, som docenten i nationalekonomi och tidigare analyschefen på Arbetsförmedlingen Annika Sundén skriver i en LO-rapport, är mycket effektiva för gruppen som varit arbetslösa 3–14 månader.
Otillräcklig satsning
I genomsnitt var nästan 6 200 personer inskrivna åt gången på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under 2023 och i september i år var det knappt 6 100. Det är mindre än 2 procent av de inskrivna, konstaterar LO-ekonomen Niklas Blomqvist.
De 900 miljoner som regeringen lägger på 11 000 nya yrkesutbildningsplatser i kommunerna är helt otillräckligt.
Totalt drar regeringen ner på kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser från 7158 förra året till 6 995. Alltså 163 miljoner mindre samtidigt som arbetslösheten går upp.
Arbetsförmedlingen, AF, får inte heller mer pengar 2025 trots ökat antal arbetslösa. Istället måste myndigheten spara minst en halv miljard och 228 medarbetare har varslats om uppsägning.
I sitt budgetunderlag önskade AF cirka 9 miljarder för att kunna använda pengarna för arbetsmarknadspolitiska program och insatser, men har beviljats 7,5 miljarder för 2025.
Idag är dessutom allt utom bedömning av sökandes behov utlagt på privata aktörer. Så istället för att förmedla jobb förmedlar Arbetsförmedlingen jobb till förmedlare.
Det gör myndighetens viktigaste uppdrag – att bryta och förhindra långtidsarbetslöshet – helt omöjligt.
Privat arbetsförmedling kostade mellan 46–70 procent mer utan att fler arbetssökande fick jobb. Förändringen, som var Centerpartiets liberala dröm, har nått vägs ände.
Den borgerliga regeringens huvudidé för att minska arbetslösheten är att sämre villkor, sämre inkomster ska piska fram sökande efter jobb man inte kan få. God arbetsmarknadspolitik startar med positiva spiraler, en rörelse uppåt som ger framtidstro och fler chans att växa.
Liv Beckström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
