Kostnaderna för grundläggande behov som mat och boende har skenat för svenska barnfamiljer.
Färska inflationssiffror från SCB bekräftar bilden: inflationen är besegrad. Enligt Riksbankens målvariabel KPIF låg prisökningstakten i oktober på 1,5 procent, det vill säga under inflationsmålet på 2 procent. Men sättet ekonomerna beskriver ekonomin skiljer sig ganska markant från vanliga hushåll, som står i matbutiken och frågar sig hur sjutton en gurka kan kosta 19 spänn. För de allra flesta är det inte de relativa prisförändringarna som spelar roll, utan de faktiska nivåerna.
Våra inkomster har inte höjts i samma takt som priserna och det har gjort oss kollektivt fattigare.
Maten är ett tydligt exempel. Sedan hösten 2021 har maten i snitt blivit 25 procent dyrare och maten fortsätter trots det att stiga i pris. Vissa matvaror har ökat så mycket som 70 procent (!). Dagligvaruhandeln skyller gärna på den svaga kronan eller ökade producentpriser. Men Konkurrensverket konstaterar att det snarare beror på att konkurrensen inom dagligvaruhandeln är för dålig. Priserna har stigit mer för konsumenterna än vad kostnaderna har ökat för livsmedelsjättarna.
Matinflationen i Sverige har varit högre än i jämförbara länder, exempelvis Norge
För en barnfamilj med två barn beräknar Konsumentverket att matkostnaderna landar på runt 11 600 kronor per månad 2024. Det går att jämföra med snittkostnaden för en vuxens mathållning, som ligger på ungefär 3700 kronor. Maten är tillsammans med kläder och boende de kostnadsposter som stiger mest när man får barn. Inberäknat inkomstbortfallet vid föräldraledighet kostar det 2024 en halv miljon kronor mer per barn från födsel till myndig ålder jämfört med sex år tidigare. Barnfamiljer har varit synnerligen hårt drabbade av de senaste årens inflation eftersom de lägger mer av sin inkomst på de varukategorier som stigit mest i pris. 2018 var samtidigt senaste gången barnbidraget höjdes.
En del av förklaringen till att det i Sverige är ganska vanligt med så kallade oligopol (det vill säga inte en, men ett fåtal stora aktörer på marknaden) är att det i ett avlångt glesbefolkat land kan vara svårt för många företag samtidigt att vara lönsamma. Fyra stora aktörer dominerar dagligvarumarknaden, med ICA som ledande aktör med över 50 procent av marknadsandelarna. Det gör det enkelt att följas åt i sin prissättning. Även banksektorn fungerar på liknande sätt.
Storskalighet kan innebära skalfördelar som pressar ned kostnaderna. Men då gäller det att det reflekteras i ett sänkt pris – och inte bara högre vinster. Matinflationen i Sverige har varit högre än i jämförbara länder, exempelvis Norge som också brottats med en försvagad valuta. Där valde marknadsledande Kiwi att frysa sina priser istället för att höja dem. ICA valde motsatt väg. Det visar på vilken prisnormerande betydelse stora företag kan ha – och att det kan användas både för och emot konsumenternas intresse.
Givet de gångna två årens stora prishöjningar på mat borde vi förvänta oss att livsmedelsjättarna håller igen och till och med sänker priserna till mer normala nivåer. Istället kallas det att ”konsumenterna anpassar sig till den nya prisnivån”. Vad annat kan vi göra – sluta äta? Det är uppenbart att konsumentmakt inte räcker för att knäcka matinflationen. Istället för att fokusera på att sänka priset vid pump borde regeringen presentera politik för att sänka priset på matkassen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
