Många borgerliga väljare som ogillar SD har gått till Centern.
För någon vecka sedan gick Anders Ljunggren bort. Samtidigt är det återigen intern kris i hans gamla parti. Anders var ordförande för Centerns ungdomsförbund, CUF, under partiets storhetstid på 1970-talet.
Under några år var han dessutom chefredaktör för Laholms tidning, som sades vara Sveriges minsta tidning och som gavs ut i min grannkommun. Jag köpte den då och då, särskilt när det stod något om Trönninge IF. På den tiden hade Centerpartiet egen majoritet i Laholm.
Långt senare möttes vi i olika sammanhang i Stockholm. Vid ett tillfälle jämförde vi våra bakgrunder. Anders var bondson. Min farfar var småbrukare i södra Halland, mina föräldrar hade LO-jobb i efterkrigstidens industriella Sverige.
Det var som att vi kom från samma mylla. Skillnaden mellan arbetare och bönder var inte så stor. Visst fanns det spänningar och motstridiga intressen, men båda grupperna strävade efter bättre ekonomiska villkor och fullvärdigt medborgarskap.
Centerpartister på den tiden
I dag är bönderna färre och inte längre så trogna Centern. Arbetarna ställer inte längre mangrant upp för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna har gjort stora inbrytningar både här och där.
Anders Ljunggren var en genuin folkrörelsemänniska med en obeveklig tro på folkbildningens möjligheter. I samband med Centerstämman förra året tilldelades Anders Ljunggren Bramstorpsmedaljen. Axel Pehrsson-Bramstorp var en avgörande aktör bakom kohandeln med Socialdemokraterna 1933. I sitt tacktal påminde Anders Ljunggren om att överenskommelsen var avgörande för att nazisterna aldrig fick något grepp om arbetarna och bönderna. I dag kommer ånyo ett hot mot demokratin från höger.
Det var Anders Ljunggrens första tal på en Centerstämma på 25 år. Det skulle också bli hans sista. Han passade på att uppmana till lösningar och överenskommelser i den breda mitten. Han lyfte fram Centerns valslogan i valet 1973: ”Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle”. (Den bästa någonsin, menade han.) Ljunggren talade om en marknadsekonomi inom sociala och miljömässiga ramar.
Så uttryckte sig centerpartister på den tiden.
Detta är sedan länge historia. Det har varit många svåra år för Centern sedan dess. Väljarbasen har krympt. 70-talets ekohumanism (Centerns ideologi på den tiden) har ersatts av ren och skär liberalism.
Så vart går och varthän vänder sig Centern i dag, i denna nya auktoritära tid?
Ett hemlöst parti
Under Maud Olofssons och Annie Lööfs partiledarskap manifesterades Centerns hemhörighet i borgerligheten. Socialdemokraterna målades allt mer ut som Centerns största motståndare. Samtidigt har Centern konsekvent stått upp mot Sverigedemokraterna.
Efter valet 2016 valde Lööf att släppa fram Stefan Löfven till statsministerposten. Och det fanns ett slags samarbete, även om det var lite därtill är jag nödd och tvungen. Medan de andra borgerliga partierna 2022 överlämnade makt till Sverigedemokraterna.
Men Centern har stått fast.
Detta har i någon mening gjort Centerpartiet hemlöst. Partiet har hamnat i ett slags politiskt ingenmansland. Eller för att citera Hasse & Tages gamla sketch ”Centerextremisten” (egentligen en parodi på den tidens sektvänster): Partiet befinner sig så ”mycket i mitten som det överhuvudtaget går att komma”.
Men för eller senare måste man välja. Detta dilemma verkar nu ha utlöst en stor konflikt i partiet. Den handlar inte minst om partiledaren Muharrem Demiroks framtid.
Frågan är om Centern ska samarbeta med Socialdemokraterna (och de rödgröna) inför nästa val, vilket i många avseenden går emot partiets ideologiska instinkter.
Sådana samarbeten har förstås förekommit tidigare i historien (på 30-. 40-, 50- och 90-talen). Men Centern är numera av en annan ideologisk kaliber, vilket gör sådana samarbeten svårare och mer konfliktfyllda.
Den akuta krisen
De flesta centerpartister skulle förstås hellre samarbeta högerut (om de slapp Sverigedemokraterna). Men det alternativet är omöjligt som väljarstödet ser ut just nu. Under ytan finns nog en och annan i Centern som kan tänka sig att kapitulera och acceptera Sverigedemokraterna för att kunna komma hem till borgerligheten. Men hur många är det? Svårt att säga. Men Centerstudenters ordförande Rasmus Elfström har i varje fall öppnat för ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Indirekt kan det ha förorsakat den akuta krisen, där kritiken nu riktas mot direkt mot partiledaren.
Muharrem Demirok ska på ett partistyrelsemöte ha föreslagit att Centern redan nu skulle ta ställning för ett samarbete med Socialdemokraterna efter nästa val. Han har visserligen redan tidigare sagt att Magdalena Andersson är mest lämpad att bli statsminister. Enligt uppgift ska det ha blivit en intensiv debatt och en votering där en majoritet ställde sig bakom partiledarens linje.
Man kan tolka detta på olika sätt. Finns det ett större och bredare motstånd i Centern mot Demiroks linje, att han nu definitivt stänger dörren högerut? Och är Demirok pressad (av Centerstudenternas uttalande och kanske också andra interna kritiska röster) och var det därför han ville få saken avgjord?
Om man ska tro medierapporteringen var frågan dåligt förankrad. Och nu uppger Expressen att stödet för honom ”rasar i partiet”. Alla sådana här uppgifter bör tas med en nypa salt. Det brukar vara de interna kritikerna som har intresse av att läcka interna bråk.
Oerfaren partiledare
En del talar förstås emot att Demirok är partiledare i nästa valrörelse. Han är förhållandevis oerfaren av politik på den här nivån. Han har varit lokalpolitiker, men det är inte riktigt samma sak. Han har inte heller lyft partiets opinionssiffror och han är den partiledare som har lägst förtroende bland väljarna.
Om det ovanpå allt detta uppstår intern turbulens om avgörande vägval är det inte konstigt om det skakar under Muharrem Demiroks fötter. Det har förstås inte varit lätt att ersätta en så pass karismatisk och erfaren politiker som Annie Lööf. Men även hon var ifrågasatt i början av sin partiledartid. Så om Demirok överlever det här kan han kanske stärka sin ställning. Och frågan är vem som kan eller skulle vara lämplig att ersätta honom.
Eller är detta början på en förflyttning i Centern som öppnar upp för ett samarbete med Sverigedemokraterna i en eller annan form? Men detta måste betraktas som synnerligen problematiskt för ett parti som varit så konsekvent i synen på Sverigedemokraterna. Dessutom har Annie Lööf varit föremål för så mycket hat och hot från extremhögern, och dessutom var hon ett av målen för terrorattacken i Almedalen 2022, då Ing-Marie Wieselgren mördades.
Många borgerliga och liberala väljare som inte gillar Sverigedemokraterna har på sistone lagt sin röst på Centern. Vart går de om Centern byter sida? Överlever partiet ytterligare väljartapp?
Det talar väl emot ännu ett centerpartistiskt lappkast.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
