Krönika Vad har bandvagnskörning med en persons politiska hemvist att göra?
I Aktuellt i veckan utspelade sig en bisarr händelse som fått enorm uppmärksamhet i sociala medier.
I ett inslag från Gävle åker reportern William Brynolfsson bandvagn med Christian Forsberg, en buss- och taxiförare från Ockelbo. Han är klädd i gulsvarta skyddskläder och verkar göra ett bra jobb. Han ska främst assistera hemtjänsten, om de vanliga bilarna inte kommer fram.
I början av inslaget säger reportern: “Vi ska säga för transparensens skull att du är medlem i Socialdemokraterna, men i dag är du här och kör bandvagn.”
Genom den kommentaren säger William Brynolfsson att Forsbergs politiska medlemskap är så viktigt att det överskuggar vad han faktiskt är med i teve för att berätta om.
Jaha, du är bra på att köra bandvagn? Men egentligen är du ju Socialdemokrat! Så det så! Ha!!
Om någon har ett politiskt uppdrag måste det nämnas. Helt oberoende av om det har något med saken att göra
I kommentarerna på nätet har många skrivit att detta är ett haveri. Ett misstag. Kanske beroende på reporterns oerfarenhet.
Så är det inte.
Jag tittar mycket på SVT och gillar William Brynolfsson. Han är hela tiden ute i verkligheten och har en slags frejdig naivitet i sina inslag. Det är informativt och underhållande.
Det behövs fler sådana inslag i medierna.
Att han berättar om en bandsvagnsförares politiska hemvist är däremot alldeles galet, men det är inget misstag. Tvärtom är det ett utslag av den policy som numera gäller inom alla public service.
Om någon har ett politiskt uppdrag måste det nämnas. Helt oberoende av om det har något med saken att göra.
Jag har själv varit med om detta.
För några år sedan regisserade jag musikalen Familjen Addams på Folkets Hus i Lidköping. P4 Skaraborg skulle intervjua mig inför premiären och innan vi gick i sändning ställde de en hel rad frågor på temat om jag hade några politiska uppdrag som de behövde nämna.
Det hade jag inte. Det är väldigt länge sedan jag hade några sådana uppdrag.
Jag ifrågasatte ändå vad detta kunde ha med min roll som regissör i en amatöruppsättning av en musikalkomedi att göra. Trodde de att min regi av Wednesday Addams i scenen där hon torterar sin lillebror Pugsley hade något särskilt och oroväckande socialdemokratiskt över sig?
Men de stod de på sig. Det var en ny policy. Alla uppdrag måste redovisas.
En tid senare lyssnade jag på ett inslag från Uppsala där en biolog som var lokalt aktiv i Vänsterpartiet intervjuades. Hon talade om sin forskning. Men Sveriges Radio var ändå tvungna att redovisa att hon hade ett uppdrag i en kommunal nämnd.
Det är faktiskt lite bortom vett och sans.
Jag antar att policyn beror på att dreven i de sociala medierna omedelbart hackar ned på och misstänkliggör ett inslag om det inte nämns. Så är det ju tyvärr i dag, där filterbubblorna allt mer styr människors bild av världen.
Men ska public service verkligen ta sådana hänsyn om kritiken saknar relevans?
Det värsta är att det bakom den här policyn finns ett misstänkliggörande av det politiska engagemanget som sådant.
Tanken tycks vara att om du är medlem i ett politiskt parti är du först och främst detta. Alla dina andra identiteter och engagemang är sekundära. Som om den som är politiskt aktiv i ett parti per definition tar order från partiledningen om hur snöröjning, genforskning eller personregin i Familjen Addams ska göras.
För det är klart, den som är politiskt aktiv i ett parti kan ju förstås inte vara snöröjare eller biolog eller regissör utan att det finns en konspiration bakom. En order från högsta ort.
För om det politiska engagemanget inte påverkar det man pratar om i radio eller teve, vad finns det då för skäl till att alla måste uppge det?
Inget alls.
Ytterst visar det förstås bara vilken populistisk och galen politisk tid vi lever i.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
