Ställ inte äldres tandvård mot ungas

Regeringen slopar ungas tandvårdsstöd för att sänka skatter, inte för att prioritera äldre.

Vid årsskiftet sänks åldersgränsen för gratis tandvård från 23 till 19 år och tandvårdsbidraget fram till 29 år sänks. Enligt regeringen grundas beslutet i en vilja att ”styra resurserna till de patienter med störst behov av tandvård”. Samtidigt som man försämrar det offentliga stödet för tandvård för unga vuxna stärks ett högkostnadsskydd för äldres tandvård.

Men det är ett falskt motsatsförhållande som regeringen målar upp.

Unga vuxna har ofta dåligt med pengar, eftersom de ofta saknar en fast inkomst, kanske studerar eller är i färd med att flytta hemifrån. När tandvård blir en plånboksfråga är risken uppenbar att många drar sig för att gå till tandläkaren, med risk för förvärrade medicinska problem som kan kosta både individen och samhället mer i längden. Hela 30 procent av alla mellan 16 och 84 år har avstått tandvård av ekonomiska skäl.

Det slopade tandvårdsstödet för unga sparar ungefär en halv miljard per år. Regeringens samlade skattesänkningar kostar 28 miljarder

Det finns också ett tydligt samband mellan munhälsan som ung och hur mycket tandvård man behöver som vuxen. Det är därför ett mycket kortsiktigt förslag att spara in på ungas tandvård för att istället prioritera äldre, eftersom att det sett ur ett livscykelperspektiv är viktigt att vårda munhälsan även som ung. Ju längre man kan hålla tänderna friska, desto mindre tandvård behövs på äldre dar.

Det finns såklart kapacitetsbegränsningar inom tandvården att ta hänsyn till, och det finns en risk för undanträngning av friska patienter framför mer sjuka. Men det som mest avgör munhälsan är inte ålder, utan klass. Att höja trösklarna ekonomiskt kommer slå hårdast mot de med störst behov.

I stället för att ställa grupp mot grupp inom tandvården, och uttrycka det som att pengarna som i dag går till unga ska gå till äldre, är det mer riktigt att beskriva det som att regeringen skär i ungas tandvård för att kunna sänka skatten på bensin, trappa av jobbskatteavdraget eller sänka skatten på aktievinster. Det slopade tandvårdsstödet för unga sparar ungefär en halv miljard per år. Regeringens samlade skattesänkningar kostar 28 miljarder.

Samtidigt som regeringen förvisso går fram med ett stärkt högkostnadsskydd för äldre, en reform som SD drivit i budgeten, tvingas regioner och kommuner till besparingar på just äldre. Äldreomsorgen och vården har inte kompenserats för inflationen och därmed tvingats till stora nedskärningar som kommer slå hårt mot den grupp äldre regeringen säger sig värna. Återigen till följd av att den återgripande budgetprioriteringen som var att sänka skatter för höginkomsttagare framför att satsa på välfärd – inklusive tandvård.

Det är synd att den genomarbetade utredningen om jämlik tandvård används som belägg för att slopa stödet för unga vuxna när den samtidigt innehåller väldigt många fler förslag för att förbättra munhälsan hos breda befolkningsgrupper. Tänder är en del av kroppen, men ändå är tandvården ett helt separat system som styrs mer efter vinstmaximering än behovsprincip. Det måste förändras om klassklyftorna i munhälsa, som syns i munnen redan på 3-åringar, ska kunna bekämpas.