Därför är ojämlikheten ett problem

Det går att nå ökad jämlikhet

Det är ingen nyhet att Sverige sedan 1980-talet blivit mindre ekonomiskt jämlikt. Ibland upplever jag dock att det saknas konkreta förslag på hur trenden kan vändas och en tydlig bild av varför vi ska eftersträva ett mer jämlikt samhälle.

Ekonomisk ojämlikhet handlar om inkomstskillnader och fördelning. När forskare mäter den ekonomiska ojämlikheten och säger att den ökat, menar man att inkomstskillnaderna mellan de med lägre inkomster och de med högre inkomster har vuxit. Det behöver inte betyda att någon fått det sämre, men relativt andra grupper har man inte fått det lika bra. Även om de med låga inkomster har haft löneökningar, har de inte varit lika stora som i grupper med höga inkomster.

Självklart har skattesänkningar för höginkomsttagare och öppnandet för privata alternativ bidragit till en underminering av den gemensamma välfärden

Ur ett rättviseperspektiv är den ökade ojämlikheten ett problem i sig, men det finns också rent praktiska skäl till att klyftorna i Sverige inte får bli för stora. Med stora skillnader dras samhället isär eftersom människor helt enkelt har olika livsstilar och preferenser. Det märks i vår konsumtion, där en semester för några innebär utlandsresor och Michelinrestauranger, medan den för andra innebär vandrarhem och medhavd matsäck.

Dessa skillnader kan vi leva med i samhället, men när vi gemensamt ska finansiera och ta del av samma tjänst kan alltför stora skillnader vara ett problem. Som höginkomsttagare i ett land med stora klyftor finns en risk att den gemensamma välfärd du får inte motsvarar nivån du förväntar dig. Om du har råd att köpa en fin bostad, åka på långväga semestrar flera gånger om året och inte saknar något materiellt, varför ska du då acceptera en välfärd som inte möter upp dina förväntningar?

Här har självklart skattesänkningar för höginkomsttagare och öppnandet för privata alternativ bidragit till en underminering av den gemensamma välfärden, med till exempel privata sjukvårdsförsäkringar för att runda vårdköer eller rutavdrag för att kompensera för otillräcklig hemtjänst, men sådana initiativ blir också mer aktuella i ett samhälle med stora ekonomiska skillnader.

Ska vår gemensamt finansierade välfärdsstat kunna fungera även i framtiden måste skillnaderna i inkomst och levnadsvillkor minska. Den utvecklingen måste ske över tid, där inkomsterna ökar mer för lägre inkomster än de gör för högre inkomster. Vi kan göra det med riktade satsningar på låglöneyrken, genom regleringar som minskar konkurrensen mellan arbetstagare, med en starkare socialförsäkring och mer resurser till den gemensamma välfärden.

Att nå dit kommer kräva politisk vilja och en vision av ett bättre samhälle för alla. Hur tänker du att ett mer jämlikt Sverige ser ut, och vad tycker du krävs för att komma dit?