Visioner, planering och reglering behövs. Kanske lite Phil Collins och Taylor Swift också.
Storbritannien den 26 november 2003. Efter att ha lyft från Heathrow, flugit ut över Biscayabukten och sedan gjort några sista låga flygningar över Bristol, landar planet kontrollerat på Filton-flygplatsen. Den allra sista flygningen med ett Concorde-flygplan har precis avslutats. Med sin karaktäristiska strömlinjeformade design var Concorde både snygg och snabb, och världens första kommersiella överljudsflygplan. Det kunde flyga mellan New York och London på drygt tre timmar och rekordtiden från 1996 på 2 timmar, 52 minuter och 59 sekunder står sig än idag.
Trots tidsvinsten, med halverad restid över Atlanten, blev Concorde utkonkurrerat av traditionella flygplan med lägre bränsleförbrukning och högre passagerarkapacitet. Prisskillnaden blev till slut för stor och de sista kommersiella flygningarna gjordes i oktober 2003. Ett förståeligt, men likväl tråkigt slut för oss som älskar rekord och ny teknik.
Han började i London och satte sig därefter på en Concorde mot USA
Utan förändring står nu många flygplatser runtom i Sverige inför ett liknande öde. Med ett minskat flygande har förlusterna i mindre, oftast kommunala, flygplatser nått ohållbara nivåer. Häromdagen uttalade sig infrastrukturminister Andreas Carlson i SVT och menade att kommuner och regioner har ett ansvar i att de regionala flygplatserna används. Medan flygindustrin ställer om, med odefinierad slutpunkt och färdväg, ska flyget och flygplatserna hållas under armarna bland annat med hjälp av kommunala tjänsteresor.
Det finns ett uppenbart behov av att ha flygplatser tillgängliga runt om i vårt avlånga land. Säkerhetspolitiska, logistiska och näringspolitiska intressen talar alla för en fungerande flyginfrastruktur över hela Sverige. Det går mot den bakgrunden att motivera de ekonomiska subventionerna av de regionala flygplatserna, eftersom flygplatserna fyller ett samhällsintresse. Däremot är det fel väg att gå att subventionera flygplatserna genom ökade flygresor med fossila bränslen. Flygplatserna kan stå där och finnas redo för akuta situationer, den förlusten har vi råd med. Det vi inte har råd med är ökade utsläpp.
Det finns många sätt vi kan minska utsläppen och snabba på omställningen av flygindustrin. Vi kan förbjuda flyg med traditionellt flygbränsle mellan Stockholm och Göteborg, en sträcka som i tid är helt jämförbar med det mycket mer resurseffektiva tåget. Vi kan lagstifta om att flygbränsle minst måste innehålla 50 procent biobränsle på inrikessträckor. Vi kan bestämma att allt inrikesflyg ska vara fossilfritt år 2030. Och vi kan förstås bygga ut snabbtågen.
Under de parallella Live Aid-konserterna i London och Philadelphia 1985 uppträdde Phil Collins två gånger. Han började i London och satte sig därefter på en Concorde mot USA. Några timmar senare klev han upp på scenen i Philadelphia med orden ”Jag var i London i eftermiddags”. En vision för framtiden kanske vore att se en artist – eventuellt den flitiga privatjet-användaren Taylor Swift – kliva upp på scenen och säga samma sak efter en fossilfri Atlantflygning?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
