Förbud stängde ozonhålet

Nu måste vi börja förbjuda fossila utsläpp.

Det har kallats världens mest framgångsrika miljöavtal, Montrealprotokollet som förbjöd utsläpp av klorfluorkarboner(CFC) – freoner.

Montrealprotokollet undertecknades i september 1987. Men det höll på att aldrig bli av.

Motståndet var urstarkt. Stora ekonomiska intressen mobiliserade mot förbudet. Utsläpparna på den tiden reagerade som fossilindustrin gör än idag: de förnekade vetskapen om utsläppens konsekvenser, attackerade forskare som vågade säga sanningen, påstod att det inte fanns några alternativ, och hotade med att ett förbud skulle innebära samhällsekonomisk katastrof.*

I lilla Sverige uppvaktades miljöminister Birgitta Dahl av företag på företag som förde fram det ena behjärtansvärda skälet efter det andra för att få fortsätta släppa ut.

Men Birgitta Dahl berättar i sina memoarer om att hon var stenhård: jag lärde mig, skriver hon ”att man aldrig får ge efter, bevilja undantag, hur starka påtryckarna än är”. Så inga undantag. För någon. Inte för freoner i sprayflaskor, inte för freoner i kylskåp, i luftkonditionering eller industriella kylanläggningar.

Ozonhålet stängdes alltså inte av att det blev lite dyrare att köpa hårspray, eller av en reduktionsplikt på freoner i kylskåp. Utan av ett förbud.

Nej, det går inte att förbjuda användningen av fossila bränslen rakt av. Men förbud borde i högre utsträckning användas i klimatpolitiken.

Det finns många lågt hängande frukter.

Förbud mot korta inrikesflyg. Svenskarnas totala flygresande påverkar klimatet lika mycket som all bilåkning i Sverige, enligt beräkningar från Chalmers och Naturvårdsverket. Flygbolagen påstår att vi passagerare kan ”kompensera” utsläppen, som Vilgot Österlund påminde om häromdagen. Förslag: förbjud inrikesflygningar som inte gör det. På flygbolagens bekostnad. Och följ Frankrikes exempel och förbjud flygningar som kan ersättas med tågresor på under tre timmar, börja med Stockholm–Göteborg.

Förbud mot fossila subventioner. Ett exempel på en sådan subvention är taxfree-handeln på flygplatser och fossildrivna färjor. Kollektiv- och godstrafiken mellan Åland, Finland och Sverige är viktig och måste fortsätta. Men det är mer än märkligt att den ska finansieras med dieselångande fester på billig sprit och skattefria cigaretter. Ålands momsundantag bör avskaffas. Taxfree-försäljning på flygplan som befinner sig mellan två destinationer är svårt för ett enskilt land att förbjuda, men det finns ingen anledning till att vi ska tillåta skattefri försäljning på land.

Förbjud tunga fossilbilar i våra städer. SUV:ar och jeepar är funktionella där det är dåligt väglag, men i stan är de en trafikfara, och en utsläppsbov. Det samma gäller tung lastbilstrafik. På samma sätt som godståg lastas av på bangårdar långt från centrum är det rimligt att lastbilslaster lastas av utanför stadsgränsen. Leveranser till enskilda adresser kan ske med lättare, eldrivna fordon, som i ellastcyklarnas huvudstad Paris.

Förbjud tung lastbilstrafik på helgerna. En lång rad EU-länder har redan ett sådant förbud, i Tyskland, Frankrike och Österrike råder totalförbud för lastbilar som väger mer än 7,5 ton att trafikera vägarna på söndagar och andra röda dagar innan kl. 22.

Lisa Pelling

* I detta liknar fossilföretagen de företag som idag motarbetar ett förbud mot PFAS, ett annat fluorämne, som förgiftar brunnar i Uppsala, precis intill mitt och Birgitta Dahls älskade Svartbäcken. Mats Engström berättar i SvD att det svenska företaget Rud Pedersen tagit emot sex miljoner från kemiföretaget Chemours för att lobba mot ett förbud. Hur mycket de tagit emot i Sverige vet vi inte, eftersom vi till skillnad från EU helt saknar öppenhetsregister. Men Morten Rud Pedersen får gärna höra av sig och berätta innan jag äter grönsaker från Tunakolonin nästa gång.