Gymnasielagen ”Sverige bedriver signalpolitik mot invandring just nu och det är du som är signalen.” Sanna Vestin skriver om hanteringen av gymnasielagen.
Häromdagen läste jag ännu ett mail från en ung man som börjar bli orolig. Det är mer än nio år sen han kom till Sverige som ensam tonåring. Han fick inte asyl, men han skulle få lov att stanna om han skötte sig, pluggade, klarade av en utbildning och sedan skaffade varaktigt jobb inom sex månader efter examen. Nu är han undersköterska och en viktig medarbetare i hemtjänsten. Han borde kunna få permanent uppehållstillstånd; det är så reglerna ser ut i den särskilda ”gymnasielagen”.
Men varför svarar inte Migrationsverket på hans brev? Vad är det som är fel?
Han vet det inte än men han kommer att få ett beslut om utvisning fast han har gjort allt rätt. Det är Migrationsverket som gjort fel. Det blev aldrig av att fatta beslut om hans senaste förlängning av tillståndet för studier för tre år sedan. Handläggaren – eller kanske den chef som borde ha lagt ut ärendet på en handläggare – tyckte att just det där beslutet inte var så viktigt att ta, när det finns så många i kö. Det skulle ändå bli ett nytt tillfälle till beslut när personen kom in med ansökan om permanent tillstånd.*
Ett hundratal drabbade
I början av 2023 bestämde Migrationsöverdomstolen att permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen bara ska beviljas om den sökande har hunnit få sin varaktiga anställning innan det senaste uppehållstillståndet för studier löpte ut. En förlängning av tillståndet kan visserligen beviljas i efterhand. Men just paragrafen om förlängning för gymnasiestudier upphörde att gälla i december 2023. Lagen håller på att fasas ut och i dag återstår bara paragraferna om permanent uppehållstillstånd på grund av anställning.
Sökande och advokater låg på Migrationsverket under förra året och begärde att få sina ansökningar om förlängning behandlade innan det skulle bli för sent. Vissa handläggare förstod problemet och såg till att fatta de försenade besluten. Andra gjorde det inte. En del sökande fick svar att det var lugnt. En del (ibland samma personer) fick brev om att de kanske kommer utvisas och borde anföra sina asylskäl på nytt. En del fick inget svar alls.
Behandlingen av ansökningar om permanent tillstånd enligt gymnasielagen pågår fortfarande. Just den här unge mannen som mailade kommer att få ett svar han inte väntat sig: Utvisning! Du har visserligen klarat utbildningen och fått fast jobb. Men du hade inte uppehållstillstånd när du fick jobbet.
Advokater bedömer att ett hundratal sökande har drabbats, nästan alla i Migrationsverkets Malmöregion. Det står inte ens i besluten att det är Migrationsverkets fel att personen saknat uppehållstillstånd. De som försökt få svar från Migrationsverket hur detta kunde hända har fått alla möjliga förklaringar. Men ingen ursäkt, inte ens ett beklagande. Resultatet framstår närmast som oundvikligt eftersom handläggarna bara följt sina rutiner och gällande praxis.
Att inte ryckas upp
Vi ska kanske inte gråta blod över denna hantering. Gymnasielagen skapades specifikt för en grupp som hamnat i kläm när lagarna ändrades 2016. Kanske får vi stå ut med att lagstiftningen blev för krånglig för att det skulle kunna bli rätt i alla ärenden?
Att få arbetstillstånd just i Sverige är inte heller en mänsklig rättighet. Så kan man tycka. Men det kan ses som en mänsklig rättighet att inte ryckas upp från ett land där man har levt sitt liv lagligt i många år. (Rätt till privatliv heter det i Europakonventionen.) Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i en rättssäker procedur. Det är definitivt en mänsklig rättighet att slippa utvisas om det skulle innebära risk för förföljelse.
I de här fallen prövas faktiskt skyddsskälen mot utvisning på nytt. Men det blir oftast en prövning med en liknande brist på konsekvenstänk som i slarvet med förlängningsansökningarna. De sökande har tillbringat sina formbara ungdomsår i Sverige och tagit till sig värderingar om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Många har tagit avstånd från sin tidigare religion. Nu får de läsa i besluten att eftersom de anpassat sig i Sverige så kommer de lika väl att kunna anpassa sig till hemlandets seder och bruk.
För den majoritet av gruppen som riskerar utvisning till Afghanistan innebär det till exempel att de för att undvika hårda straff kommer att vara skyldiga att behandla kvinnliga familjemedlemmar på ett sätt som skulle ha lett till fängelse i Sverige. Den fundamentalistiska regim de ska anpassa sig efter styr med medeltida sharialag. Även i Somalia får anpassningen kanske ske till det terrorklassade Al-Shabaab, eftersom regeringen där har begränsad kontroll.
”Svenska värderingar” är något man är skyldig att ta till sig när man bor i Sverige. Ska det tolkas som att dessa värderingar är ogiltiga utanför Sverige?
Hur uppstår bristerna?
De många ärendena med missade förlängningsansökningar är inte de enda eller värsta exemplen på dysfunktionella rutiner eller bristande rättssäkerhet i migrationsärenden. Men det var just de ärendena jag hade i bakhuvudet när Statskontoret för några veckor sedan presenterade sin översyn av Migrationsverkets asylutredningar.
Statskontorets rapport ”Många öar små – Migrationsverkets styrning och uppföljning av den rättsliga kvaliteten i asylprocessen” fokuserade främst på att lika fall inte tycks behandlas lika, eftersom bifallsfrekvenser varierar mellan regionerna. Statskontoret fann att den centrala styrningen är otillräcklig eller otydlig, att styrningen på regional nivå fokuserar på kvantitet snarare än kvalitet och att uppföljning av den rättsliga kvaliteten sker främst på enhetsnivå.
En enkät bland handläggare och beslutsfattare visade att bara en minoritet instämde i sådant som att myndighetens utredningar och beslut är enhetliga, materiellt riktiga, formellt riktiga eller sker från den sökandes individuella förutsättningar. De tillfrågade hade generellt en högre uppfattning om kvaliteten i den egna enhetens beslut än om myndigheten som helhet.
Det hade varit intressant med en närmare analys av hur bristerna uppstår – hur går det till när den egna avdelningens rutiner blir överordnade själva syftet med en bestämmelse?
Statskontoret kom fram till att bristerna hos Migrationsverket inte är systematiska och kan rättas till genom att Migrationsverket ser över sin interna styrning, uppföljning och stöd. Det behövs ingen ny extern tillsynsfunktion eftersom de flesta beslut är avslag, som redan granskas av domstolar. De beslut som kan behöva granskas bättre är bifallen, enligt Statskontoret.
Individen har blivit lurad
Men hittills har ingen domstol reagerat på den uppenbara luckan i utvisningsbesluten som Migrationsverket orsakat genom att låta ärenden ligga. Det domstolarna gör är att kontrollera om lagparagraferna har tolkats rätt med avseende på exakt den situation som Migrationsverket beskriver i sitt beslut. Hur situationen uppstått berörs inte, än mindre orimliga konsekvenser.
Migrationsöverdomstolen har hittills inte beviljat prövningstillstånd trots att syftet med lagen har kränkts och individen lurats. Det hade annars varit fullt möjligt för den domstolen att justera sin egen vägledande praxis så att ansökningar kunde beviljas för den som hade anställning inom sex månader efter examen – som lagen var tänkt.
Godtycklighet, oförmåga att göra sammanvägda riskbedömningar och frånvaro av konsekvenstänk har präglat beslutsfattandet under de mer än 30 år jag har följt asylärenden. Periodvis har det funnits insikt om problemen och bra försök att säkra upp proceduren. Men efter socialdemokraternas paradigmskifte 2015–2016 har rättssäkerhet för den sökande inte varit något prioriterat område och de signalerna tycks ha påverkat myndigheten. Med Tidöregeringen har ambitionen att ha ett avskräckande mottagande helt tagit över.
I somras rapporterade media om en handläggare som skulle sluta på Migrationsverket. På sin sista arbetsdag beviljade han 66 arbetstillstånd som inte var färdigutredda. Det uppmärksammades och handläggaren åtalades för grovt tjänstefel. Nu har andra handläggare på Migrationsverket istället låtit ansökningar bli liggande och därmed orsakat att de sökande ska utvisas efter nio–tio år. Uppmärksamhet i media? Nej. Åtal för tjänstefel? Knappast. Upprättelse för de drabbade ungdomarna? Inte hittills.
Bara ett syfte
Statskontorets översyn skulle granska just rättssäkerhet. Samtidigt arbetar en annan utredning som har till uppgift att sänka allt inom asylprövningen och mottagandet till EU:s miniminivå. Direktiven till miniminivåutredningen och andra pågående utredningar som berör invandrare gör inte ens några försök att motivera lagändringarna med någon önskvärd förbättring. Det finns bara ett uttalat syfte: att situationen för asylsökande och nyanlända i Sverige ska vara så dålig som EU-reglerna och internationella konventioner över huvud taget tillåter och att så många som möjligt ska utvisas.
Det blir svårt att kombinera begreppet ”miniminivå” med koncept som ”barnets bästa” (Barnkonventionen) eller ”vidast möjliga åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna” (Flyktingkonventionen). Men det är vad regeringen föresatt sig.
Om svenska värderingar inte gäller utanför Sverige kan det förstås också vara så att mänskliga rättigheter i Sverige eller svensk rättssäkerhet inte är något för utlänningar – ungefär som invandrare framöver ska kvalificera sig till välfärden.
Kampanjen mot angiveri har visat att motstånd kan löna sig. Det spelade förstås roll för uppslutningen att informationsplikten drabbar alla möjliga offentligt anställda som ville slippa vara gränspolis. Men en del protesterade också av omsorg om de människor de jobbar för. Det måste vara möjligt framöver att samla opinion även när urholkade rättsprinciper bara drabbar de mest utsatta. Ju mer rättsstatens principer naggas i kanten, desto större risk är det att rättsstaten inte finns där den dag du själv behöver den.
Så vad ska vi svara den bekymrade unge mannen? ”Tyvärr kan vi inget göra. Sverige bedriver signalpolitik mot invandring just nu och det är du som är signalen.”
Nej, det gör vi ju inte. Vi svarar att oddsen är väldigt dåliga, men att vi hoppas han strider för sin rätt så länge det går. Kanske det blir just hans envishet som öppnar ögon.
Sanna Vestin
* Spekulationen om vad handläggaren eller chefen tänkte bygger på korrespondens om ett av dessa ärenden med en enhetschef.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
