Hyreshöjningarna riskerar att kväva den verksamhet lokalerna är tänkta att härbärgera.
Larmen ljuder från allt fler statliga myndigheter – från anrika museum till universitet och anstalter. Hyreshöjningar tvingar verksamheterna till nedskärningar. I vissa fall är hyreshöjningarna så drakoniska att de riskerar att leda till att myndigheter tvingas flytta.
Sedan Nationalmuseum renoverades till en kostnad av 1,3 miljarder kronor har museet tvingats dra ned på öppettiderna, minskat antalet tillfälliga utställningar och i värsta fall kommer de tvingas lämna de vackra och funktionella lokalerna. Operan kan gå samma öde till mötes, då de skulle få en tio gånger så hög hyra efter sin renovering.
När en renovering väl görs resulterar det i en chockhöjning av hyran
Detta beror på modellen med kostnadshyra som gäller för fem kulturinstitutioner i Stockholm, bland andra Operan och Nationalmuseum, och som innebär att verksamheterna ska bära sina egna lokalkostnader. Det ger incitament att vänta med underhåll och renovering eftersom det innebär en lägre hyra, och när en renovering väl görs resulterar det i en chockhöjning av hyran.
Nu ligger ett utredningsförslag på bordet om att ersätta kostnadshyra med marknadshyra, men även modellen med marknadshyra har sina brister. I universitetens fall är problemet att Akademiska hus, som är det fastighetsbolag som förvaltar högskolornas lokaler, har ett avkastningskrav på 6 procent. Att universiteten ska ha välskötta lokaler är en sak, men varför det statliga fastighetsbolaget ska gå med vinst är en annan. Det är pengar som tas från anslagen till utbildning som istället går till extra påslag på hyran.
Även rättsväsendet brottas med liknande problem, även om det inte blir lika tydligt eftersom anslagen till Kriminalvården och domstolar faktiskt har höjts, medan många andra statliga myndigheter istället brottas med både hyreshöjningar och minskade anslag samtidigt. Denna dubbelsmocka är särskilt kännbar för kulturinstitutionerna.
Självklart ska inte pengar i onödan läggas på hyra på exklusiva adresser. Skatteverket är ett exempel på en myndighet som flyttat från ”Skatteskrapan” på Södermalm till billigare lokaler i Solna. Men eftersom det främst är kontorsplatser som behövs har det inte gått ut alltför mycket över verksamheten. Annorlunda ser det ut för nischade aktörer som är geografiskt låsta.
Logiken att statliga myndigheter ska betala för att statliga fastighetsbolag ska gå med vinst är lika haltande vare sig det rör fängelser eller museer. Är det ens möjligt att sätta en ”marknadsmässig” hyra på ett universitet eller en fånganstalt – exakt vad är det för typ av alternativ verksamhet som ska rymmas där? I praktiken är det en monopolsituation som fastighetsbolaget kan utnyttja för att få fina bokslut.
Hyreshöjningarna riskerar att kväva den verksamhet lokalerna är tänkta att härbärgera. Det behövs ett helhetsgrepp om statens lokalförsörjning – istället för denna new public management på speed.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
